Så snart en debatt uppstår kring omoraliskt billiga produkter dyker någon, som i det ögonblicket säkert uppfattar sig ha rejält med medvind i seglen, upp och hojtar upprört ”ja, det är lätt för dig som har råd att säga att alla ska betala korrekta priser för vinerna, sandalerna och skinnjackan, men tänk på den som inte har råd! Och varför ska du och 
andra tala om för någon överhuvudtaget vad den ska köpa och inte köpa?!”. Detta är ett synnerligen omoraliskt argument, som ytterst tar ställning för exploatörens rätt att utnyttja andra individer och att själv leva gott medan den som arbetar för den får lida och leva under slavliknande förhållanden. För övrigt är det korrekt att de ekonomiska ojämlikheterna är stora överallt, men den som har tak över huvudet, rinnande vatten och lever över fattigdomsgränsen i Sverige tillhör världens minoritet av privilegierade och det gäller att komma ihåg det mitt i den omoraliska och självgoda självömkan. Om inte vi har råd att vara moraliska, vem har det då? Ebba Grön.
Dela “Omoraliska viner & det omoraliska argumentet & Ebba Grön” på Twitter
Det där är vad jag kallar att söka ”balans” i tillvaron och att vara tacksam för det mesta som vi skapar, får, har och kan dela med oss av. ”Bullseye”!!.
Det man egentligen säger med ”fattigargumentet”, är ju att man även som rik skulle skita totalt i moralfrågor och bara köra på, enär moral följer med en genom livet, givetvis i olika skikt och faser. Har du inte med dig någon alls, finns risken att det bara blir ännu värre. Har du en grundmoral, kan den förstärkas genom det vi upplyses av och lär oss. Många ”har inte råd” att t ex handla ekologiskt för det är så ”dyrt”. Samtidigt spenderar många 40% (!) av hushållskassan på läsk, godis, pizza och färdigmat/halvfabrikat. Så där håller det på i inkonsekvensens grumliga träskmarker…
Förnuft och balans, eller rättare sagt brist på dessa gör att vi hela tiden ”fyller” vår tillvaro med sånt som kan undvaras; T.ex. fyller vi just nu i denna tid digitala media med filmer, musik, händelser, bilder m.m. som vi ALDRIG hinner att se/lyssna på, reflektera över eller i bästa fall KONTEMPLERA över, äter ”skräpmat” för att fylla vårt ”tomma” inre (starkt ”överviktiga” är tomma ”andligt”/ i sitt inre – försöker kompensera detta med att fylla magen i stället). Allt ska gå så fort, hinnas med, erövras, vinnas, erkännas alt. nåt annat (inre obalans/tomhet). Vi fyller fritiden med ”skräpprogram” i TV, köper lotter, spelar på spel (för att vinna och slippa nåt tråkigt – arbete m.m.). När saker och ting i livet är i balans äter vi rätt (så att kroppen håller sig vital och frisk) och i rätt mängd, lyssnar till kroppens behov och rör oss (från lite motion till riktig träning) och vilar när den säger till, dricker måttligt (och av god kvalitet) och bryr oss om vår nästa (vilka de än må vara – okända som kända) samt fyller vårt arbete (tiden) med hög kvalitet (meningsfullhet) och inte bara med hög prestanda (kvantitet/mätbara resultat) – och har ork att ta itu med vad som än behöver tas itu med. Vi gör det svårt för oss. Ett exempel på hur vi borde se på rikedom; ”Det är bättre att vara fattig och använda sina resurser ”väl” än att vara ”rik” och samla allt i en ”gömma” (t.ex. bank, aktier, fastigheter osv.) dvs. snål, egoistisk etc., m.a.o. ju mer du bjuder på, ger bort, delar med dig av dina ”resurser”, desto större ”rikedom” får du – desto ”rikare” blir du i gemenskap, upplevelser, kärlek m.m. Det här med omoral är m.a.o. ett ”INRE”, mentalt, emotionellt, ”andligt” problem (inte fattigdom i sig). Världens ”rikaste” kan m.a.o. vara extremt ”fattig” och världens ”fattigaste” kan vara…. fri och rik (andligt).