”Nu har det tagit hus i helsike!”
”Va? Vad har hänt?”
”En studentskiva!”
”Och?”
”Och? En studentskiva, säger jag ju!”
”Ja, och?”
”Vi måste hitta bevis för att studentskivor hänt även tidigare!”
”Varför?”
”Så det inte är något speciellt med vår studentskiva förstås!”
”Du menar att ett minus ett är noll: det har aldrig hänt! För att det har hänt förut.”
”Just så!”
”Det är ju genialiskt!”
” Jag vet.”
”Men varför måste vi nolla studentskivan?”
”Därför att det pratas om den. Sägs att det är korruption. Typ.”
”Du menar att svenska folket nog tycker att de statliga inrättningarna ska användas för statens verksamhet?”
”Ja, obegriplig nog när vi gör något, men helt rätt när ni andra gör något.”
”Alltså att svenskarna på fullt allvar tror att till exempel Harpsund används för regeringsmöten, politiska överläggningar och statsbesök och inte släktkalas och studentskivor? Typ, vad är det för speciellt med att bli rodd runt i en eka som den svenska politruk-klassens släkt och vänner redan rotts runt i? Och varför ska regeringsmedlemmar eller ändå värre deras vänner få fira bröllop på stället?”
”Typ så. Kan absolut bli tal om korruption också.”
”Därför att man tänjer på gränserna och faktiskt tar sig friheter med det svenska folkets arvegods?”
”Ja.”
”Och därför att politikerklassen degenererat? Changerat. Gått i regression.”
”Nej, Harpsund har alltid missbrukats. Det är det som är det fina. Ett minus ett du vet.”
”Så vi tycker det här är bra?”
” Ja, vi tillhör ju entouraget. Pressekreterare och så. Vi må tillhöra olika politiska läger men i grund och botten hör vi ihop.”
”Ja, jag känner det. Tydligt. Nu går vi ut och skäller ut journalisterna därför att de pratar om maktmissbruk och dålig vandel. De ska ge sjutton i att ifrågasätta hur svenska folkets arvegods används! Särskilt när det används på ett diskutabelt vis!”