När jag 1988 kom till Domaine Christiane Rabiega (1989 omdöpt till Domaine Rabiega) stod det klart att det inte gick att fortsätta göra bara roséviner och ointressanta röd- och vitviner. Mer som en tanke än något annat provade jag redan från första årgången att blenda om druvorna och göra mer och fler rödviner. För att skilja nykomlingarna åt fick de namnen Cuvée I och Cuvée II (”blandning ett” och ”blandning två”).
Ett gallringsbord (det första i Provence) och nya ekfat (också det en nymodighet; jag blev uppsökt av odlarnas förenings företrädare som talade om för mig att de inte ville ha ny ek i appellationen…) införskaffades, vingården ställdes om till lågintensivt och ekologiskt jordbruk, försök med jäststammar, jäsningstemperaturer, syretillsatser och mycket annat gjordes och bara några år senare hade såväl Cuvée I som Cuvée II sin givna plats på marknaden. Så fick det vara fram till 2003 då vingården var i ett så bra skick och allt druvmaterial blivit så bra att Cuvée II (Carignan, Grenache och Cabernet sauvignon) kunde slås ihop med gårdens egentliga andravin, Domaine Rabiega, varmed ”Cuvée I” bytte namn till Clos Dière (som alltid ren Syrah).
Samma år byttes etiketten ut till en helt svart för Clos Dière rouge och en helt vit för Clos Dière blanc. Oläsligt, javisst, men ganska cool.
Hittade häromdagen en Clos Dière med trasig etikett och oläslig årgång. Öppnade buteljen och redan vid första sniffen stod det klart att det var en Cuvée I från 1999. Den är lätt att plocka ut på grund av att den alltid luktat ny badboll och kaffe i kombination med en klassiskt stram struktur i smaken. Hade inte provat den på några år och det som skett är att badbollskaraktären fått träda tillbaka och ge plats för en doft av mognande Syrah. En slående karaktär som här kompletteras med kaffe och mocka.
Jag skulle vilja säga att den här kaffetonen kommer från kaffesyra, som finns naturligt i druvan och vinet, men enligt den kunskap jag kunnat tillgodogöra mig luktar inte kaffesyran i vinet kaffe utan snarare vanligtvis mer negativa saker som drar iväg åt tall- och kådahållet (kaffesyra finns naturligt i till exempel den österrikiska svarttallen). Nej, den här kaffetonen kommer från fat som var hårdare rostade än avsett.
En av de leverantörer jag troget använde både på Domaine Rabiega (1988 – 2005) och i viss utsträckning på Château d´Esclans (1995 – 2003) var, och är fortfarande, kapabel att leverera fantastiskt bra fat, men dessvärre blandas dessa superfat då och då upp med stolpskott och tunnor som inte riktigt är vad de utger sig för att vara. Jag använde aldrig mer än mellanrostad ek på Clos Dière/Clos Dière cuvée I men här är det uppenbart att kaffekaraktären inte kommer från ett mellanrostat fat. Hursomhelst håller kaffetonerna på att klinga av, även om jag tror att de alltid kommer att finnas kvar där i någon ringa mån.
Mitt råd till folk som köpte Clos Dière cuvée I 1999 var att de skulle dricka vinet mellan 2010 och 2020. Det rådet håller jag fast vid (dock: den som vill ha mer tydligt Syrahgodis på näsan och i munnen bör från dags dato vänta ytterligare ett par år; förändringen pågår just som bäst).
Dela “Clos Dière cuvée I 1999 & kaffesyra & badboll i vin” på Twitter
Ååh vad jag blir sugen på middag med x antal clos d´ière prov. Ack, många berg emellan…
Intressant att höra! Jag smakade för 1 månad sedan en 2003 Rabiega Clos Diere, som jag hade köpt där nere på gården för ca 4 år sedan. Den var grym! Balanserad, kraftfull med choklad, och Kaffe definitivt. Till och med i färgen, mörkt svart-svartröd, för mig som glad amatör väldigt ovanligt! Hittade som tur är ingen badbollskaraktär! Den njöts i små mängder över 3-4 kvällar hemma! Köper gärna en låda av den som har något över:)
Kul du gillar 03:an! Den och o4:an, min sista årgång av röd Clos Dière, gjordes i en mer kraftorienterad stil än de tidigare, mer strukturbaserade. Skälet till detta var, helt enkelt, vädret -försökte ”fånga året” i varje årgång av Clos Dière/Clos Dière Cuvée I.
