Förbud mot pekande och viftande gubbar på gator och torg samt parkeringsplatser och liknande

Fyllda av förtvivlan inför de allt vanligare gubbarna som går runt och agerar viktigpettrar medels pekande och viftande gester på gator och torg samt parkeringsplatser och liknande, ser vi bilförare, cyklister, mopedister och andra fordonsframförande medborgare oss nödgade att kräva ett omedelbart förbud mot gubbar som går runt och pekar och viftar på gator och torg samt parkeringsplatser och liknande.

Den som  gör nyss nämnda gester mot ett fordon som framförs på en gata eller ett torg eller en parkeringsplats eller liknande, som om den försöker tala om för fordonets förare att ”här får du inte köra” eller ”så där gör vi inte här” eller ”det där, det är fel”, skall per omgående gripas av dåligt utbildade och onödigt brutala ordningsvakter och utan vidare krusiduller, med som enda undantag en på plats genomförd summarisk skenrättegång, dömas till ett års mottagande av meningslösa och opåkallade tillrättavisningar av folk som inte har med saken att göra och än mindre vet något om densamma. I de fall det kriminella element är begåvat med en uppnosig air, skall detta, det kriminella elementet, även hängas ut i sociala medier samt, i de fall sådan finns, lokalpress. Visar det sig att brottslingen utöver en uppnosig air använt ett föremål, som ett paraply, i sitt pekande och viftande, skall den utdömda strafftiden kompletteras med en tre dygn lång, onödig och tröttsam avhyvling utförd av en ökänd och tidigare straffad och inte helt pålitlig gaphals.

Musik.

 

Förbud mot osunt säkerhetskontrollbeteende!

Vi har vid ett flertal tillfällen här på vinifierat – den lilla människans bästa vän tagit upp problemet med olämpliga resenärer. Nu är det dags igen. Detta på grund av att vi till följd av handlingsförlamade politikers ohörsamhet och förståelse för den lilla människans rop på hjälp, inte kan se några tecken på att det finns ett ljus i eländesresandetunnelns slut. Tvärtom är de olämpliga resenärerna fler än någonsin!

De kommer till flygplatsen fyllda av förvirring och förundran inför att allt ser ut och fungerar likadant som senast de var ute och flög, vilket också innebär att de kan begå  samma  misstag som förra gången. Således har de packat ner halva badrumsskåpet och hela barskåpet i handbagaget, vilket en nitisk säkerhetskontrollant öppnar för att genast tömma detsamma på alla dessa förbjudna attiraljer från hemmets lugnare vrår. För varje nagelsax och vattenflaska och strypkoppel som säkerhetskontrollanten hittar måste denna visa upp föremålet för den väntande kön samtidigt som resenärerna upplyses om att slikt inte får finnas i handbagaget och nu åker det i soptunnan. Detta får den olämpliga resenären att utbrista i en jeremiad med återkommande inslag av ”visste inte”, ”neej” och ”inte mitt strypkoppel, snälla” medan de olämpliga resenärerna bakom den olämpliga resenären, de som också fyllt handbagaget med olagligheter, upprörs samtidigt som de gör sitt bästa för att förtränga att det snart är deras tur att på ett osunt vis sinka farten i säkerhetskontrollen och förnedras av kontrollanten.

Vi inser att det bästa vore en flygskatt på 60 000 sek och allmänt reseförbud för olämpliga resenärer och vi inser att mespropparna i Riksdagen dels saknar modet för att vidta de åtgärder som krävs, dels själva i icke ringa utsträckning tillhör de olämpliga resenärernas skara, varför vi nöjer oss med att kräva ett stopp för olämpligt och osunt säkerhetskontrollbeteende! Den som sinkar säkerhetskontrollens tempo genom att stå oförberedd då det är individens i fråga otur att lägga upp dator och livrem på kontrollbandet, skall med omedelbar verkan förpassas ut ur kön samt med onödigt övervåld gripas för att per omgående skickas till för ändamålet inrättade omskolningsläger för olämpliga resenärer som gnat sig åt osunt säkerhetskontrollbeteende. Vad gäller den som utöver nyss nämnda förkastliga sinkbeteende visar sig ha förbjudna attiraljer i sitt handbagage, skall individen mellan nyss nämnda gripande och omskolningslägret sitta i stupstock vi säkerhetskontrollköns början under en tidsperiod som inte får understiga sju dagar och åtta nätter. Detta som ett varnande exempel för annat folk som också borde haft vett att hålla sig hemma.

