Arbetar sedan 2006 som konsult åt Domaine de Brescou utanför Pezenas i Languedoc. Roliga år. Dels därför att uppdragsgivaren både är kunnig och kul att arbeta med, dels därför att så mycket har blivit gjort under de här åren. Bortsett från att gården numer är certifierad såväl hållbart som ekologiskt och är co2-neutral har en mängd andra förändringar och förbättringar gjorts. Inte minst har en hel del nyplanteringar sett dagens ljus. Bland annat har druvorna till gårdens nya vitvin, som i dagarna rönt uppmärksamhet på flera håll i Frankrike, bland annat i Terre de Vins, kommit i marken och setts frodas.
Det är kul att vinet uppmärksammas redan nu, för det är inte färdigt än. Menar då inte mognaden på just den här flaskan utan att vi fortfarande håller på att skapa vinet – och när vi talar om att ”skapa” är det inget hitte-på som i Mats-Eric Nilssons lätt förvirrade värld utan ett försiktig orienterande mellan de grynnor och skär och eureka-upplevelser som dväljs i att söka rätt druvkombinationer, att skörda vid rätt tillfälle, att hålla fingrarna i styr och inte minst att vänta på att stockarna ska nå den ålder då de börjar bli bra på riktigt. Många bitar är på plats men inte alla. Det tar tid att göra bra vin och det här projektet är, om vi börjar vid planeringen och så småningom planteringen, bara tio år.
Hursomhelst så har jag fått vara med och ”designa” det här vinet från grunden. Det ska bli gårdens vita toppvin och kommer heta Château de Brescou – inte ”Domaine” som övriga viner – när allt är klart och stockarna vi använder uppnått rätt ålder. Sorterna och deras andel i helheten är alltså utvalda för att tillsammans göra jobbet (grenache blanc, marsanne, roussanne, clairette och bourbolenc) och det verkar de göra (puuh, konsulten andas ut). Det vi följer noga nu är vilka förbättringar vi kan göra avseende utgångstidéerna kring det här vinet, alltså vad i processen vi kan förbättra, till exempel att med än bättre precision pricka rätt tidpunkt för skörden (vi talar då exakt på dagen, inte rätt vecka eller ”på ett ungefär”).
Det ovan nämnda vinet finns ännu inte Sverige (det finns ju egentligen inte… det är också därför det fortfarande får stå ”Domaine” och inte ”Château” på etiketten), men här i vårt land hittar vi tvillingvinet, det röda Château de Brescou, nr 71705, 139sek (också det ett vin vi byggt från grunden/planteringen och ännu inte riktigt i mål – vilket så klart inte hindrar att det smakar bra redan nu… druvorna är grenache, carignan, syrah, mourvèdre och counnoise) samt småsyskonet Domaine de Brescou ”Chardonnay” 2016, nr 71421, 99sek (smakrik chardonnay som vi försökt fånga söderns rondör med, jo, just så, ett vin som fångar söderns rondör, och det utan att bli baktungt eller fatt).
hej!
eftersom detta inte är ”hittepåvin” så skulle jag bli glad om du/ni här kan berätta hur ni gör detta? Exakt vilka tillsatser använder ni och hur mycket svavel tillsätts etc. Eller är det naturvin? Vore kul att se en början på transparensen inom vinbranschen som Mats Eric vill åstadkomma.
Och du är ju inblandad i många andra viner så det vore kul att du i samband med lanseringar etc berättar hur dessa viner görs.
Haha, tror du har lite dålig koll på läget, vilket är dig förlåtligt. Jag argumenterade för innehållsförteckning på vin så tidigt som på 1990-talet, nästan innan Mats-Eric var född. Redan på den tiden gjorde jag också vin utan jäst och svavel, alltså viner som idag skulle kallas ”naturvin”.
Hursomhelst så har Brescou under min konsulttid där gått från att vara en konventionell odlare till att idag vara både ekologiskt och hållbart cetrifierad samt co2-neutral. Hur vinerna sedan är gjorda varierar förstås från vin till vin. Gemensamt har de att de ligger lågt i svavelhalt, som mest 80 mg/l om jag minns rätt, och oftast under 60 mg/l. Neutral, naturlig jäst tillsätts vissa viner, andra inte. Majoriteten viner är ofiltrerade – däremot är några av de billigaste filtrerade då många konsumenter som köper billigare viner (under 10€) reklamerar vinet om det inte är klart eller om flaskan innehåller fällning. Avseende klarningen (med leran bentonit) gäller samma sak: används bara på de billigaste vinerna. Så mycket annat görs inte (jo, några ekfatslagras förstås). Konsten att göra bra vin ligger i att ha bra druvor.
Vinet som inlägget i första hand handlar om, alltså Château de Brescou, görs tämligen hands off. Efter den ekologiska och hållbara odlingen krossas druvorna lätt och läggs att jäsa (av sig självt – den saken ordnar till skillnad vad de festa tycks tro, inte jästen i vingården utan jästpopulationen som sedan decennier tagit vinkällaren i besittning), efter jäsningen flyttas en del av vinet till stora ekfat medan resten ligger kvar i tanken, efter en tid som beroende på året är mellan sex och tolv månader blandas vinet igen, lite svavel tillsätts och det buteljeras.
F ö är inte det stora problemet i vinvärlden att somliga producenter använder vissa (observera tillåtna) processhjälpmedel som jäst och enzymer eller ens att detta inte står på etiketten – låt vara att det borde göra det – utan allt gift som används i odlingen. För egen del tycker jag det är beklämmande med i-landsmänniskor som lipar och oroar sig över att ett vin kan ha jästs med tillsatt jäst samtidigt som de inte med ett ord kommentera giftspridningen i naturen eller cancerfallen bland jordbruksarbetarna.
Ja, just det, den totala svavelhalten i Brescous viner finns angivna på etiketterna – detta är, till skillnad från vad som står i Mats-Erics bok, inte förbjudet att sätta ut.
Läs f ö min recension av ”Château Vadå”:
Länk till recensionen (glömde den..): https://vinifierat.se/2018/11/12/mats-eric-nilsson-chateau-vada/
Tack för bra svar! Koll på läget när det gäller vin hos de som läser din blogg är skiftande skulle jag tro. Men vad inte nån läsare vet är hur just denna vingård (och du) gör vinet. Och det var det problemet som Mats-Eric Nilsson ville råda bot på. Genom större transparens om hur vinerna görs kan man göra bättre ställningstagande vid hyllan. Men visst håller jag med dig om att storskalighet i vad det än må vara är av ondo. Dock inte vin ..(ju större flaska desto bättre och roligare! eller hur ?) 😉