Hej Lars! Hittade den här konversationen när jag sökte efter Rabiega och Clos Diere. Jag har nämligen en handfull flaskor av årgång 2003 kvar efter ett besök på vingården för ett antal år sedan. Tror det var precis efter skiftet när den gått över till fam. Åkesson, men att de fortfarande sålde några av dina buteljer med den svarta etiketten. Har inte provat vinet överhuvudtaget tidigare men tänkte att nyår 2013 kunde vara lämpligt, så här 10 år efter produktion. Har hört många positiva kommentarer om det här vinet, men är nu lite nyfiken på om du har någon bra matrekommendation för ditt vin, där smaken verkligen kommer till sin rätt.
Kul om du ser det här och kunde svara.
Gott slut och gott nytt år!
mvh Anders Elerud
Hej Anders, kul du sitter på lite 03:or. Medan norra Frankrike (m fl) hade problem med det varma och torra året fungerade det bra i södern, där vi vinmakare är mer vana vid sådana år. Avseende Clos Dière var och är jag mycket nöjd med resultatet och den mer kraftdrivna stilen. Har provat vinet lite då och då de senaste åren. Tack vara den kraftdrivna stilen har det varit för en Clos Dière (cuvée1) ovanligt tillgängligt de första tio åren, men jag tror att det är först nu mellan 2013 och 2023 det blir riktigt bra. Tycker det är en bra idé att prova vinet på Nyår och varför inte till lite nyårsoxfilé med klassiska tillbehör?
Höll på att glömma: Gott Slut och Gott Nytt!
Hej Lars!
Kul att du såg mitt inlägg och fråga samt dessutom hann svara innan nyårsaftonen. 🙂
Trevligt också att få lite mer bakgrund till vinet och det ska bli väldigt spännande att korka upp några av flaskorna till nyårsfilén i glada vänners lag. Den gången när vi stannade och övernattade i Flayosc för snart 10 år sedan, hade vi inte en tanke på att vi var ”vägg i vägg” med den då i Sverige världsberömda Domaine Rabiera, utan det var slumpens vägar som fört oss dit. Icke desto mindre glada blev vi förstås när vi insåg var vi var, och kunde fylla de sista håligheterna i bagageutrymmet med lite gott och spännande vin därifrån.
Stort tack för hjälpen och ett riktigt Gott Nytt År.
Anders
Hej Lars!
Åren går och vinerna mognar!
Vi besökte Domaine Rabiega på tidigt 90-tal och träffades ute i vingården en solig och varm sommardag.
Vi fick en intressant och trevlig visning och provning vilket vi åter igen får tacka för. Med vetskap om ditt goda rykte bland vinmakare där nere i Provence och med den höga kvalitet på vinerna du producerat så köpte vi med oss några flaskor. På din inrådan så skulle vi dricka dessa omgående eller lagra dessa i minst 8 – 10 år för att uppnå en fin mognad. Detta gjorde vi och kan bara konstatera att de är långlivade och mognade med behag. Vi träffades åter igen på en vinprovning med Munskänkarna i Östersund för en del år sedan och pratade om dessa viner. Enligt din erfarenhet så skulle detta vin vara på topp mellan åren 2000 – 2008.
Vi hade ett par flaskor kvar och de blev av någon anledning liggande kvar i källaren.
Nu har vi druckit upp sista flaskan av
CLOS D’IERE Cuvée 1 årgång 1990 och kan bara konstatera att detta vin har mognat med behag. Den rika frukten fanns inte riktigt kvar, men det var ett trevligt moget vin med bra karaktär för att vara 24 år!
Med varma hälsningar
Sören Persson
Munskänkarna i Östersund
Tack Sören! Det värmer att höra – och visst har 90:an hängt ihop bra, testade den senast i samband med Terrific Women’s Winemaker Day i mars och ja, börjar bli lite trött men fortsatt helt okej (tror också det är lite buteljvariationer, där vissa är bättre än de som börjat tröttna lite).
https://vinifierat.se/2011/03/27/clos-diere-cuvee-i-1990/
Pingback: Domaine Rabiega levererar fortfarande
Hej! Vet inte om denna tråd fortfarande lever, men ändå.
Min fru besökte vingården i slutet på 1990-talet och fick med sig några Clos d’Ière Cuvée II årgång 1998. Då det bara återstår en flaska vill vi gärna ta den när den är på topp. Har du någon uppfattning om när ungefär? Man vill ju inte avbryta mognadsprocessen i förtid. Med hopp om att detta inte inträffat än.
God Jul och Gott Nytt År.
//Peter
Hej Peter,
dessvärre har nog CII från 98 passerat sin topp, men det lär vara fortsatt ok, kanske rent av utmärkt (beror lite på hur flaskorna lagrats mm), att dricka. CII är inte lika lagringsdugligt som CI och just 98 var ett mycket elegant och läckert år men inte nödvändigtvis det mest lagringsdugliga. Hursomhelst hoppas jag att er flaska fortsatt är ok att ni t ex kan njuta någon gång under kommande helgerna.
God Jul och Gott Nytt År!