Vinskribenten Erica Landin gav sig för något år sedan av till Kalifornien i syfte att prova på livet som vinmakare. Under några svettiga veckor fick hon, ömfotingen från stan, bekänna färg – något som för övrigt är ofrånkomligt för den som sig i leken ger ety händerna färgas snart både blå och svarta av de blå druvornas färgämnen, smuts och annat.
Resultatet av hennes vedermödor har nu manifesterats i vinet ”Landin – pas petite”. En petite sirah med ett litet inslag zinfandel tillverkat enligt Ericas filosofi om hur ett vin ska göras, i det här fallet innebärande att man ska göra så lite som möjligt varmed vinet ska anta en så självvald och naturlig form som möjligt.
Den som vill läsa mer om projektet och vinet hänvisas till det kommande numret av Allt om Vin där Erica själv berättar, i anslutning till hennes text kommer också vinets beställningsnummer och pris att framgå (gissningsvis upp emot 200 sek). Diana Krall.
När jag läser ”är ett riktigt juste grillvin.” från http://ohmansmatovin.com/2010/03/31/petite-sirah/
då ringer alla varningsklockor för mig.
Mycket övrigt i den texten gör mig tämligen övertygad om att det är ett vin som inte faller mig på läppen.
François Durif må ha tyckt vad helst han ville.
Kalifornien och petite sirah indikerar väl var för sig mycket av mycket. Med andra ord riskerar en petite sirah från Kalifornien att bli för mycket av mycket av mycket. Erica har ändå lyckats väl i sin ambition att hålla ihop det här vinet och hellre göra det lite stramare och bitigare än flabbigt och löst i hullet. Sedan är det förstås omöjligt att smita från sitt ursprung, varför också det här vinet är mycket av mycket.