Somliga älskar Hösten, andra inte. Oavsett vilket smyger sig vanligen Hösten på som en fuktig filt med dis och kylslagna morgnar. Vilket torde räcka för att göra en hel del morgonresenärer i Stockholms tunnelbanesystem både lite kyl- och nedslagna. Detta är emellertid intet jämfört med de snörvelpellar som i september dyker upp från ingenstans och sitter och drar snor upp och ner i näsan med återkommande intervaller till medresenärernas stora förtret: de står på perronger och låter, de sitter i tunnelbanevagnarna och låter, de står till och med bakom dig i kön till frukostkaffet!
vinifierat kräver ett omedelbart förbud mot att göra snörvelljud på offentlig plats! Den som inte lärt sig hantera en näsduk får helt enkelt låta snoret rinna och bege sig till en undanskymd plats där den kan hantera sitt rinnande problem utan att dra in omvärlden i dessa bestyr.
Den som bryter mot det nya snörvelljudsförbudet ska med omedelbar verkan anses som laglös och medpassagerarna ska utan risk för efterföljder ha rätt att på plats lyncha den som snörvelljuden bevisligen kommer från. Vad gäller storstäders morgontrafik, som Stockholms tunnelbanesystem, åligger det den som på dessa platser hanterar de gemensamma transporterna, att förse dessa med snörvelljudsvakter som till fromma för såväl resenärer som snörvelljudsgörare ska, innan en lynchmobb skapats, kunna föra borta oljudsverkaren och på en undanskymd plats sin vana trogen ge snörvelljudsgöraren vad den förtjänar.
Jomenvisst, som tågresenär känner jag igen dem.
Aktiverar mitt norrländska bunt-ihop-och-slå-ihjäl-syndrom…
En mycket sund reaktion.