Det hade gått ett par timmar efter (går)dagens stora test, den första kontrollstationen i ett precis påbörjat maraton-lopp, där svavlat och osvavlat vin ska jämföras över tid. Dagens stora nyhet var segern över Det osvavlade vinet, som äntligen!, efter 2,5 månader i öppen flaska, och med blott en bottenskyl sedan flera veckor, sakta men säkert antog en
oxiderad doft och smak efter någon timme i glaset. Seger! utbrast vinifierat i en post och spelade till och med segermarscher och höll på att trilla omkull på grund av segerruset samtidigt som segerns sötma var så påtaglig att munnen behövde en espresso för att komma i balans. Då. Ser. Hustrun. Glasen. I. Laboratoriet, även känt som ”hennes köksbänk”. Och. Doftar. På. Det osvavlade vinet. Och. Utbrister. ”Krusbär!”. Sablar! Jag provade om och visst var där gröna, nykrossade krusbär i glaset. Oxidationen som bortblåst. Det förbannade vinet återuppstod efter tre-fyra timmar i glaset! Omöjligt. Det är något sjukt med det där vinet. Något ohälsosamt och förbannat. Samtidigt måste man inse när man är besegrad. Hatten av för det förbannade vinet och må det guppa runt i frid ity nu är det vaskat och borta till dess det återuppstår i ett odödligt vin nära dig. Michael Calfan.
Dela “Åh nej! Det osvavlade vinet återuppståndet! & Michael Calfan” på Twitter
Det kallar jag att ”lyssna” på sina HR:are!! Gör själv liknande tester. Viner som öppnats och ”avfärdas” som medelmåttiga eller ”konstiga” p.g.a. opassande ”smakprofil” kan efter några dagar i kylen fullständigt förändras (till det bättre). Hur många ”gamla” Bordeauxviner har man inte tänkt att slänga i vasken (”ramlat ut för stupet”) och flera timmare senare förändrats till fantastiska och i hög grad ”levande”! ”Keep on going” med testerna!
Tack – går med dessa ord ringande i öronen på i ullstrumporna och startar idag ett långtidstest av fem årgångar ”Prestige” från Canto Perlic, en gård i Gaillac som jag arbetade med under några år, huvuddruvan är Braucol.