Vintips, Lars-dagen 2018

På allmän begäran: vintips! Först som sist ett riktigt köttben till er som gillar klassisk aussi-cab med viss snits och elegans: Geoff Merrill Reserve Cabernet Sauvignon 2010, nr 6285, 199 sek, kostar väl upp emot hundringen mindre i Sverige än annorstädes, fat, eukalyptus, mörka bär, choklad och allt annat som ska vara där, ni som äter kött kan med fördel prova en panna till ett rejält köttstycke.

Så ett hett tips om ett vin som släpps fram i höst, i oktober närmare bestämt, men då gäller det att vara beredd. Vinet det handlar om heter i likhet med vinmakaren Chiara Condello och det är hennes ”vardagsvin” som släpps, kommer kosta cirka 140 sek och det är minst sagt ett fynd. Lättsamt och läcker sangiovese från Predappio. Ja, seså, skriv upp i kalendern redan nu för de cirka 3000 pannorna kommer ta slut på nolltid.

Häromdagen släpptes en begränsad mängd flaskor från Sydafrikas stolthet Mullineux. HR:en som förstår sig på syrah missar inte Mullienux Syrah 2016, nr 95608, 219 sek, läckert balanserat, komplext, kryddigt, snyggt, örtigt, vackert, peppar och lagerblad.

Ponzi Family och vinmakaren Luisa Ponzi är mest kända för sina läckra pinot-viner men de gör finfina vitingar också. Då deras svåröverkomliga Chardonnay Reserve just nu finns i begränsad volym i beställningssortimentet passar jag på att tipsa om det (nr 77862, 355 sek). Oerhört välgjort och vackert på alla sätt och vis. Kan till exempel avnjutas med lite torsk, skirat smör och färskpotatis i all enkelhet.

Ett billigare, allround vitt vardagsalternativ är Marie Menger-Krugs Krug’scher Hof Riesling Trocken Kabinett 2015, nr 72449, 119 sek. Pinsamt billigt. Smakrikt. Snyggt. Klarar både räkorna, pratsjuka grannar och en seriös fisk.

Passar också på att påminna om klassiska finliret Clotilde Davenne Chablis 2017, nr 6307, 169 sek. Oekad, frisk, fräsch, fruktig, frirunnen. Tänk havskräftor, räksallad, finfisk, skaldjur, lindansare och välbalanserade inlägg i debatten. Finns också på magnum (nr 6307, 349 sek).

Musik!

Lucia Berlin: A manual for Cleaning Women

Inte så ofta jag tycker jag kan skriva under på en boks baksidestext. Här gör jag det och citerar:

”For the last fifty years Lucia Berlin has been one of America’s best-kept secrets, celebrated by those in the know. The first publication of this collection of her astonishing short stories, in 2015, came a decade after her death and saw her rightly recognized as one of the most important writers in twentieth-century American short fiction. Her work has been compared to Alice Munro, Raymond Carver, and Anton Chekov.

Drawing on her own rich, itinerant life, Berlin invites the reader into a world of beauty, pain, laughter, drink and surprising moments of grace. In Mexico, Chile and the American Southwest, in laundromats, hospitals, motels and bars, she crafts miracles from the everyday. Her voice is irresistible.”

Musik. Mer musik.

En dag i ett trolls liv

Samtal 1

-Eskilstuna-Kuriren.

-Redaktören?

-Ja, det är jag.

-AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAARRRRRGGGGGGGGGGHHHHHH!!! AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAARRRRRRRGGGGGGGHHHHHHH!!! (Klick)

Samtal 2

-Skurups Kommun.

-Kommunalrådet?

-Vem undrar?

-Du ska brinna i helvetet, landsförrädare, vi vet var du bor, var dina barn går i skolan, du ska sluta sprida lögner!!!!

-Vad… (Klick)Samtal 3

-Sångerskan?

-Ja?

-Ditt äckliga as, du ska gruppvåldtas och dö när din tid kommer, landsförrädare! (Klick)

Samtal 4

-Broder!

-Något nytt?

-Ja, jag har hotat fem PK-journalister som ljuger och luras och skrivit 37 inlägg på Facebook. Så här till en landsförrädare som påstod att Eskilstuna-Kuriren talar sant och vi ljuger och att vi får pengar från Ryssland…

-Det får vi ju, det är dessutom en inspirationskälla för…

-Skärp dig! Det där vet du och jag men inte svansen så tala tyst om det. Den ignoranta , ha, hörde du?, ignoranta, hm, hursomhelst, den ignoranta massan måste matas i rätt takt annars kan den vändas mot oss. Se bara hur det gick för Mussolini.

-Jag vet, inget Ryssland.

-Så här skrev jag i alla fall: ”Nu är du ju ändå vilse lands förrädare som tror jugande press är sann är fan lögn och du är ju så jävla dum tror du ju på tomten eller?”

-Fan vad bra!

-Jag vet. Du då, ringt nå’t eller?

-Jadå, för fan! Har skrämt både ap-sångerskan och pk-redaktören och kommunalrådet, haha, sa ”AAAAAAAAAAAAAAAAAARRRRRRRGGGGGHHHHH!!” till redaktören.

-Men för helvete! Skrik inte i örat på mig! Idiot!

-Förlåt.

-Hur tror du att du hjälper saken genom att skrika mig döv din kretin!?

-Ska inte ske igen. Förlåtförlåt. Tycker du om mig i alla fall?

-Vet inte.

-Lite?

-Kanske.

-Litelite?

-Mmm…

-Kan du förlåta mig då?

-Okej, men gör inte om det, och se nu till att lägga ut minst fem tweetar om vilken lögnhals och landsförrädare den folkvalde statsministern är. Det måste bli ett slut på det här daltandet med folket och att de ska välja sin egen regering, och du vet ju vem det hänger på om vi ska få slut på det fria ordet och den ljugande pressen och den värdelösa demokratin…

-Oss! Broder! Oss! Jag ska inte svika dig! TILL STRID!!!!! TILL STRID!!!!! TILL…

-Men för helvete!

-Förlåt, förlåt! Jag ringer nu! (Klick)

Perfect Day!

Tidlös husgud ur tiden

Veterligt har ingen annan populärmusikartist inte bara hållit sig på toppen utan också varit med och utvecklat såväl musiken som attityder, munderingar och poser under så lång tid som David Bowie, veterligt har ingen annan heller komponerat och framfört så många personliga och fantastiska låtar i allt från nästan-mainstream till utmanande och komplicerade stilar och som om det inte vore nog: veterligt har ingen annan vågat ta så stora musikaliska och artistiska kliv, även då det rimligtvis inneburit att artisten riskerat att tappa hela sin tidigare skara av fans.David BowieVarje nytt album med Bowie har ända sedan debuten varit en upptäcktsfärd i det okända: ingen visste vad som skulle hända inför Diamond Dogs, och varför gjorde han dessförinnan Pin Ups?, Young Americans var ännu en ny vändning, för att sedan bara inte tala om de produktiva, nyskapande och musikaliskt fantastiska åren i Berlin eller den briljanta Scary monsters som följdes av så otroligt annorlunda och likaledes utmärkta Let’s dance och sedan går vi in i en lång period då många lämnade Bowie varför de missat mycket av det bästa han gjort, till exempel på Hours, och att han skrev lika bra musik ända fram till den vackra andra delen av nya låten Blackstar (från albumet, Bowies 25:e, med samma namn). Lägg till det låtskrivande och produktioner åt och för andra som Mott the Hoople, Lou Reed och Iggy Pop. Allt har ett slut och den vackra framgångssagan David Bowie tog slut idag. Som tur är finns musiken kvar.

Mick Wall: Lou Reed ett liv

Mick Wall gör bra biografier över rockikoner. Han snaskar runt i skvaller och annat men gör också mycket seriös research och så har han sina egna upplevelser att falla tillbaka på. Därför klarar han även av att berätta om Lou Reeds liv och boken rekommenderas till alla och särskilt den som på minsta sätt någonsin lyssnat på något av Reed eller som bara är intresserad av kompromisslösa konstnärers liv och leverne.Mick Wall Lou Reed

