En vecka, varje dag en kortnovell…
Vägskäl
Mitt kontor. Soffgrupp i knarrande skinn i bortre änden. Högt i tak. Stuckaturer. Tunga gardiner. Damm snurrar i de inträngande solstrålarna. Porträtt. En tickande klocka. Det luktar av tjocka mattor och ekpanel och allvarliga herrar. Kungsgatan hörs knappt hit upp. Mitt emot mig, på andra sidan det bastanta skrivbordet, Erik Lindgren, som vill ha ett penningbidrag. Han är välklädd. Ren. Belevad. Verkar vara en vettig karl. Jag är inne på att ge honom ett runt bidrag till saken. Både här och där.
”Men den här ledaren, är han verkligen att lita på?”
”Självklart, herr Spång, som ni säkert har noterat har han redan genomfört omfattande utrensningar. Om man får uttrycka sig på det viset skulle jag vilja säga att… svulsterna är bortskurna från partikroppen.”
”Mmm, det är sant att mycket gjorts i den riktningen…”
”Dessutom måste vi se till vår tid sådan den är, och hur andra beter sig, och då förefaller i vart fall i mina ögon ledaren vara en räddare i nöden. Att han själv så att säga fått känna på frontlinjens eld och rök torde väl borga för detta?”
”Förvisso, men Röhm och Göbbels, hur är det med dem och deras skaror av våldsverkare?”
”Tro mig, herr Spång, det är bara en tidsfråga innan de är utrensade. Ingen av oss vill ha otyglade mobbar på gatorna. Tvärtom står herr Hitler för ordning och reda, ja, hur skulle det annars kunna vara? Skulle Hindenburg vara hans parhäst? Skulle von Papen bjuda in honom i finrummet? Herr Spång, Hitler är nu i finrummet därför att han är precis det han utger sig för att vara: vår civilisations räddare.”
”Ja, jo, Hindenburg har jag all respekt för, och von Papen förefaller vara en rejäl karl det också, och hur som helst kan vi inte låta samhället gå överstyr. Kör i vind! Räkna med mig. För vad skulle väl Hitler kunna ställa till med med den gamle generalen och von Papen vid sin sida?”
Kanske dags att starta en prosablogg och låta någon annan sköta vinbloggen?
Blir du alltså så inspirerad av kortnovellveckan att du funderar på att starta en egen prosablogg och låta någon annan sköta din vinblogg? Spännande tanke. Men det ena behöver inte utesluta det andra. För egen del kör jag, som du säkert vet, 1/3 vin, 1/3 litteratur och 1/3 övrigt.
OK! Du har definitivt talang och kreativitet utöver det vanliga för att på heltid bli författare! Min ”point” är att jag och många andra ivrigt väntar på när det blir dags att växla över till din vinblogg – du har många värdefulla tips att dela. Vi vill veta! En kombination kunde vara att du ger tips om att skriva en vinrecension! T.ex. beroende på druva och vintyp vilka attribut skall man använda, vilka förstärkningsord osv. Vad är det som gör att man upplever sötma i vin som bara innehåller 2 gram socker/liter? Vi vill veta hemligheterna som Du, Möllstad och Parker använder.
Med respektfull vänlighet!
Rudolf
Tack, Rudolf. ”Kortnovellveckan” pågår en vecka, två dagar kvar, sedan blir det vin igen.
Det du tar upp, hur man skriver en vinrecensiom är en viktig fråga i vår värld. Parker lyckades väl om inte annat skapa ett kommersiellt framgångsrikt sätt att recensera vin och där hans kommersiellt mest framgångsrika trick var att ge vinera 100 poäng… Vad gäller gemensamma hemligheter mellan Parker, Mölstad och undertecknad fnns knappast sådana. Mitt sätt att beskriva och recensera är rakt av vinmakarens och har inte mycket gemensam med recensionen som skrivs utifrån konsumentens (eller romantikerns) perspektiv (tror jag). men jag ska fundera på en text om recensioner, tack för uppslaget!
Frågan om hur man får ett vin att upplevas som ”sött” trots att det bara innehåller 2 g socker/l är en intressant fråga – fick frågan från en vinskribent häromdagen och ladadde då in med fakta om hur detta kan gå till. Bra idé att kanske själv göra en längre text om det i framtiden så tack igen för uppslaget.
Angående hur man skriver vinrecensioner så har Charlotte Hommerberg doktorerat 2011 vid Linnéuniversitet här i Växjö om just detta. Titel: Persuasiveness in the discourse of wine med undertiteln The rhetoric of Robert Parker. Hon har i detalj studerat det språk och metodologi han använder för att göra recensionerna attraktiva. Superintressant för ”vinnördar”. Jag fick hennes avhandling i utbyte mot en flaska naturvin!
Låter som en avhandling värd att leta upp!
Intressant. Men
1. Gillar bloggen som den är, just att inte alltid råka på ett vintips, eller för den delen ha en aning om vad man får läsa är en av de saker som lockar mig hit – enda problemet är att veta om jag skall gå in ofta och se om det har kommit något nytt, och vad, eller om man skall gå in en gång varannan vecka för att få en lååång läsupplevelse…
2. En av tjusningarna med bloggen är väl att den inte är helt mainstream i vinpreferenser (eller något annat heller), så, ja, kanske inte för mycket Robert Parker m.fl? Och en annan poäng att den som nu blandar väldigt handfast vinmakarteknik med mer eller mindre subjektiva analyser. Och analysera inte hur du själv gör – då kanske du inte kan göra det längre.
Förresten är det ganska enkelt – det finns två sorters viner: Goda viner och äckliga viner.
Det låter som att du är just en sådan läsare som den här bloggen riktar sig till, i den mån det nu alls finns någon annan tanke med den än att göra avsändaren glad och då en sådan annan tanke inte finns är det ett synnerligen positivt utfall att det finns sådana som uppskattar bloggen som den är – stort tack för det!
Livet är alldeles för allvarligt – och sannerligen för kort – för att slösas bort på poängberäkning. Vi lever i ett Väg- och Mätaträsk men till vad nytta?
eBob vill säkert vara en viktig del av sitt samhälle, där en såpakändis kan bli president. eBob skulle aldrig läsa den tredjedel av Vinifierat som jag läser först av alla de tre.
Väg och mät det här den som kan!
https://www.youtube.com/watch?v=RlNhD0oS5pk
Omåttligt omfång och blytungt! Tack, alltför länge sedan jag njöt av den här pärlan… För övrigt instämmer jag i det sagda.