Billy Bragg x 2.

Förbud mot felväskdängning!

Vi har alla sett dem i aktion, felväskdängarna, när de smått uppblåsta äntrar planet, går ett par meter i mittgången, ser en tom plats på en bagagehylla varpå de med en nöjd och självgod min dänger upp sin väska där och sedan fortsätter låångt bak i planet, där detta kriminella element, denna fästing på övriga passagerares filosofiskt gemensamma kropp, har sin plats. Det som sedan händer är att den som har platsen under felväskdängarens väska i och med att bagagehyllan är upptagen tvingas placera sin väska långt bak i planet på det att detta offer efter landningen tvingas slåss mot strömmen i sin desperata jakt efter sin väska – en hopplös strid mot desperata resenärer som beter sig som förstagångsresenärer  och därför slåss för glatta livet för att springa ner framförvarande passagerare och snabbtsnabbt nå fram till planets dörr och där felväskdängarens offer i sin tröstlösa kamp för att återförenas med sin väska sannolikt tvingas möta gärningsmannen, som med sin outsägliga nöjdhet med sig själv lysande ur ögonen åker räkmacka fram till sin feldängda väska.

vinifierat, den lilla människans bästa vän, den som ser till Dig som liten är, kräver: Förbud mot felväskdängning! Felplacerade bagage ska med omedelbar verkan beslagtas av för ändamålet ansatta funktionärer, vilka så snart planet överflyger ödsliga bergstrakter eller, då berg inte kommer i sikte under resans gång, andra lämpliga, otillgängliga platser skall kasta ut bagaget ur flygplanet. Visar felväskdängaren inför detta handfasta handhavande av situationen ånger och lovar bättring under synbara kval, tandagnisslan och gråt, kan samhället och Fru Justitia nöja sig med detta. I de fall felväskdängaren på något vis framhärdar i en påstådd rätt att felväskdänga eller visar upprördhet över att hens bagage i praktiken omintetgjorts, skall det kriminella elementet beslås med handklovar och placeras under framförvarande stol  samt beläggas med livstids reseförbud.

Förbud mot chenin blanc på krogen i Stockholm!

Stockholm hör till världens mer ängsliga städer. Detta tar sig uttryck i att alla springer åt samma håll så snart någon satt flocken i rörelse. Kanske ska alla unga män ha bockskägg eller så ska alla plötsligt klä sig i orange eller så ska alla krogar med sommelierer som inte vill vara utanför mittfårans trygghet servera chenin blanc.

Allt detta är förstås helt okej, särskilt för en lantis (ingen nämnd ingen glömd) som bara är glad att slippa. Fast inte chenin blanc förstås. Det dricker vi gärna. I alla fall när den uppvisar druvans mest grundläggande typiskheter, som frisk syra, och är välgjord i en ren stil utan vare sig skit- eller skalbeska.Detta nyss nämnda om chenin blanc innebär, i alla fall för er utsände i de missuppfattade vinernas småsmutsiga och sorgliga värld, att han inte kommer att dricka ett enda glas chenin blanc på en stockholmsk restaurang det närmaste året. Därtill är risken alltför stor att råka ut för ett platt vin med doft och smak hämtad från den fenoliska övermognadens tröstlösa environger, alternativt ett förvisso friskt men också kraftigt felsvavlat vin (bränt svavel a la ”jag arbetar med mycket, mycket litet svavel, å andra sidan tillsätter jag det med stor precision vid absolut fel tillfälle så konsumenten kommer känna ett inslag av bränt svavel som hen i bästa fall kommer intala sig är terroir”), som dessutom är så orent att det står härliga till när smaklökarna går loss i kräkreflexer de inte riktigt visste att de hade. Som lök på laxen serveras de här vinerna högst sannolikt av en stöddig sommelier som kan och vet allt och då inte minst att skiten smakar ”friskt och fräscht med inslag av citrus”.

