Medielandskapet är statt i hastig förändring. Samtidigt som alltfler kanaler växer fram och emellanåt tangerar avslöjanden av gigantiska mått, som wikileaks, monteras den traditionella journalistiken och de bärande medierna långsamt ner. Om de båda sistnämnda sakerna skedde genom att de undan för undan försvann vore det en sak, men som det nu är finns de kvar med fortsatt fullt förtroende trots att journalisterna försvinner eller sätts att massproducera med negativa följder för kvaliteten på det för demokratin så betydelsefulla journalistiska arbetet. En vid en ytlig betraktelse inte särskilt viktig del av allt detta är, att massmedierna börjat saluföra produkter, antingen rakt av eller via klubbar av olika slag. Det är inte svårt att förstå den på kort sikt framgångsrika ekonomiska sidan av saken, men i grunden rör vi här vid något så viktigt som pressens trovärdighet och därmed en av demokratins grundvalar. Kort sagt: hur
seriöst är det att å läsarnas vägnar bedöma produkter, till exempel vin, samtidigt som man säljer vin via en egen klubb? I alla tider har den som försökt göra annonsblad av seriösa medier hävdat, att ”det är fråga om helt separat avdelningar”. Detta har varit och är fortsatt kvalificerat struntprat. Men om nu tidningsutgivarna inte har vett att inse sakens i grunden allvarliga natur är det upp till envar att inse att varje massmedium som säljer produkter det samtidigt är satt att kritisera saknar trovärdighet. Musik på det.
Dela “Massmediernas vinbasarer hot mot demokratin” på Twitter
Eftersom jag är i mediebranschen och vinnörd (Munskänkarna) funderar jag över vilka medier du syftar på. I Livets Goda och Allt om Vin har jag alltid sett ett tydligt samband mellan annonser och reportage och Livets Goda har väl någon slags vinförsäljning också. Några fler du tycker gräver sin egen grav?
Ingen nämnd, ingen glömd. Dessvärre är listan lång och sträcker sig långt utanför den ”inre” kretsen och den omfattar alla som på ett eller annat vis säljer vin, t ex flera dagstidningar. Sedan är det väl särskilt uppseendeväckande när branschmedia säljer branschens produkter… Kopplingen mellan reportage och annonser är dessvärre vare sig ett nytt eller särskilt svenskt fenomen (Decanter för att nämna ett ex som jag har egen erfarenhet av) men icke desto mindre beklagligt inte minst som de flesta läsare tycks missa kopplingen.
Jag tycker du tar upp en bra poäng och någonting vi bör fundera på. Samtidigt är jag fast medarbetare på Allt om Vin, bloggare på Allt om Mat, skriver för Decanter med mera. Jag har aldrig fått en propå av en redaktör att ta med en specifik producent eller att vinkla min text. I Allt om Vin sågar jag sällan viner (jag tar bara inte med dem) men på Allt om Mat kommer det att hända och då har jag frågat min redaktör vad som händer om jag sågar ett vin som annonseras stort på sajten. Svaret var att bloggen och åsikterna är mina och jag gör precis som jag vill.
Kommer även framöver att vara reseguide till Champagne för SvD Accent (en klubb). Det är ingen från Accent som har lagt sig i eller ens kommenterat på vilka vingårdar jag har valt att vi ska besöka.
Dina tankar är riktiga, och kanske är det annorlunda för de som är för nära kärnan (redaktionen) men för min del känner jag mig helt befriad från press (sic).
Däremot funderar jag på vinskrivandets kärna en del, läs gärna den senaste här: http://blogg.alltommat.se/vinkarlek/2012/12/28/funderingar-kring-vin-och-pris/
Mitt inlägg handlar om kopplingen press – försäljning i allmänt och branschpress – branschprodukter i synnerhet, inte om annonsavdelningen – redaktionen. Det tar däremot Tony upp i sin kommentar och visst finns den kopplingen. Samtidigt vet jag av egen erfarenhet att det normalt inte går till så att annonsavdelningen eller annan talar om vad man får och inte får skriva om, i alla fall inte utifrån annonsaspekten. Det som nog Tony är inne på är att annonsavdelningen inte sällan och ganska självklart kontaktar hugade annonsköpare med argument som ”vi gör ett temanummer om Amarone, ska du inte passa på…” eller ”vi har testat Amarone och ni har vin med där…” och korkat nog brukar många då köpa en annons, vilket får det att se ut som om de köpte annonsen först för att påverka eller, vilket inte heller är så kul, att de köpte den som tack för senast. Avseende Decanter kontaktade deras annonssäljare mig flera gånger när jag ansvarade för Domaine Rabiega/Clos Dière och berättade att vårt vin fått sååå bra omdöme i deras provning och att de gärna ville skriva om det men… underförstått att vi aldrig köpte annonser/stöttade tidningen. Vi vägrade köpa annonser på de här villkoren både i Decanter och många andra – inte svenska – vinmagasin ända tills vi en dag gjorde en kompromiss och accepterade en inbjudan till Decanter’s Fine Wine Encounter, som, förstås, betalas av producenterna. Samma år fick vi fem stjärnor och Award för Clos Dière cuvée I. Inte snyggt, men inget som den enskilde provaren/skribenten var inblandad i eller, sannolikt, ens hade en aning om. Vad f ö gäller din och Sofias texter om vin och vinnörderi håller jag med er: visst är det dags att lyfta vinskriveriet och –bedömandet ett steg! Det är ingen omöjlig utmaning att bedöma vin både för ”Svensson” och ”Snobbson” och man måste nå alla om man ska kunna bidra till en förbättrad dryckeskultur, vilket väl alla vi i branschen, krängare och inköpare av de billigaste boxarna och typ alkoläsk undantagna, vill. Oj, lång kommentar, får kanske bli ett kommande inlägg…
PS Förlåt, Tony ska, förstås, vara Tommy.
Tackar alla skribenter ovan för tänkvärda och intressanta kommentarer. Nu till en helt annan sak. Har druckit olika årgångar av Mazuelo de la Quinta Cruz och jag har verkligen njutit av dessa viner. Nu ser jag att det på beställningssortimentet går att köpa 2008, 2009 och 2o1o. Tycker du att man ska prova alla tre, eller är det någon särskild årgång du vill framhålla? Lagar gärna lamm, nötkött och ankbröst.
Kul idé att prova de tre jämsides och varföre inte till en lammstek eller små, fina lammkotletter? Var för sig är 08:an det mest druvtypiska, vilket också innebär att det är det ”svåraste” vinet med en mer påtaglig syra och en rödare ton mitt i den mörka frukten. Behöver fortsatt lite tid i källaren – min gissning är att det toppar runt 2018. 09 och 10 är ganska lika varandra och mer ”Rioja” än 08. Om du provade 06:an är 09 och 10 en fortsättning på det vinet. 09 är i kraft av sin ålder mer öppet än 10 idag, men även 10 fungerar redan bra samtidigt som båda vinner på att lagras ytterligare några år.
Tackar! Köper alltså alla tre (som jag misstänkte). Om man nu tänker sig att lagra vinerna, hur länge kan jag då lagra vart och ett av dem?
Grundtipset är att de alla är utmärkta efter tio år. Mest lär 08an utvecklas, medan 10an lär hålla i en evighet om man har lust att kolla huruvida det tipset stämmer…
En evighet är en ganska lång tid
Förvisso. Å andra sidan blott ett halvt ögonblick i Universums historia. Man kan låta flaskan gå i arv och om den visar sig vara utgången lovar jag tala med Miguel om huruvida det kanske skulle kunna vara möjligt att få en ersättnungsvutelj av yngre datering.