Imorgon, 19.30, sänds Kalla Faktas inslag om tillsatser i vin. Mycket bra. Fast. Av trailern att döma har Kalla Fakta mest lyssnat på sådana som gärna uttalar sig om tillsatser i vin – här även omfattande behandlingar som inte lämnar spår i vinet, till exempel bentonit – utan att egentligen veta och framförallt utan att säga hela sanningen. Anar dessvärre en god
ambition som kommer skjuta både över och vid sidan om målet. Hoppas jag har fel, för varje smutskastning av skräpvinerna är välkommen, men när ”vin” dras över en kam är det illa – det är enbart till glädje för domedagsprofeter och Carl B Hamilton. 2. Drog igår för första gången på länge en Château l’ Arnaude 2010, serverade den sval och jag vet att jag är part i målet men satan i gatan vad den har utvecklats fint senaste halvåret, riktigt, riktigt mumsig nu om än fortsatt ganska ung – bara så ni vet ni som följt köprekommendationen. 3. 45 år sedan White Album kom, tveklöst ett av de album som aspirerar på titeln Tidernas Album. Vi lyssnar på ett litet urval, som egentligen borde omfatta hela albumet: Happiness Is A Warm Gun, While My Guitar Gently Weeps, Back In The USSR.
Dela “Kalla Fakta om tillsatser i vin, Château l’Arnaude 2010 & White Album 45 år” på Twitter
Hur mycket mer ”tillsatser” är det i ”skräpvinerna” än andra viner och hur vet jag vad som är vad?
Kort fråga som kräver långt svar, här ett försök till ett kort ändå: Enkla, billiga viner byggs ofta på undermåliga druvor som gödslats och vanligen också vattnats hårt och därmed också besprutats hårt (tätare klasar osv kräver mer besprutning). Undermåliga druvor måste ”boostas” i processen för att vinet ska bli ”bättre” samtidigt som de här undermåliga druvorna vanligen, och ganska självklart, används för de billigaste vinerna och dessa måste ”populariseras” så gemene man tycker om dem, annars säljer de inte. Därför fixas de inte sällan till med behandlingar som ekchips och tillsatser som socker och arabiskt gummi. Således: handla billiga, ”populära” viner och du får i dig mer ”tillsatser”, handla lite dyrare – undvik boxarna och köp flaskor låt säga över 80 sek – så undviker du de mest uppenbara riskerna att få dig till livs ett ”skräpvin”. Satsar du dessutom på certifierade ekologiska viner – eller om du kollar med producenten på ett lite dyrare vin; många viner är ”ekologiska” men producenten bryr sig inte om att certifiera, detta gäller många lite dyrare viner – låt säga över 90 sek är risken för ”tillsatser” försumbar. Drick mindre men bättre.
Vi som är lyckliga ägare till Château l’Arnaude 2009, när ska vi dricka vårt vin och till vad?
Ah, ett tag sedan jag provade den, men den bör vara utmärkt nu och några år framåt, lite beroende på om du vill ha kvar mer av frukten eller mer ”mogna” aromer (de sista får du nog dock vänta ytterligare tre-fyra år på).
PS Till vad? var det ju också. Tja, klassiskt rödtjutssvar: en bra köttbit, även då den serveras med en smakrik sås.
Tack för info. Visst är ”White album” en av de bästa. Dagens musiker/artister eller grupper för den delen har mycket att lära. Man kan nästan inte begära att någon, någonsin ska kunna prestera på denna nivå. Har nog spelat dubbelalbumet över tusen gånger och ändå inte tröttnat på vissa låtar – fantastiskt! Minns att albumet kostade femti spänn 1968 – en ansenlig och i det närmaste ouppnåelig summa för en tolvåring på den tiden. Som tur var fick den i Julklapp dec. 68 – en av de bästa presenter jag någonsin fått.
Har slitit ut en vax- och en digital version, vilket är snudd på pinsamt att erkänna, och ändå har jag inte hunnit ledsna. Det enda som fattas på det här albumet är en femte sida med B-sidan på Abbey Road – eller hur?
Men hur helskotta!!!!! Tänkte faktiskt skriva precis detta – B-sidan på Abbey Road som femtesida (fullständigt monumental) – bättre blir det inte (vilken synkronisitet alltså!!). Har själv slitit ut två vinylversioner och ”tummar” på den tredje. Nä, nu går jag och fixar lite krubb, tar ett glas Bordeaux och slår igång LP-12:an!! Tack för en alldeles utmärkt blogg (både informativ, rolig, med ”vassa” armbågar och ibland lite lagom egoistisk).
Hej
Just nu håller jag på att skriva min C-uppsats som handlar om vinodling. Hänvisar till 2 intressanta artiklar från boken
”Authentic Wine” – Jamie Goode, Sam Harrop MW.