Ja, ni hör, klart vi i den goda chenin blancens namn måste ropa på ett förbud mot chenin blanc på de stockholmska krogarna! Detta förbud ska gälla till dess de stöddiga sommeliererna med de avdomnade smaklökarna börjar tänka själva. Lämpligt straff för den som köper in eller serverar äcklig chenin blanc till kreti pleti är två år på rågbröd, ricinolja och elchocksbehandling av smaklökarna i syfte att väcka dessa till liv. I de fall den diskutabla chenin blanc-sörjan serveras en verklig chenin blanc-älskare ska straffet vara det dubbla.

Musik.

Förbud mot liten text!

Den minnesgille HR:en drar sig lätt till minnes den traumaframkallande upplevelsen er utsände i de oläsbara hotelltoalettartikeletiketternas fasansfulla skuggvärld fick sig till livs för några år sedan då den nyss nämnde efter en vecka inte utan viss förstämning och upprördhet insåg att densamme använt balsam i tron att det var schampo med påföljd att håret låg platt och fett som en färskfångad brännmanet på skulten. Vän av ordning och rättvisa kan tycka att en och samma människa bara ska behöva genomleva en slik  händelse en gång i livet eller helst inte alls. Men nej! Det orättvisa och otacksamma Livet vill annorlunda. Kort sagt. Nu har det (nästan) hänt igen!

Det händer att er ovan nämnde utsände trots att han är riktig karlakarl understundom och vanligen i samband med en längre tids luftburet resande sänker sig till en nivå där denne gnider in kroppen med så kallad fuktkräm i syfte att få det efter resandet uttorkade skinnet att sitta kvar på kroppen. Vanligtvis hjälper denna insmetning mot fortsatt skinnavfall. Men så i samband med en nyligen genomförd långtids- och långdistansresa hjälpte inte nämnda åtgärd. Skinnet fortsatte försvinna i form av små fjäll.

Självklart var detta oroväckande och då något oroväckande inträffar går vi alltid mot bättre vetande till Hustrun för att be om råd. Först: ”Men som du ser ut!”. Okej säg något mer jag inte vet. Sedan: ”Får jag se på krämen du använder.” Okej här. Då: ”Men Lars! Det här är ju conditioner! Det är sådant man tar i håret efter schamponeringen. Hur många dagar har du använt det flaskan är ju nästan slut?”

Nesan. Skammen.

De killande och allt skinnfriare benen.

Allt detta på grund av balsam! (Conditioner är samma sak som balsam har bättre vetande sagt sig veta.)Och allt detta kära HR:are i förlängningen på grund av den oläsbara minitexten på behållaren! Skandal är ett på tok för otillräckligt ord i sammanhanget. Vi kräver att Riksdagen med omedelbar verkan och utan remissrunda beslutar om ett förbud mot liten text i alla sammanhang! Den som beställer liten text eller trycker en liten text eller saluför en produkt med liten text eller på annat vis utsätter allmänheten för liten text ska kunna dömas till ett straff som inte får understiga tre år på tukthus med tvagning tre gånger om dagen med ingen annan toalettartikel än en tandborste och conditioner i flaskor och burkar och tuber med oläslig text.

Musik.

Förbud mot lakritspipestölder!

Det är sant och visst att det är förbjudet att stjäla. Å andra sidan är ofta regelverket på området intill obefintlighet gränsande otydligt och slappt. Till exempel finns det såvitt är bekant inget tydligt, explicit förbud mot stöld av lakritspipor, eller åtminstone ingen tydlig straffskala för ett slikt övergrepp på civilisationens värdegrund och etikens innersta väsen. Därför ser vi oss nödsakade att kräva ett omedelbart och i svensk författningssamling klart uttryckt förbud mot lakristpipestöld!Den som ertappas med stöldgods, svart tunga eller på annat vis kan knytas till brottet i fråga skall, även då tveksamhet kring huruvida den skyldige verkligen är skyldig, kunna dömas till livstids behandling med lakritsantabus. I de fall då det kriminella elementet framför argument som att ”allt ditt är mitt” eller att ”det som finns i godislådan tillhör alla i hushållet” eller, värst på skalan, ”det är bara lakritspipor!”, skall, särskilt då den reelle lakritspipeinnehavaren inte kunnat övervaka och skydda sina lakritspipor på grund av viktig arbetsresa, kunna dömas både till livstids lakritsantabusbehandling och en ångerfull intervju i ”Efter tio med Malou”.  

