Formellt från maj men inofficiellt från februari 1988 till officiellt februari 2006 men inofficiellt augusti 2006 var jag chef för vin- och konferensgården Domaine Rabiega. I uppdraget ingick också att själv bli vinmakare och efter att ha arbetat sida vid sida med en konsulterande önolog 1988 och 1989 tog jag över den rollen fullt ut 1990. Var häromveckan tillbaka för tredje gången sedan jag lämnade 2006, inbjuden av fransmannen som köpte gården för ett och ett halvt år sedan.
När Vin&Sprit sålde (2006) fanns gårdens toppvin Clos Dière, som stod för 2/3 av produktionen, på de flesta av den stora PACA-regionens stjärnkrogar och Alain Ducasse var den största enskilda kunden, exporten borträknad. Endast en liten del av produktionen hamnade i Sverige. Så hade det blivit eftersom vi ville mäta oss på en öppen marknad och samtidigt nå så bra ekonomiskt resultat som möjligt. Inom ramen för det sista och för att öka vår kritiska massa, volymen, arrenderade vi 1995-2003 Château d’Esclans – där vi bland annat utvecklade det ekfatslagrade rosévin som senare skulle bli känt som ”Garrus” – och från 1996 byggde vi upp ett vinhandelshus, Rabiega Négociant (och varumärket Rabiega), med sin verksamhet förlagd till en vinkällare i Besse sur Issole, nära Brignoles. De vinerna såldes till ett dussin länder och var den ekonomiska basen i verksamheten – vingården Rabiega/Clos Dière, med sina tio hektar, kunde av självklara skäl inte bära sig själv.
Glädjande nog håller den nye ägaren, Yves Tanchou, som bäst på att totalrenovera allt på gården. Det innebär inte bara att hotellet och övriga byggnader återfår sin forna status. Dessutom investerar han i vingården och ämnar åter göra den ekologisk, så som den var när V&S sålde (en av de första ekologiska i området för övrigt). Han arbetar också på att bygga upp den franska marknaden på nytt och vill på sikt få igång exporten igen.Fick med lite viner som M Tanchou ville att jag skulle prova. Vinerna som nu säljs men som gjordes av tidigare ägaren (2006 – 2014) faller utanför uppdraget, men om de vita och rosa viner som nu görs på gården kan man säga att även om det är en bit till att gå innan de når personlighet så är det fråga om trevliga och välgjorda viner. Ser med spänning fram emot vad jag hoppas är en ny vår för Domaine Rabiega!
På tal om återseenden, och kanske nytt för er som har nollkoll: Steve Hillage!
Kul att höra stt gården är i trygga händer och kanske kan uppleva en ny storhetstid igen.
Vinfpr hoppas det, Mats!
Det där ska utläsas ”Vi får hoppas det, Mats!”
Kul och höra att det åter finns hopp för denna provencakska pärla som Bonnie, jag och barnen kom att älska. Nu har vi dock, efter omoget övervägande, köpt en olivgård i bergen, Sierra Tejeda, i södra Spanien. Lite torrare än Provence, men med mycket karaktär och härlig natur. Olivoljan från byn, Los Romanes, anses av många vara bland de bästa i Spanien. Dessertvinet Victoria serverades för övrigt på Nobelmiddagen dör några år sedan.
Trevligt att höra ifrån dig, ha det bra och hälsa familjen,
Bonnie o Claes
Låter spännande med ert nya projekt – lycka till! Hälsning framförd och returneras härmed.
à gaucge un ”vrai vin de ’wine
maker” barvo Lars !
Merci!
Hej
Har en flaska med namnet Christiane Rabiega Cotes de Provence. Är det från denna vingård? Hittar nämligen ingen information om den.
Gissningsvis är det ett vin från Domaine Rabiega. Gården hette Domaine Christiane Rabiega under en del av 70-talet och fram till 1988. Namnet Domaine Christiane Rabiega/Christiane Rabiega levde sedan vidare på ett vin åtminstone fram 2000-talet. Om namnet använts sedan jag lämnade gården (2005) vet jag inte.
Hej Lars, Jag och min hustru har uppdaterat vår vinsamling under den pågående pandemin. I samband med en konferens i Nice någon gång under 2000-talet besökte hon Domaine Rabiega och inköpte en butelj Cotes de Provence Domaine Rabiega 2002. Skulle du rekommendera att öppna och avnjuta denna idag?
Hej Jan-Olof, kul ni sitter på en gammal Domaine Rabiega! Dessvärre hör inte 2002 till de bästa årgångarna – iallafall inte när det gäller att lagra vinerna. 2002 var ett svalt och regnigt år och gården drabbades dessutom av hagel vid två tillfällen. Därför gjordes inget Clos Dière det året och alla druvorna användes för ”andravinet” Domaine Rabiega. Som jag minns vinerna från 2002 var de väl balanserade och lätta att tycka om. Hur flaskan ni har är idag är svårt att sia om men jag skulle definitivt ta och öppna den nu. Med lite flyt är den riktigt god.