Har förstått att det, sedan en tid, i Sverige är comme il faut att blogga om sina barn. Självklart vill inte vinifierat vara sämre på utlämnande barn-historier än andra bloggar och därför ska ni veta att det gick åt fanders när jag häromdagen försökte steka kött åt Äldsta dottern. Bakgrund: Hustrun
och Yngsta dottern borta på någon hästgrej. Äldsta dottern hälsar på i hemmet. Pappa försöker göra sig till. Köper frysta potatistärningar, pepparsås på påse och affärens dyraste köttbitar. Problemet, jo, det föreligger ett problem i historien, var, att Pappa inte gick till den vanlige slaktaren och fick garanterat finfint kött, som brukar bli hyggligt även i ofärdig eller överfärdig form, istället slog han till på snabbköpets inte särskilt inbjudande utbud. Nåväl, efter att inte ha bränt köttet mer än vanligt, bränt vid tärningarna lite mer än vanligt samt über-marinerat de sistnämnda i olivolja – ingetdera uppskattat av hedersgästen – och tillsatt påssåsen utan att ha värmt den ordentligt, serverade Pappa maten och det var då det verkliga problemet upptäcktes: någon idiot hade lindat plast kring fettet som bundits fast vid köttet! Att plasten nu var halvsmält och inkletad i både snörena och köttbiten gjorde inte saken bättre. Sista gången Pappa köper kött i den där affären och förmodligen sista gången Äldsta dotter låter sig bjudas på annat än påstortellini av sin far. Det var dagens pappa-barn-historia.
Lars, detta känns igen. Har vi inte läst detta förut hur goda ambitioner blir till något som inte ens duger till djurfoder. Det finns ju ändå många rätt ok restauranger, i alla fall om man ska tro denna blogg. Varför?
http://www.youtube.com/watch?v=fE8EMWxuZB0
Ja, jag vet… Men jag vill ju så gärna… Och om jag bara håller mig till påstortelloni och bra vin går allt, ja, bra… Fast den här gången håller jag gslningen som plastade in köttbiten som ansvarig för debaclet. Hursom: det blev restaurang dagen därpå.
Hoppas du tar ur tortellinin ur påsen när du lagar till den… Själv fick jag till en alldeles utmärkt vitlöksspäckad oxfilé i går kväll (enligt gästerna iaf). Inte så illa för en som inte ätit kött på över 20 år!
Påstortellinin har jag råkoll på – lovar! Tja, jag vill inte tvinga någon att äta kött, men kombinationen rödtjut och kött är en höjdare – om man nu är köttätare, förstås – och därför tycker jag att det låter ganska trevligt med din köttnypremiär.
Vill bara påpeka att oxfilén var till gästerna, själv åt jag hemmagjorda falafel, vilka också passade alldeles utmärkt till det röda vinet.
Aha, ja bara vinet passade bra så är jag nöjd och jag måste ju nyfiket undra vad det var för rödvin som fungerade bra till hemmagjorda falafel?