CSR-hyckleriet i den svenska vinvärlden & Amy Winehouse

Alltid utmärkta Kaliber tar sig, äntligen, an de billiga vinernas baksida. Lyssna här eller läs här. Systembolaget, som år ut och år in efterfrågar viner som en tredjeklassare kan räkna ut inte håller hela vägen bakåt, har gjort en stor sak av sitt CSR-arbete. En så stor sak att man inte behöver vara aktivist för att få en tydlig känsla av att det vikiga är att säga rätt sak, inte nödvändigtvis att göra det. Ungefär som när alla företag för ett drygt decennium sedan skulle ha egna miljöchefer och årsberättelsen inleddes med en drapa om hur viktigt ”miljö” var för mänskligheten, företaget och, inte minst, VD. Så, några år senare, var det CSR som tog sig in i företagsvärlden och alla fattade snabbt att det gällde att spela med nu också, och det gör man, men genomförandet av de individuella CSR-programmen är allt som oftast undermåligt, vilket företag allt från IKEA via Vattenfall till TeliaSonera visat. Företagens interna argument är alltid, att dess första och främsta uppgift är att tjäna pengar, ofta med tillägget ”åt aktieägarna”. När Systembolaget nu förklarar varför det fortsätter efterfråga tokbilliga produkter och varför det inte gör allvar av sina hot och avlistar företag som inte lever upp till elementära krav, är argumentet att det varit mycket administration (sex år) och att man ”inte vill ställa för hårda krav, eller starta en bojkott, för att man då kan förlora förtroendet hos motparten”. Med andra ord är man inte beredd att implementera sitt CSR-program därför att det kan förstöra affärerna. Om det, trots allt, går att förstå privata företag, ägda av ”aktieägarna” och, i grund och botten, drivna av inget annat än vinst, är det svårt att förstå att ett av folkhälsan motiverat monopol inte kan avstå från att efterfråga billiga viner eller att det inte gör sitt yttersta för att begränsa utbudet av dessa, t ex genom att ordentligt kolla upp avsändarna av de billiga produkter som letar sig in via beställningssortiment, eller, för den delen, att kasta ut producenter som inte lever upp till de CSR-krav som man påstår sig ställa, men, som vi alltså förstått, inte är särskilt allvarligt menade. Fegt och knappast något som har positiva effekter på den svenska folkhälsan. För övrigt är det närmast patetiskt att Systembolaget ställer krav på sina leverantörer, importörerna, att se till att producenterna efterlever företagets CSR-önskemål. Skillnaden på importörerna och SB är att importörerna oftast ägs av aktieägare och förväntas leverera vinst och även om ett fåtal importörer avstår från att arbeta i det billigaste segmentet och vinnlägger sig om att agera etiskt korrekt, är det ändå så att majoriteten inte kan säga till sina ägare att de inte jagar de billiga, för importören lönsamma, (box)listningarna av moraliska skäl. Avslutningsvis: om det fanns en, i ordets rätta bemärkelse, kritisk vinjournalistik i Sverige skulle någon hålla en tumnagel i ögat på såväl Systembolaget som importörerna och producenterna. Nu gör det inte det, men Kaliber har börjat titta på branschen och vi kan därför hoppas på fler klargörande reportage. Amy Winehouse.

6 svar på ”CSR-hyckleriet i den svenska vinvärlden & Amy Winehouse

  1. Nu är det så att inte bara media kan hålla tummar i ögon. Civilsamhället finns också, och vi arbetar kontinuerligt med detta inom kampanjen Rättvis Vinhandel som nu även finns i Finland. Våra partnerorganisationer i producentländerna är kluvna till bojkott. Målet måste vara att villkoren ska förbättras över hela branschen. Alltså är det bra att påverka en handelspartner i rätt riktning först. I år är första året Systembolaget reviderar sina uppförandekoder. Därför är det inte konstigt att de aldrig kommit så långt som till att klippa banden med nån som vägrar förbättra sig.
    Kraven är helt enkelt, år 2013, inte riktigt ställda än. Vår grundläggande synpunkt är att arbetare och deras organisationer måste involveras för att ett etiskt arbete ska vara möjligt. Det framkom effektivt i Kaliber!

    • Nej, det är inte bara media som kan hålla tummen i ögat och ytterst är det den enskilda individen som har det yttersta ansvaret för sitt handlande och i slutändan hur världen ser ut – något som vinifierat ofta återkommit till genom åren (och faktiskt just skrivit ett nytt inlägg om).

      Och visst är det bra att få med sig arbetarna och deras organisationer i den mån de sistnämnda finns men till syvende og sidst är den bästa påtryckningen resultaträkningens nedersta rad och där har ett statligt monopol en unik möjlighet att påverka.

      Jag ser inte ”bojkott” eller ”klippa banden” som något självändamål. Agerar företaget, SB eller annat, handfast och tydligt, lär det räcka med varningar i två eller tre steg och där först det sista steget innebär att man slutar köpa produkten. Det här är inte konstigare än att SB genom åren avlistat ett flertal produkter därför att de inte motsvarat de kvalitets- och/eller analyskrav som ställs eller att SB har synpunkter på, och stoppar, etiketter som företaget anser olämpliga eller bedömer vara felaktiga.

      Såvitt jag förstår tycker du att farten som SB genomför sitt, på papperet utmärkta, CSR-program på är ok – jag tycker den är väldigt långsam. Hade det här handlat om H&M hade företagets köp av vissa av sortimentets produkter redan hudflängts i media och företaget hade tvingats agera och lägga om sina inköp alternativt styra upp produktionen.

  2. Systemet ägs väl ändå av staten och staten lär ju styra monopolet via styrelsen. Kan räfst och ordning i oetiska handlag ordnas i Telia via ny styrelse (och tydligatre målstyrning), så bör det även kunna ske i Systembolaget. Mao: ställ tydligare krav på Systembolaget. Att ingen av våra rättpatosmässande politiker (av valfri färg) plockat upp handsken ännu förvånar mig storligen. Eller, för den delen, att ingen av våra vinälskande politiker gjort detta förvånar mig ännu mer. Bill&Co – var är ni?

  3. Tack, Martin och Kåre, för era synpunkter! Och visst har Systembolaget, och många andra, en del att lära av Bamse & Pippi.

  4. fast å andra sidan är det väl som sagt en del av det genomsvenska hyckleriet? Vi vill ju vara snälla, men än viktigare är nog att erbjuda folket bröd och (billigt) vin.. ´

    (var skådespelet tog vägen vet jag inte? Finns ju å andra sidan på Vinifierat.se!)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *