En vecka, varje dag en kortnovell, först ut är
Diagnos
”Verkligen”, säger Docteur Blairot och ser besviket på mig. Han har ju precis förklarat mig frisk och här sitter jag nu och påstår att saker och ting inte är så illa i Sverige. Att mycket strunt och rena lögner medvetet sprids från ryska och kinesiska och andra utländska trollfabriker och att det omhuldas, sprids och byggs på av bittra svenskar. Docteur Blairot är en bitter fransman. Han har mer gemensamt med dem som skriker ”systemkollaps” och som på fullt allvar menar att allt är åt pipsvängen i rika, välmående länder som Sverige och Frankrike, än med mig, som precis hävdat motsatsen. Han ser oerhört besviken ut nu.
”Men visst blir allt sämre i Sverige också,” skyndar jag mig att tillägga, ”det är inte det att allt är fel som sägs och skrivs, och visst var det bättre förr…” Docteur Blairot avvaktar. Den djupa, nattsvarta besvikelsen är borta ur hans ögon men helt på min sida är han ännu inte. ”Om ni visste, Docteur, hur illa ställt det är med sjukvården i Sverige…” Han lyser upp. Ha! Där hittade jag en synnerligen framkomlig väg! ”En katastrof, Doteur. En ka-ta-strof!” skyndar jag mig tillägga för jag ser att han är redo att ta kommandot igen.
”Ja,” säger han, ”vi är på väg mot en katastrof, och inget kan hindra det!” Nu ser han nöjd och belåten ut igen och ler det där mysiga, breda leendet som får ögonen att bli till små springor i det korpulenta ansiktet, så där som han brukar se ut när han säger ”Allt är i sin ordning, Monsieur, men se upp med skinkan! Ät inget fläskkött!”. ”Nej, Docteur, självklart inte, jag äter inte fläskkött, inte alls, för hälsans skull.” När jag säger det vet hans belåtenhet inga gränser. Har tidigare försökt med att berätta hur mycket jag motionerar, att jag inte röker, inte dricker mycket alkohol, att jag… Inget har gjort intryck på Docteur Blairot. Men han gillar att jag säger att jag inte äter fläsk, och då säger jag det i förebyggande syfte så han inte ger mig en diagnos jag inte vill ha. Idag var jag en hårsmån från att åka på något skit bara för att jag försökte bringa reda i hans dystopiska värld – en tanke så korkad att en diagnos ligger nära till hands, det måste jag tillstå.
Får inom kort placera dig i samma skrå som Guy de Maupassant, novellens okrönte konung.
När vi ändå pratar om konung/drottning/prins/prinsessa/knekt (hur skall man etikettera champagne?) så drack vi Pointillart i helgen.
Kommer att bli mitt huschampagne framöver som man bara kan slänga fram när bubbellusten faller på och man inte behöver gräva djupt i börsen. Extra roligt att det dessutom är inte en grön druva så långt ögat kan nå.
Som vanligt några frågor:
-Vad tycker du den stora skillnaden är på dem bubbel som bara är gjorda på PN och/eller PM jämfört med övriga
-Varför är dessa svårare att hitta? Mindre produktion eller liten export till Sverige?
-Just nu slut, alarmerar SB:s hemsida! När åter i ett glas nära mig?
Må väl
Marcus
Åh, man tackar (vet inte om Maupassant är lika smickrad)!
Kul du fastnat för Pointillart – lätt att falla för, och som du säger en utmärkt ”vardagsskumpa”. (Jag ska be Andreas informera oss om när den beräknas komma i lager igen, tror det är på g mot slutet av månaden…)
Svår fråga det där med skillnaden. Ett försök till svar: När vinerna är riktigt välgjorda och lyfter fram druvtypiskheten så tycker jag att de rena chardonnayerna blir lite mer finlemmade, mer eleganta och att de ofta har en större fräschör (tror det ligger i det goda vinmakeriets känsla för den typen av champagne att göra dem just på det viset).
