Utmärkt svavelhalt

Publicerat 2013-11-07 av Lars Torstenson

För ett par år sedan började Domaine de Brescou skriva ”låg svavelhalt” på sina etiketter. Nu har gården tagit ett steg till och alla viner som buteljeras från och med nu kommer ha den totala svavelhalten utsatt. En låg svavelhalt är förvisso ingen garanti för ett bra vin, men om vinet är bra och innehåller lite svavel är det en tydlig vink om att producenten arbetar oerhört hygieniskt och noggrant, inte minst i vingården. Tyvärr är det så att många lågsvavelviner inte är bra av det enkla skälet att producenten inte klarat av de enorma hygienkrav som ställs på ett sådant vin, vill här gärna upprepa ”inte minst i vingården”. Om Brescou klarar biffen? Ja, nu är jag i synnerligaste grad part i målet, men jag dristar mig till att påstå, att rent objektivt så är det tveklöst så. Och det beror inte på den konsulterande vinmakaren utan på att personalen på plats är otroligt duktig. I år har vi dessutom kunnat ta ett stort steg mot mindre rustika viner i och med en ny, skonsam skördemaskin – majoriteten av druvorna skördas med maskin – och en uppgraderad temperaturkontroll i vinkällaren. Kort sagt har jag aldrig känt så rena viner på Brescou som i år. Svavelhalterna? Fascinerande nog ligger det röda osvavlade vinet strax under 10 mg/l men det gör flera av de andra vinerna också direkt efter den alkoholiska jäsningen. Detta är inget konstigt här: slutnivån i de röda och rosévinet brukar landa mellan 50 och 70 mg/l medan vitvinerna vanligen sladdar in mellan 60 och 90 mg/l. Långt från EU:s gränsvärden för ekologiska viner och ändå längre från de konventionella nivåerna.

Sommarförlängare & Bette Midler

Publicerat 2013-08-29 av Lars Torstenson

Svara

Det var inte meningen att årgången 2012 av Domaine de Brescou ”Fleur d’Eté” skulle komma till Sverige, men nu är den här och vinifierat vill å det bestämdaste rekommendera sina HR att prova åtminstone en flaska av vinet. Det går att invända att sommaren går mot sitt slut och att ”Fleur d’Eté” är, som namnet antyder, ett sommarvin eller möjligen, för er svenskar, ett bersåvin. Denna invändning motar vi emellertid snabbt bort med att just årgången 2012 av detta alltid fruktdrivna vin är synnerligen fruktdrivet och därför bär långt in på hösten. ”Åhnej!”, utbrister då någon enerverande petimäter, ”2011:an var minsann inte så där väldans fruktstukad om jag får säga vad jag tycker.” Det är sant, Du enerverande slusk och dina föräldrars stora skam, 2011:an var en avvikelse från vinets utstakade väg mot frukt och lättsamhet. Å andra sidan är 2012:an enormt smultronstinn och fylld av frukt utan att en enda dofttiondel luta sig mot en jäststam av explosiv art. Frukten kommer från unga, treåriga, Grenache-stockar, medelålders Pinot noir och ett uns Viognier i puberteten. Beskrivningen av det här vinet är lika enkel som frukten är lätt att uppskatta: Gott. Varunmmer 70323, pris 79 sek, beställes här (OBS! det står fel årgång på SB:s sajt, rätt är 2012), finns 200 flaskor i lager. The Rose.

Skördemaskinsförsök på Brescou & Lou Reed

Publicerat 2013-02-13 av Lars Torstenson

Sedan 2006 har vi, eller rättare sagt, ägaren, undan för undan moderniserat och förbättrat Domaine de Brescou. De gamla, för gårdens terroir inte optimala, faten är borta och har ersatts med för gården utvalda tunnor, tankarna har klassificerats och numer används bara de cisterner som är perfekta. Beskärningen har ändrats och om- och nyplanteringar görs för att få bort dåliga fält och mindre lämpliga kloner och för att föra in druvor som behövs, Grenache, och sådana som gården vill möta framtiden med, Roussanne, Grenache blanc, Marsanne med mera. Trots alla förändringar har i många av vinerna funnits kvar en rustik hårdhet, som kortar av finishen och eftersmaken. Skörden 2012 gjorde vi därför ett försök med en ny skördemaskin med inbyggd avstjälkare. Tidigare har vi sett att de handskördade druvorna inte uppvisar samma rustika sida som de maskinskördade. Vid en blindprovning häromveckan lät vi oss villigt frapperas av skillnaden mellan den gamla och den nya maskinen. Redan i färgen såg man skillnaden. Den nya maskinen ger kort sagt mer distinkt färg. Självfallet är också doften och framförallt smaken mycket renare och borta är det oönskat rustika. Ägaren tog på stående fot beslutet att per omgående investera i en ny skördemaskin. Det kommer att stå honom dyrt, men oj så mycket bättre viner vi kommer att kunna göra. Lou Reed igen.

Svavelosande försök på Brescou & Bacchus

Publicerat 2013-02-13 av Lars Torstenson

Ägaren till Domaine de Brescou, som jag konsultar på sedan 2006, har, korrekt, noterat att vi alltid ligger mycket lågt i svavelvärdena på gården. Totala svavlet på buteljerat vin ligger inte sällan på 60 mg/l eller därunder för både vitt och rött, och även de fatlagrade produkterna landar många gånger in i samma härad. Inget konstigt med det: den som arbetar korrekt i vingården, skördar varsamt och är noggrann i vinkällaren behöver inte tillsätta svavel i några större mängder. Cabernet-vinet från 2012 ligger till exempel i skrivande stund på 18 mg/l totalt svavel, sex månader efter skörden. Med andra ord under de nivåer som ibland anges för ”osvavlade” viner. Däremot är det intressant att konstatera, att när ägaren bad oss göra ett osvavlat vin, alltså medvetet inta svavla alls, gick det inte bättre än att det vinet landade in på hela 45 mg/l efter jäsningen. Hur det kan det bli så? undrar då den som har huvudet på skaft emedan den som inte har det eller vet varför inte undrar. vinifierat väljer att ta fasta på de förstnämnda och förklarar här varför: därför att jästen eller i vart fall jäsningsprocessen i sig kan ge upphov till mer eller mindre svavel i vinet. I det här fallet blev det en massa, så mycket att ingen hade trott på oss om vi sagt att vinet var osvavlat. Därför, bestämde ägaren, ska vi inte säga det. Kort sagt är det en omöjlig uppgift att förklara varför Caben ligger under halva värdet på det osvavlade vinet. Underliga äro understundom Bacchus vägar. Vackert nördig reklam, om än inte för vin.