Snudd på slag i slag har såväl fotografen Jim Marshall som förstärkarbyggaren Jim
Marshall gått ur tiden – låt vara att det är ett tag sedan fotografen lämnade vår värld. I vilket fall som helst tackar vinifierat.se uppmärksamma hängruntare som hört av sig och ställt sig frågande till varför detta ännu inte kommenterats på bloggen. Visst borde det gjorts tidigare. Ett påskfirande kom emellan, pinsamt nog. Men bättre sent än aldrig. Här får ni en förevisning i vad Marshall, förstärkaren, är, så att ni alla förstår vad som är så unikt, och här kan ni se en patetisk figur göra precis det jag själv gjort 1000 gånger: hängt på, eller i vart fall försökt hänga på, Bill Nelson i ett solo som såvitt vi vet, och framförallt vill tro, skapats med hjälp av en Marshall på högsta volym, i bästa Eric Clapton-anda; Gibson Les Paul + Marshall + högsta volym. Om detta kan man för övrigt läsa i den fina romanen ”Skördeoffer”. Avslutningsvis, slog det mig, med tanke på nyhetsutsläppet 2:a april: En Les Paul i en Marshall och allt på högsta volym är som en Girard Old Vine Zinfandel. Tveklöst. Sänker man volymen så pass mycket att rundgången slutar tjuta hamnar man däremot i en Bem bi Bre.