Katalanske kocken & lilla vinfrossan

Normalt handlar en vinfrossa om att se till att man själv får så mycket som möjligt av det bästa, samtidigt som övriga får så lite som möjligt av det samma. Enda undantaget är när min vän Katalanske kocken får för sig att göra stor tapasafton, något som kräver flera dagars förberedelser och att man får stå ut med hans fantiserande och ständiga ordsvada om allt han ska göra. Det är det nu värt eftersom hans tapasaftnar får självaste San Sebastian att verka blott halvbra. Nackdelen är att man plötsligt står inför dilemmat hur man ska kunna äta mest själv medan… ja ni har förstått. Hur gör man då? Jo, man gör, hur mycket detta än svider i snåltarmen, en avledningsmanöver med hjälp av en liten vinfrossa. Således förberedde jag lite viner medan Katalanske kocken tillverkade sina tapas och eftersom jag inte vet exakt vad det var jag åt (hänvisar här istället till den utmärkta boken ”Mamma Lopez Katalanska Kokbok”, varuti man hittar en del av Katalanske kockens påhitt) får jag istället berätta om vinerna, som, må de vila i frid, dessvärre strök med denna afton: Château L´Arnaude ”Cuvée de Therese” 2011 (har det mesta av vad ett fullödigt rosévin ska ha; lagom kraft, mycket elegans och en hel del frukt och en lång, ren eftersmak, hade inte kunnat göra det bättre själv), Pourpre de Salvignan 2007 (en Côteaux du Languedoc, som det var något speciellt med som jag glömt), Malhadinha 2008 (ren, sjungande frukt från en av Portugals bästa producenter, aningen ung, men redan god att inmundiga, passade utmärkt till en mixad palett av typen tapasbuffé), Vignobles des 2 Lunes ”Pinot Gris” 2009 (extremistbiodynamiskt från Alsace, helt okej, snygg etikett), Grand Cros (Clos Cavenac) 2006 (Marmandais klart bästa producent och vin, kanske lite för mycket ny ek lite för lång tid, annars utmärkt och bra att dricka nu), Chateau Tahbilk ”Marsanne” 1987 (håller fortfarande, efter 25 år, ihop snyggt!, riktigt god dessutom, hatten av!), Château L´Arnaude Blanc 2011 (överlägset bästa vitvinsårgången hittills från producenten, ungefär så mycket disciplinerad frukt man kan kräma ur en Rolle utan att göra den jäststams-tuttifruttig/päronbananig och obalanserad, lyckad lie-lagring som kommer igen både i doft och smak), Goedhart Bel’ Vila Syrah 2008 (mycket bra utveckling under det senaste halvåret, mycket god, fullödig amerikansk Syrah som nu fått eken på rätt plats, dvs i bakgrunden), Muga Gran Reserva 1973 (lilla vinfrossans bästa!, vid synnerligen god vigör, visade det bästa av såväl producenten som området och året, allt intakt och perfekt att dricka nu), Domaine Serene ”Evenstad Pinot Noir” 2006 (haha, Katalanske kocken förlorade sig i det här, visste väl det, mycket gott vin och perfekt att dricka nu, men inget mot all maten jag hann äta medan de andra tjatade om Serene), Viña Real Gran Reserva 1985 (trodde jag skulle bli dagens bästa, var bra och vid god vigör, men fick pisk av Mugas 73:a, saknade lite ryggrad, men i övrigt mycket bra), Trio Infernal 2003 (Priorat i toppform och med bara ett litet negativt inslag av det varma och torra året, bra), Melipal 2007 (Mendoza´s finest, utmärkt att dricka nu, fick, medan jag högg in på Pata negran, övriga bordssällskapet att förlora sig i en av mig initierad, meningslös diskussion om huruvida Melipal på mapuche betyder Södra korset eller inte), Twoson Alsace Grand Cru Pinot Gris 2008 (senaste vinet som gått ut till medlemmarna i Twoson Club, en fullödig, oerhört snygg Pinot Gris från Domaine Weinbach, fortfarande väl ung, levererad i elegant Alsace-dubbelflöjt, bara en sådan sak), Tenuta di Tre Rose Vino Noblie di Montepulciano 1985 (ytterligare en positiv överraskning, tänkte bara få de andra att etikettsdricka årgången, som jag trodde var trött och utgången, men vinet var riktigt bra och vid full vigör, perfekt att dricka nu, synd…).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *