Lou Reed-frossa 1958 –

Er utsände i de dyrkade rockhjältarnas allt annat än vardagliga vardag tar sig i skrivande stund an Mick Walls ”Lou Reed Ett liv” och finner sig därför föranledd att ge HR:arna en omgång Reed från 1958 och framåt (ni som inte hört honom som doo-wopare har något att se fram emot):

The Jades (ja, han hette Lewis Reed på den tiden och skrev den här låten med Phil Harris, låt vara att gitarrspelet inte är typiskt Reedskt men rösten finns där redan och visst är det cool för oss Reed-fans att höra den så här?).Lewis ReedLewis Reed (mer doo-wop från det sena 50-talet).

The Beachnuts (från när Reed producerade låtar på löpande band åt andra och spelade undantagsvis en hotrod-låt som denna).

The Primitives (ett bus från Reed när han skulle skriva hits åt andra, tanken här var att lansera en ny dans  typ Chubby Checkers ”The Twist”, notera, bortsett från den omöjliga dansen och avsaknaden av en på riktigt trallvänlig refräng, det stulna basriffet...).

Sound of Symphony (Andy Warhol…).The Vwelvet Underground & Nico

The Velvet Underground & Nico.

The Velvet Underground (efter Nico).

The Velvet Underground (efter John Cale).Lou Reed Transformer

Walk On The Wild Side.

Caroline Says II.

Sweet Jane.Lou Reed

Perfect Day.

Coney Island Baby.

The Blue Mask.

Lou Reed gör cover.Lou Reed

Lou Reed & The Killers.

Lou Reed & David BowieLou Reed & Metallica

Lou Reed & Metallica.

 

Patti Smith & Robert Mapplethorpe: Just Kids

Är man det minsta intresserad av Patti Smith, Robert Mapplethorpe eller Andy Warhols och Hotel Chelseas New York ska man inte missa Patti Smiths bok ”Just kids”. Visst, hon har lätt att gräva ner sig i årsdagar, framförallt dödsdagar, och att (över)dramatisera, men hon har så otroligt mycket att berätta också och, som den poet hon är, gör hon det alltid på ett vackert sätt. Musik som anknyter till boken: Paths That Cross och About A Boy.