Lakritsinspirerad musik.

Förbud mot lågdoserande tvålmaskiner!

Som om det inte vore illa nog, att coronan kom och avslöjade det vi redan visste, att folk inte tvättar sig om händerna, har både den ena och den andra offentliga inrättningen tagit sig friheten, att installera lågdoserande tvålmaskiner, på det att dessa människor, som nu lärt sig att tvätta händerna ska göra det! Problemet är, förstås, att de här hälsovådliga elementen, som fordom ej tvagade sig, nu tror, att det räcker med en sådan där liten dos tvål för att bli ren. Då vi vet, att så ej är fallet, måste vi, med emfas, kräva ett omedelbart och oåterkalleligt förbud mot lågdoserande tvålmaskiner!Brukare som avslöjas, då de bara får en dos ur en lågdoserande tvålmaskin, och förefaller nöjda med det, ska obönhörligen, och med stor effektivitet, gripas av ditkallad ordningsmakt, och, per omgående, skickas tillbaka i tiden, där de ska stanna till dess de lärt sig småskolans läxa om kroppshygien i allmänhet och handtvagning i synnerhet. Den som tillverkar, säljer eller låter installera lågdoserande tvålmaskiner, ska utan pardon dömas till sex månaders laestadiansk risbastu!

Musik.

Förbud mot datorkonferenser med mat!

I den era av pandemi vi levt de senaste åren har ett flertal tidigare för mänskligheten tämligen obekanta fenomen uppstått. Möten via datorn till exempel. Dessa kan heta saker som zoommöte och teamsmöte. Trots de urfåniga namnen och den totala brist på säkerställande av säkerheten denna mötestyp bär i sitt sköte, har möten via datorn blivit synnerligen populära. Vissa har till och med utvecklat distansmötena till något låtsasintimt och möten-som-om-allt-vore-normalt.

Terrifickollegan till exempel har utvecklat något som kallas ”pytt-möten”. Detta är dagslånga maratonmöten framför datorn, som bara avbryts för tillredandet av en pytt-i-panna, som sedan ska ätas i samkväm framför datorn. Ja, det är precis lika dumt som det låter. Tar man dessutom i beaktande att Terrifickollegan gått något slags matlagningsprogram i Grythyttan och pinsamt nog tycker om att laga mat, inser alla vilken slagsida i vårt umgänge konceptet ”pytt-möte” riskerar innebära.

Således var det med viss bävan er utsände i de orättvisa kockkampernas meningslösa och hysteriskt överskattade värld i morse bänkade sig framför datorn och fylld av ångest genomled en förmiddags konfererande innan det var dags för att vara upp till bevis i köket. Efter dryg halvtimmes pysslande i respektive kokvrå återsågs vi så framför datorerna. Terrifickollegan satt och log hånfullt och lutade liksom av misstag ner sin datorskärmskamera så det var omöjligt för ni vet vem att inte notera hans perfekta och stjärnkrogsupplagda pytt-i-panna, ölglaset och nubben. För egen del vägrade vi visa hur vår mat såg ut, och på Terrifickollegans näsvisa fråga om det där knastret som kom från min dator till hans och min besvärade min och petande i munnen möjligen innebar skalrester i de stekta äggen, svarade vi ”knäckebröd”, vilket fick Terrifickollegans på, som vi uppfattade saken, intet vis sympatiskt leende nuna att utbrista ”aha, missade att du gömde knäckebröd i knät”.

