När den röda musten jäst till vin och urlakningen av skalen är klar, pumpas den självavrunna musten (nu vinet) till en ny tank. Kvar blir skalen och den sista slatten vin. Det är denna ”restprodukt” som läggs i pressen och kläms så till den milda grad att all vätska trycks ur skalen och kort sagt blir ”pressvin”; en brutal vätska, en slags ohyfsad och otvättad kompis som man inte kan ta med till städade fester och hem. Nää, jag brukar slänga skiten. Men vackert är det.
Varför först pressa och sedan slänga? Förstår att pressresterna används någonstans ( var?) men kan inte pressvinet hänga med dit?
Berätta så jag lär mig mer.
De flesta skiljer på självavrunnet vin och pressvin: först får musten/vinet rinna tills det tar stopp, vilket det gör när merparten av vätskan i tanken är borta, återstår gör då (de blöta) skalen och en del vätska. Det är nu producenten kan välja om den ska slänga denna restprodukt eller om hen ska dra den via en press, där (de blöta) skalen hamnar och därmed kan pressas så den vätska som finns i skalen frigörs. Detta ”pressvin” väljer en del att blanda ner i det självavrunna vinet, andra använder det till ett ”andra klassens vin”, och somliga kasserar det pga dålig/oanvändbar kvalitet (vissa gör som jag helst gör och slänger skalen utan att pressa dem, detta då jag inte är intresserad av pressvinet, som f ö är en mkt liten kvantitet jämfört med det självavrunna vinet). År med rena och perfekta druvor kan pressvinet bli riktigt bra och spännande, år med sämre druvor – som kanske angripits av mjöldagg eller röta eller helt enkelt bara inte är fullt ut rena – blir pressvinet av lägre kvalitet och det kan utveckla en högre halt flyktig syra, oönskade aromer och en rustik karaktär.
De pressrester som sedan finns kvar, dvs skalen torrpressade eller med en del vätska, kan användas för produktion av destillatet marc (mer känt i sin italienska uppenbarelse grappa). Producenten kan också välja att lägga ut pressresterna som gödning i vingården.