Ett praktexempel på detta är Waris Hubert ”Albescent” Blanc de Blancs, nr 74767, 399 sek.
Raka motsatsen är Petit&Bajan ”Obsidienne” Grand Cru Brut, nr 71028, 599 sek. Det här är en ren pinot noir. Mer kraft och rondör, och god på ett helt annat vis.
Ett tredje exempel kan vara Blin ”Quintessence” Meunier Blanc de Noirs Extra Brut 2010, nr 92144, 497 sek. Ett välgjort vin på 100 % pinot meunier och där man kan känna den mer rustika grundkänsla som nästan alltid kommer med champagne med mycket meunier.
Sist men inte minst de blandade champagnerna, den stora majoriteten. Här beror allt på vad producenten velat uppnå och vilket håll den velat dra sitt vin. Blend innebär alltid mer valmöjligheter för producenten och de här vinerna är svårare att förenklat beskriva som ovan.
Svaret på varför de rena PN/PM-vinerna är svårare att hitta i Sverige är nog dels att det görs färre druvrena viner, dels att historiskt har importen till Sverige varit inriktad på blandade viner. Har dock börjat ändra sig på senare tid.
Må väl!
Hej Marcus och Lars
Pointillart-Leroy är kommer in i lager på fredag men blir nog inte beställningsbar förrän på måndag.
Med vänlig hälsning,
Andreas/Terrific
Härligt och den sedvanliga goda servicen gör att jag hänger på SB:s hemsida när jag vaknat på måndag.
Har en flaska Petit & Bajan hemma men inte ännu haft tillfället att öppna den. Hoppas bli inom kort. Jag vill inte gärna ”slarva” bort tillfällena när jag är uppe i den prisklassen.
Dem andra du nämner skall jag beställa hem.
Skall inte förhäva mina smaklökar men gillar bubbel som antingen är BdB eller BdN. Kanske bara ren inbillning men det må så vara.
Sen kan jag bara instämma att champagne är ruskigt gott till dessert. Själv är jag oerhört svag för ostkaka till mitt bubbel eller bara sitta rakt upp och ner med några fikon och dadlar till.
Än en gång 1 000 tack för excellent service.
Hej Lars
Jag var först med att kommentera Docteur Blairot med lite information om vin & hälsa. Nu såg jag att min kommentar var borttagen. Det kändes inte bra! Kanske för känsligt att berätta om att alla viner inte ger positiva hälsoeffekter men att vissa röda minskar risken för hjärt- kärlsjukdom, stroke mm?
Vad är det för kriterier som gäller för att få en kommentar accepterad? Vad är gränserna för din ”åsiktskorridor”?
Läs gärna min artikel i facktidskriften ”Vaskulär Medicin” nr 4 2017 med rubriken ”Är ett glas rödvin om dagen bra för hälsan?”. Maila mig så skickar jag artikeln.
Hej Rudolf,
du får gärna kommentera på vinifierat och framföra dina åsikter och indirekt eller direkt reklam för dina viner och åsikter, men din första kommentar till ”Diagnos” var synnerligen långsökt. Du måste vara snyggare än så för att jag inte ska ignorera kommentaren.
”Åsiktskorridor” är ett malplacerat ord i sammanhanget, tycker jag. För att förtydliga: vinfierat är en blogg som innehåller i stort sett lika delar seriösa texter om vin, seriösa litteratur-texter (till dessa hör ”Diagnos”) och rent trams. Läsare är välkomna med kommentarer men dessa bör på något vis ha med inlägget som kommenteras att göra.
Om detta kan man tycka vad man vill som läsare. Som ägare av vinifierat anser jag mig vara i min fulla rätt att göra som jag vill.
Artikeln du nämner har du redan skickat – tack för det – så jag har läst den. Återkom gärna i rätt sammanhang med mer information.