Invändningar finns dock. Inte minst går det lite väl snabbt på slutet, att Wall tycker de där drogdimmiga åren är så mycket mer intressanta än de många fler nyktra. Dessutom går Wall även här vilse i sin diskografi kan somliga av oss tycka, inte minst då han totalsågar Rock ’n’ Roll Animal, ett album som många av oss som var Reed-fans på den tiden det begav sig var minst sagt överförtjusta i (bara Lady Day är albumet värt) – för egen del tycker jag fortsatt det är en höjdare med en förvisso trasig Reed på sång men med ett grymt band med alltid lika briljanta Steve Hunter och Dick Wagner i spetsen. Hur många är vi inte som tagit oss an deras version av Sweet Jane?Lou reed The Blue MaskEn annan sak är att Wall tycks mena att Reeds karriärs berg och dalbanor bara berodde på drogerna och så var det väl delvis så länge Reed knarkade (rejält), vilket han gjorde under sisådär 15 år. Å andra fortsatte han svänga hejvilt i sina uttryck även sedan han blivit ren, och ren var han under många decennier då han fortsatte skapa stor musik. Saken är den, och det betonas inte nog i boken, att Reed var en konstnär som följde sin egen kompass, både då han gjorde mainstream, om det nu kan kallas det, och då han gjorde saker som Metal Machine Music, alltså sådant han visste knappast var bra för karriären eller framtida förhandlingar med skivbolagen, och det är inte minst därför han är värd att respekteras och högaktas. Att han dessutom gjort en radda av fantastiska låtar gör det inte sämre. Sist men inte minst är det befriande med en sådan som Lou Reed som är cool livet igenom för det kostar på att vara cool och inte dansa utan hellre sitta sur i ett hörn och irritera sig på världen.

Lou Reed för alla: Musik! Och lite till.

Lou Reed-frossa 1958 –

Er utsände i de dyrkade rockhjältarnas allt annat än vardagliga vardag tar sig i skrivande stund an Mick Walls ”Lou Reed Ett liv” och finner sig därför föranledd att ge HR:arna en omgång Reed från 1958 och framåt (ni som inte hört honom som doo-wopare har något att se fram emot):

The Jades (ja, han hette Lewis Reed på den tiden och skrev den här låten med Phil Harris, låt vara att gitarrspelet inte är typiskt Reedskt men rösten finns där redan och visst är det cool för oss Reed-fans att höra den så här?).Lewis ReedLewis Reed (mer doo-wop från det sena 50-talet).

The Beachnuts (från när Reed producerade låtar på löpande band åt andra och spelade undantagsvis en hotrod-låt som denna).

The Primitives (ett bus från Reed när han skulle skriva hits åt andra, tanken här var att lansera en ny dans  typ Chubby Checkers ”The Twist”, notera, bortsett från den omöjliga dansen och avsaknaden av en på riktigt trallvänlig refräng, det stulna basriffet...).

Sound of Symphony (Andy Warhol…).The Vwelvet Underground & Nico

The Velvet Underground & Nico.

The Velvet Underground (efter Nico).

The Velvet Underground (efter John Cale).Lou Reed Transformer

Walk On The Wild Side.

Caroline Says II.

Sweet Jane.Lou Reed

Perfect Day.

Coney Island Baby.

The Blue Mask.

Lou Reed gör cover.Lou Reed

Lou Reed & The Killers.

Lou Reed & David BowieLou Reed & Metallica

Lou Reed & Metallica.

 

Château Bonnaud rosé 2013 & Lou Reed

Med tanke på hur galet populära provencalska roséviner är i Sverige sedan ett par år trodde jag att Château Bonnaud skulle bli något av ”Årets rosé” när det för första gången lanserades på våra breddgrader ifjol. Så blev det inte. Tvärtom verkar det här dunderklassiska och extremt välgjorda eko-vinet från mini-appellationen Palette, en vinspott utanför Aix-en-Provence, ha gått både vinkritiker och – köpare förbi. Synd. Dels för att de flesta missade vinet, dels för att det inte blev något återköp från Systembolaget i år.

När jag höll en föreläsning och provning med rubriken ”Människan vs terroiren” i Göteborg iChateau Henri Bonnaud helgen hade jag tagit med Bonnaud som ett högklassigt och urtypiskt vin för Provence i betydelsen stilen som dominerar Côtes-de-Provence och de andra appellationerna i södra Provence. För den förvetne, men också för att kunna knyta ihop texten nedan, ska berättas att Bonnaud ställdes mot ett lika högklassigt och typiskt uttryck för de mer nordliga delarna av Provence, nämligen Les Lauzeraies från Tavel (2013).

Medan jag utgick från att det sistnämnda skulle vara bättre än någonsin nu, antog jag att Bonnaud börjat tackla av på de provencalska rosévinernas typiska vis. Till min förvåning hade det inte det. Tvärtom var det minst lika fräscht som för ett år sedan och om möjligt än mer komplext och elegant i sitt aristokratiska uttryck. Vill å det bestämdaste råda alla HR:are att införskaffa en flaska Chateau Bonnaud, nr 9924, 171 kr, och prova det under våren: precis så här bra är ett ”Rosé de Provence” när allt sitter som det ska! Lou Reed.

