Vad ska en amerikan, som av hävd och tradition utsatts för ett övermått av reklam sedan födseln, tro om Sverige och Pernot Ricards förmåga att få ett helt folk att delta i en gigantisk kampanj för svensk vodka?
På hotellet:
”Mr Walker, Kit Walker, jag har ett rum reserverat.”
”Absolut!”
”Behöver du dra mitt kreditkort?”
”Absolut!”
”Finns wifi på rummet?”
”Absolut!”
”Kan jag beställa väckning i morgon bitti?”
”Absolut!”
I taxin:
”Till Operan, tack.”
”Absolut!”
”Kan jag betala med kort?”
”Absolut!”
På krogen:
”Ett glas champagne att börja med, tack.”
”Absolut!”
”Nej, inte sprit, champagne, ett vin, från Frankrike, med bubblor.”
”Absolut! Champagne!”
The Doors var absolut inte bara musik. Det var, i än högre grad, musikteater. Lyssna bara på Jim Morrisons röst i The End när han går till sin fars rum.. för.. att…
Det går kalla kårar längs med ryggen. Inte skulle man vilja parta med den snubben om han fick en snedtändning!
Skada att det tog slut en natt i Paris. Å andra sidan kan jag inte föreställa mig honom på scen som 70-åring. Absolut inte.
För övrigt är jag en stor beundrare av Ray Manzareks fotarbete.
Doors i lätt jazz-tappning:
https://www.youtube.com/watch?v=DED812HKWyM
Tack för finfin musik, f ö kan jag bara hålla med!