Då och då uppstår näringsställen där gästerna och personalen lever i en för dem insiktsfull symbios, övertygade om att det är Här det händer, det är Här Samtidens historia skrivs och alla närvarande är mitt i Nuets öga. Av detta enkla skäl tycker gästerna det är i sin ordning att betala ohemult mycket för mat och framförallt dryck, och personalen, i första hand sommeliererna, är så uppfyllda av att skriva historia att de mest bara är besvärade av Nuet och att behöva embrejsa sina gäster. Var häromdagen på en sådant där ställe. Satt till bords med två väl etablerade och erfarna vinmakare, två vinimportörer och en vinskribent – de tre sistnämnda med gedigna sommelierutbildningar. Vi beställde in ett överprisat vin som var direkt uselt. En sval och för producenten ovan årgång kunde inte förklara det klena resultatet i flaskan. Det stod klart att naturkorken också haft sin inverkan i form av en så kallad smygkork, det vill säga en korkdefekt långt från TCA och svår att upptäcka eftersom den inte finns där i uppenbar skepnad utan som en sordin över frukten. Det här är vinproducenternas värsta gissel, därför att konsumenten upptäcker vanligtvis inte defekten utan tror bara att vinet är dåligt. Ödmjukast bad vinskribenten någon i personalen prova vinet för att se om det var okej. Alla förväntade sig nog att en kunnig person skulle återkomma med ett ”njae, svårt säga men vi öppnar en flaska till och jämför”. Men, vad tänkte vi på?! Vi var ju en del av den samtida historieskrivningen, det var där och då som Nuet skedde och Historia skrevs! Således återkom efter en liten stund en aningen trött person som med rejält bakåtlutad överkropp och blicken över våra huvuden kort konstaterade ”Det är ingen TCA!”. Hm, som hen bokar bord får hen sitta. Vi drar till med lite Style Council denna tisdag.
Dela “Sommelieren med de inåtvända känselspröten & The Style Council” på Twitter
Visst är musik viktigt, särskilt viss sådan. Andres Lokko skrev någonstans att Style Council bokstavligt räddat livet på honom, det går på något vis att förstå.
Ja, Weller, Jam och Style Council sticker ut i så många (bra) avseenden! Visst var väl Lokko f ö någon slags manager eller kassör när Jam var i Sverige och bl a fick se sitt hotell i Södertälje belägrat av raggare? Det sistnämnda f ö ett skrattretande men lilväl riktigt pinsam lågvattensmärke i vår svenska nutidshistoria.
Jag tror att han var ordförande och initaiativtagare till Jams fanclub. När det gäller raggarna så har det ju alltid funnits och tyvärr altid kommer det att finnas trångsynta och enfaldiga människor.