Tävlingsmänniskor eller sonen som kom ut i kylan

Alla har väl hunnit läsa om pappan som lämnade sin, i pappans ögon för dagen inkompetente, son, att gå från Uppsala till Stockholm, för säkerhets skull utan ytterkläder i det rådande bistra klimatet. Det sensationella är inte att säkringen gått på en förälder riden av prestationsångestens mara eller att denna förälder låtit säkringen gå i offentlighetens ljus, det sensationella är att den ena idioten efter den andra nu får sitta i TV-sofforna och säga att han – alltid en han, om man nu kan dra en slutsats av den saken? – någonstans ändå kan förstå pappan, för visst måste de unga sättas under press om resultat ska uppnås. En slags realitysåpa där den ene efter den andre aspirerar på att vara morgonsoffornas Linda Rosing.

Vardagens irritationsmoment

Stockholm-Arlanda. Otäckt tidig morgon. Lång kö in till B-piren. Förbereder sig en enda av de köande inför det som komma skall? Icke! Samtliga, såväl framför som bakom i kön, ser ut som de fåntrattar de är när de kommer fram till röntgensköterskan och förväntas ta av sig jackan, plocka fram datorn och vända ut och in på fickorna. De värsta idioterna tar sig till och med tid att diskutera nödvändigheten av detta.

Europa, krisen, Kina & framtiden

Krisen i Europa, som, som brukligt är i sådana här skeenden, till största delen är en lika hysterisk som onödig och psykisk åkomma, kommer inte bara att stärka Europa utan, låt vara på sikt, också kontinenten som en kultur- och idébärare där det ges utrymme för frihet, jämlikhet och broderskap, vilket förtjänar att upprepas i tider då somliga tycks ha fått för sig att kulturskymningens Kina, en gedigen förtryckarapparat som skapar ett samhälle där alltför många är rädda för att räcka en hjälpande hand, skulle kunna vara något slags alternativ till de europeiska idealen, som så väl sammanfattades redan då, för drygt 200 år sedan.