Enligt SvD, med flera, menar Kim Jong-Nam, som inte fick jobbet, att brodern, Kim Jong-Un, bara är en symbol, som landets maktelit använder sig av. Öh? Och?

Enligt SvD, med flera, menar Kim Jong-Nam, som inte fick jobbet, att brodern, Kim Jong-Un, bara är en symbol, som landets maktelit använder sig av. Öh? Och?
För den som vill skänka en slant eller kanske bara undrar över den där
välgörenhetsorganisationen Eric Cantona vurmade för, presenteras här en länk till Fondation Abbé Pierre (klicka på ”Don en ligne” om ni vill skänka pengar). Här en länk till fakta om Abbé Pierre och hans verk. Vintips till Eric Cantona.
Eric Cantona lär oss hur man framgångsrikt får internationell uppmärksamhetför ett eget projekt – i det här fallet något så behjärtansvärt som ett försök att belysa fattigas utsatta situation och söka stöd för en välgörenhetsorganisation. Passar också på att påminna om det om inte behjärtansvärda så i vart fall minnesvärda Cantona-citatet ”When the seagulls follow the trawler it is because they think sardines will be thrown into the sea”.
Att vilja vinna i Wordfeud (utländskt ord som antyder vad spelet handlar om, se även nästa mening) har inget med tävlande att göra. Det är krig. Ett drogkrig eller snarare en
krigsdrog. Detta stod klart långt innan jag prövade på drogen. Dessvärre lät jag mig, mot bättre vetande, förledas av honungslena tungor och ivrigt knappande på smartfonerna (icke godkänd försvenskning av ett engelskt ord) över helgerna och plötsligt satt jag där vid frontlinjen och knappade, djupt koncentrerad och onåbar för omvärlden. Dock: sedan jag nu i mitt femte spel krossat min i och för sig utmärkta adversär (påhittat ord, som tangerar godkända adversativ och inte godkända adversaire) och tagit plats i 1000-poängsklubben lägger jag nu av med Wordfeud, detta djävulens (gammaldags stavning av jävulen, som i sig enligt datorn är en felaktig stavning av djävulen) påfund, detta knark. Men framförallt ville jag bara berätta att jag satt 1000 poäng, och väl det. Jipii! (inte heller ett godkänt ord, annars ger bokstaven j, som bara finns på en bricka, sju poäng)
På det hela taget är den självutnämnda ”tävlingsmänniskan” en, både mot sig själv och sin omgivning, osympatisk figur; en, kanske i motsats till vad en darwinist skulle kunna tro, civilisationens dödgrävare, som tävlar istället för att gå i välbehövlig terapi.
Alla har väl hunnit läsa om pappan som lämnade sin, i pappans ögon för dagen inkompetente, son, att gå från Uppsala till Stockholm, för säkerhets skull utan ytterkläder i det rådande bistra klimatet. Det sensationella är inte att säkringen gått på en förälder riden av prestationsångestens mara eller att denna förälder låtit säkringen gå i offentlighetens ljus, det sensationella är att den ena idioten efter den andra nu får sitta i TV-sofforna och säga att han – alltid en han, om man nu kan dra en slutsats av den saken? – någonstans ändå kan förstå pappan, för visst måste de unga sättas under press om resultat ska uppnås. En slags realitysåpa där den ene efter den andre aspirerar på att vara morgonsoffornas Linda Rosing.
Drummeln blandar ofta ihop civilisation med flathet och dumhet.
Lyckligtvis finns det betydligt fler vinsmakare än vinmakare. Mindre lyckligt är att det också finns betydligt fler vinsmakare än finsmakare.
Av en händelse har jag kommit att gästspela på The Drones Club och jag rekommenderar er som behöver få lite stil på er själva att snarast surfa in.
Trots att det är jultider har någon, förmodligen El-Giganten eller Media Markt, lurat i Fabian att han är född komiker och inte pajas.