I ärlighetsnamn, Kalla fakta handlar inte om fakta utan om vinklad journalistik och det bara skadar hela vinbranschen:
Läs och njut – riktiga fakta:
PESTICIDE RESIDUES IN WINE
In March 2008 a small survey of pesticide residues in wine found some disturbing results:
(http://www.pan-europe.info/Resources/Briefings/Message_in_a_bottle_Results.pdf). The study, coordinated by the Pesticide Action Network (PAN) (Europe) in collaboration with Greenpeace Germany, Global 2000 (Friends of the Earth Austria) and Movement pour le Droit et le Respect des Générations Futures (MDRGF) (France), found that every bottle of wine tested that was made from conventionally farmed grapes contained pesticide residues. In this study, 34 bottles of conventional wine were tested by independent contract laboratories. All contained at least 1 pesticide residue. The average number of residues per bottle was 4, and the highest number of residues found in a single bottle was 10. Altogether, 24 different pesticides were identified. In contrast, 6 bottles of organic wine were tested, and just 1 contained detectable pesticide residues. While this is small sample, the results are quite striking.
“I was surprised that we found so many pesticides”, says Elliott Cannell, a spokeperson for PAN (Europe). “The concentrations are low, but there are lots of pesticides”
Traditionally, elemental sulphur and Bordeaux mixture, which contains copper, have been used as fungicides in vineyards. Because they are contact products, they need to reapplied frequently during the growing season and are washed off by rain. Consequently, in recent decades they have largely been replaced by systematic fungicides that offer more effective protection. Because vines are highly disease susceptible, in the EU grapes account for 3 percent of all cropland but are responsible for 15 percent of synthetic pesticides applications.
According to PAN’s Cannell, the motivation behind its study wasn’t to bash the wine industry. “Half of all food that is tested contains pesticides”, says Cannell. “It is not a problem that applies only to wine”. While the EU actively monitors pesticide use, its focus is on the maximum residue limits (MRLs) on the crops, and it doesn’t legislate about levels in processed foods and drinks made from these crops. “There are maximum residue limits for grapes,” says Cannell, “but wines doesn’t have these limits.”
Alarming as they sound, are these results something that wine industry should be concerned about, beyond the damage that is done to the image of wine by the sorts of headlines that PAN’s press releases generated?
Yes and no seems to be the rather vague answer. In the wine industry favour are two points:
1. First, while pesticide residues are something we’d rather not have in our wines at all, the levels found in these wines were extremely low.
2. Second, these pesticides seem to be quite a safe group of chemicals, and it is likely that the levels found in the study present no threats to human health at all.
One problem with this sort of discussion is that it is hard for the trade and consumers to interpret the results of studies of this kind in their proper context. It is not easy for non-scientist to come to grips with the issue of levels and concentrations of pesticides that constitute a risk. The levels quated in PAN results were given in micro-grams per litre (mg/l). One mg is one millionth of a gram, and a litre of wine weighs about 1 kg, so these results are in the realm of parts per billion.
One issue that people don’t always understand is that of safe levels of exposure. Many substances are harmless at normal levels of exposure, but with repeated exposure at high concentration they can be carcinogenic or toxic in other ways.
Tack för detta matnyttiga tillskott till debatten.
och lite allmänt om pesticider….
CHANGING VIEWS OF THE SOIL
In 1978, in his Essay on the Principle of Population, clergyman Thomas Malthus calculated that the population of the earth tends to increase geometrically, while the provision of foot increases only arithmetically. The result? Before very long the population pressure is such that large numbers of people will starve. “The power of population is indefinitely greater than the power in the earth to produce subsistence for man,” he warned.
This spectre of mass starvation has been referred to as the “Malthusian precipice.” We have avoided it so far largely because of the increased efficiency of agriculture.
The dramatic improvement in crop yields that occurred in the 1950s and 1960s is commonly dubbed the “green revolution”. It was accomplished by use of new, high yielding crop varieties such as the IR8 strain of rice developed at the International Rice Research Institute in Manila and Norman Borlaug’s dwarf wheat varieties, as well as the widespread use of fertilizers and pesticides. These advances in agriculture undoubtedly saved many millions, perhaps billions, of lives. Of course, these advances have come at a price and are associated with some level of environmental degradation and loss of biodiversity. But these losses should be weighed against the number of lives that were saved.
The lower yields of organics would also necessitate the cultivation of larger areas of land, which would conflict with conservation attempts. Nothing is as straightforward as it first seems.
Organics on a large scale would be not just an expensive luxury but also, do a degree, an immoral one.
However in case of wine, organics is an expensive luxury that many winegrowers can afford because their crop is valuable enough, and it is not a staple food on which people depend for their survival. Lower yields in viticulture many mean less wine, but often they translate into better wine.
Interestingly, while organics has widespread consumer recognition and people are prepared to pay more for organic groceries, organic wine does not currently attract a price premium in most markets. It is presumably for this reason that relatively few wineries are certified organic. Many growers work in ways that are effectively organic, but they don’t bother with certification because it has little benefit for them, and they may wish to have the option of using systemic fungicides, for example, if they have to deal with a particular problem.
Tack, hoppas många läser detta! OBS! ett skrivfel har insmugit sig på Malthus år, ska nog vara 1798.