Osvavlade vitskriket – en delrapport, White & White Light

Igår delgav vinifierat, i vad som måste betecknas som en sensationell post, sina HR den häpnadsutvecklingen i det osvavlade rödtjutet under dess första åtta dagar som upphällt vin i ett glas. Samtidigt anade den sluge och möjligen aningen framfusiga HR:en att mer skulle komma, för hur är det då med det osvavlade vitskriket vs det svavlade? Jodå, som den minnesgranna kan dra sig till minnes tyckte Hustrun att det var lite Bourgogne över det osvavlade medan det svavlade smakade bäst. MerSvaveltest-e1410785373680 professionella bedömare, hm, pekade på en del frukt, en släng charkuterier, bra balans och hygglig fräschör tack vare koldixoiden i det osvavlade vinet, medan det svavlade uppvisade mer friskhet och frukt samtidigt som det upplevdes som mer koncentrerat och kraftfullt och på det hela taget kunde det vara en smaksak vad konsumenten föredrog. Exakt en vecka senare slogs så två nya glas upp av de öppnade flaskorna, som, vilket kan nämnas som en anekdot på resan från inläggets första bokstav till den sista, står intill varandra och myser på en hylla i kylskåpet, där de frotterar sig med äpplejuicer, mjölk, påssåser och annat som Hustrun eller er utsände (påssåsen) i livsmedelshandels ommärkta och yrselframkallande djungel släpat med sig hem. Nog av. Här är juryns resultat från andra kontrollstationen i långtidstestet av samma vin svavlat vs samma vin osvavlat: Den osvavlade versionen uppvisar precis som för en vecka sedan en mer gyllengul färg, en del frukt samtidigt som det upplevs som lite avslaget för dagen. Hustrun menade å sin sida att den här versionen var klart tysk och bjöd på enVitvinstest rejäl dos petroleum, vilket var helt i sin ordning. När vi nu ändå är inne på Hustruns upplevelser, framhöll hon avseende det svavlade vinet att det var en stor skillnad på detta och det osvavlade, bland annat hittade hon lite skumbanan i den svavlade versionen, mer precist svensk skumbanan, som är ljusare i färgen och mer fräsch i smaken än sina franska kusiner. Juryn i övrigt höll med om att det förelåg en viss skillnad på vinerna och att båda höll ihop på ett bra sätt och att Hustruns petroleum sannolikt, och sensationellt nog för den som är mindre insatte i den mystiska värld som finns just där vinet och svavlet möts i en entente som är mer eller mindre cordiale, kommer från svavlet. I den svavlade versionen hittade övriga juryn en större doft, dels med inslag av druvan (chardonnay), dels inslag av gula äpplen och gula plommon (gult går igen här, vilket den slipade HR:en redan noterat), och medan det här vinet uppvisar mer mognad i doft och smak (inte färg) upplevs det paradoxalt nog samtidigt som fräschare. Avslutningsvis försöker vi dra oss till minnes, visst är det vitvin som White Light handlar om? Och så lite Josh White för er som varit med ett tag eller har råkoll på gitarrhistorien.

Smått filosofisk tisdag med smått unik Velvet Underground-konsert

Efter att ha vägt för och emot valde hon att bygga sitt hus i Hegel.

Vad gör man om man kommer på Kant med Tillvaron?

Tyskland och Grekland i nytt industrisamarbete, lanserar bilen Archimedes Benz.

Enklaste sättet att nå toppen på slalombacken i Sotchi är att ta Stalinbanan.

Om förnuftet får råda har Rousseau en poäng.

Sångaren sökte och sökte men kunde inte finna rätt Platon.

Anders Wedberg högg sällan i sten.

Marx var ingen Engel.

Thomas Ravelli öppnar sandwicherian Machiavelli i Riksdagshuset.

Marabou lanserar ny Blochchoklad för dagdrömmare.

Ärtor på Burke, något för konservativa.

Enligt Diogenes bullrar tomma tunnor mest.

För den rufsige: Anscombe.

Vi lyssnar på en, tveklöst, unik konsert med nästan hela Velvet Underground när gruppen inte fanns – tack till Sylvie Alerini som satte oss på spåret.