Någonstans är det fullt rättvist att det är samma folk som dricker omoraliska viner och äter gourmetmörad dansk fläskfilé som läser Se&Hör. Möjligen finns det något enstaka undantag från denna regel, men på det hela taget torde det stämma ganska väl. Hard core skräp-konsumenterna föredrar skräp i varje valsituation och de skäms inte för det. Tvärtom blir de trubbiga å det värsta om deras förkärlek för crap ifrågasätts. Och hur skulle det kunna vara på något annat vis? Att bli anklagad för att vara korkad går an så länge det inte är sant.
Häromdagen kunde Se&Hörs skräpkonsumerande läsare glädja sig åt ett frossande i det faktum att Deborah Harry – som nyligen avstod pengarna i Sotji i en protestaktion för mänskliga rättigheter – 35 år senare inte ser ut som den fotomodell hon en gång var. Deborah är och har sedan sena 70-talet varit frontfigur i bandet Blondie, som nyligen tilldelats NME:s musikpris ”Godlike genius award”. Bland annat därför att bandet är det enda som lyckats toppa världens topplistor med nya låtar minst en gång/decennium tre decennier i rad. En hygglig prestation värd att uppmärksammas så som NME gör och vinifierat hänger på med ett litet Blondie-potpurri för er som både ser och respekterar människors och sakers rätta värde: Atomic, The Tide is High och Maria. PS Bonusspår med Debbie Harrie & Arcade Fire.