Skrev om Domaine Rabiega 2003 i maj förra året – en text som den som är intresserad kan läsa här. Något långtidstest ingick inte i den provningen. Provade därför idag en 03:a som stått öppen cirka en månad. Det är uppenbart, och inte minst bevisat via vinifierats olika test, att vissa viner, osvavlade som svavlade, kan hålla väldigt länge och att inte fullt
mogna, välgjorda viner, vita som röda, klarar sig betydligt längre sedan flarrorna öppnats än de flesta tror, och det vare sig du använder eller inte använder dyra applikationer för gas, vakumpumpar och annat. Omvänt ballar en del flaskor snabbt ur. Det kan till och med handla om någon timme, eller mindre, för riktigt gamla viner* – såvida nu inte buteljens innehåll är oxiderat redan då korken dras. Domaine Rabiega 2003, som, som framgår av texten från maj, torde vara på topp idag, har inte alls klarat månaden i frihet på ett bra sätt. Ett av de främsta skälen till att svavel tillsätts vin är att dölja/hindra ”off flavors”. Om produkten ifråga har få sådana blir vinet bra även utan svavel, i annat fall kan det bli en katastrof. Domaine Rabiega från det supervarma och torra året 2003 tillhör tveklöst de viner som mår/tt bra av svavel. Så här efter en månad, då allt fritt svavel förbrukats står alla off flavors som en oönskad tistelkvast ur vinvasen med en oangenäm och ethanal-liknande kvist gullregn i mitten. Hu! Så här uppträder misslyckade naturviner och den som nu tycker om slika off flavors i allmänhet och ethanal och doften av gasbinda i synnerhet får härmed tipset att försöka komma över lite Domaine Rabiega 03, öppna buteljen och lämna den öppen en månad. Marlene Dietrich.
* I liket med andra som vill balansera på vinpiedestalens högsta punkt brukar er utsände i de kluriga vinbastardernas självförhärligande värld inte sällan råka ut för gamla buteljer på 60 – 70 år, eller äldre, som har en benägenhet att dofta himmelskt i tre-fyra sekunder varefter vinet per omgående dör. Eller, det är så vi säger, oftast är de där vinerna stendöda eller åtminstone trista från start, men enär det gäller att få andra att tro att de missat något är det viktigt att köra hårt med skrytlögner i denna (se ovan) den skönaste av världar. Marlene-bonus.NIna och Nana gör en Lili.
Dela “Domaine Rabiega 2003 efter en månad: tistelkvast med gullregn & Marlene Dietrich” på Twitter
Jag har några flaskor märkta Clos Dière 2001 , alltså utan I eller II. Detta tycker jag inte stämmer med dina upplysningar om Clos Dière och årgångar. På baksidan står ”mayority of Syrah”. Vad är det egentligen för vin jag har? Tilläggas kan också att det enligt etiketten är buteljerat av Åkesson. Troligen inköpt direkt av Åkesson 2008.
Det där är en fråga du får ställa till den du köpte buteljen av.
Det som gäller domaine Rabiega/Clos Dière under ”min” tid (1988 – 2005) är att vi gjorde Clod Dière I och II 1988 – 2001. 2002 gjordes ingen Clos Dière alls och från 2003 heter gamla Cuvée I bara Clos Dière och Cuvée II gick ihop med vinet Domaine Rabiega under namnet Domaine Rabiega.
Årgången 2001 gjorde vi inget vin som bara hette Clos Dière.
Tack för svar.
Jag köpte samtidigt Clos Dière 2003 och det stämmer ju bra med din redovisning. Sedan blir man ju alltmer undrande vad det är för vin som uppenbarligen blandat och buteljerats efter 2005 och kallats Clos Dière 2001. Jag tror ingen kommer att vilja besvara den frågan.
Är 2003 året med black label?
Ja, i och med att Cuvée I blev Clos Dière ändrade vi också etiketten till en helt svart (och en helt vit för det vita) med texten i relief (knappast läsbar), vi använde den här etiketten för 2003 och 2004. När nye ägaren tog över gjorde denne ändringar i sortimentet och etiketterna och den svarta (och vita) etiketten försvann då.
En anekdot är att jag valde ut ett särskilt fat av 2004:an och buteljerade det för sig som ”La Chouchou” (den som kan franska hör att det är frenska), exakt samma svarta etikett men med ett litet hjärta uppe i ena hörnet.