Det bästa med SAS nu nedlagda rutt Köpenhamn- Seattle var att det gick att få Henriot Årgång. Antingen genom att uppgradera till business eller genom att tjata till sig ett glas. Under många år serverades 1995 och sedan – de senaste två åren, om jag inte missminner mig – 2000. När jag idag öppnade en Henriot 2000 slog det mig att det var första gången jag provade årgången på marken. Och då blev det olidligt spännande, för hur skulle den här över-Atlanten-favoriten uppfattas av mina sinnen när de befann sig i avspänt mark- och hemmaläge? Skulle vinet kanske vara för runt, ha en skrikig och besvärande syra, smaka för mycket, smaka för lite, vara vulgärt, överdoserat? Men nej, den enda skillnaden var att det var ännu bättre.