Något knäckebröd fanns förstås inte i knät, desto mer skalrester i de stekta äggen, och vid sidan om dessa äggskalskryddade stekägg svartstekta korvbitar och iskalla inköptpytt-tärningar som inte riktigt värmts upp i stekpannan, som, det ska villigt erkännas så här när eftertankens kranka blekhet satt in, hade mått bra av att skakas och kanske röras runt i under själva stekprocessen. Kort sagt var det ganska äckligt om sanningen ska fram. Men nog av. Var och en förstår hur nedgörande för moralen dylika scener kan vara och att det inte är en dag för tidigt att vi får ett förbud mot datorkonferenser med mat!

Musik.

Förbud mot korkinfesterade appledevicer

Med tanke på att mobiltelefonen och datorn blivit ett obligatorium för samtidsmänniskan, är det illa nog, att dessa attiraljer med jämna, och för konsumenten kostsamma, tillfällen ”uppdateras”, vilket är det samma som att avsändaren hittat på nya mjukvaror som är så omfattande att de kräver en mer potent hårdvara, som sätter den arma samtidsmänniskan i den prekära situationen, att antingen pyntar den upp eller så är den inte så himla samtida längre, och därmed att dels betrakta som en kuf, dels, då den tidigare nämnda människotypen missat två uppgraderingstillfällen, som en byfåne. Men, vilket inledningen på den förra meningen antyder, är det mycket, mycket värre än så (se nästa mening).

Döm om vår förvåning då vi, efter att ha inhandlat en ny laddare till vår hårdvara, öppnar lådan till denna del av hårdvaran och sliter plasten av tingesten (av avsändaren kallad device) och slås till marken av en fullkomlig orkan av korkdoft! En doft så stark att folk i närheten vänder sig om i förundran och skräck: varifrån kommer detta korkdoftande moln och hur farligt är det? tänker de och kniper till om näsan och flyr från den arme sate som ligger kvar där på marken inhöljd i ett oroväckande arommoln av trikloranisol. Nu är vi inte särskilt pipiga av oss så vi lämnar den arme stackaren där och överlåter till läsarens fantasi att själv tänka ut hur hemsk den där upplevelsen skulle vara för en känsligare individ och nöjer oss med att kräva ett omedelbart förbud mot korkinfesterade appledevicer! Den som tillverkar, säljer eller på annat vis bidrar till att sprida de korkinfesterade appledevicerna ska med omedelbar verkan tas om hand av särskilt utbildade och utrustade korkpoliser och sättas i fängsligt förvar och det i för ändamålet i Skärblacka särskilt uppförda anstalter för korkspridare. Där ska de sistnämnda sitta och lukta på pappersmassafabriken och ångra sitt tilltag under en tidsperiod som inte får understiga två år och fyra månader.

Aromatisk sång.

Förbud mot felserverad chokladpudding!

Det är illa nog med alla dessa kopior av Ekströms chokladpudding som av förnumstiga och mytomananstrukna charlataner serveras på vårt lands näringsinrättningar utan att de nyss nämnda med en min, än mindre ett ord, krediterar originalet. Istället för det sista i den nyss avslutade meningen tar de sig friheten, och dumheten!, att kalla sin kriminella stöld för chokladmousse! Något så vedervärdigt har väl den moderna människan inte hört talas om sedan… ja, någonsin. Ett direkt ohederligt sätt att hantera denna vår nationalrätt utan en tanke på upphovsmannarätten (ja, trots våra upprörda känslor tillåter vi oss att vara lite lustiga där).Men det räcker inte med detta! Det har nämligen kommit till vår kännedom, att det finns missdådare och förtappade själar, som nedlåter sig till, att servera sin chokladpudding… med mjölk! Det vänder sig i magen på er utsände i de heders- och smaklösas helvetesliknande himmel när denne skriver det nyss skrivna, ja, det svartnar också för hans ögon, och det är endast tack vare en imponerande viljeansträngning han övervinner sin fasa och sitt missmod och samlar ihop nog med krafter för att genast kräva ett förbud mot chokladdesserter på krogen andra än originalet Ekströms chokladpudding och, än viktigare!, ett förbud, såväl på EU- som nationell nivå, mot felserverad chokladpudding!

Musik!