Vad som driver dessa förtappade medelålders män som struttar omkring med blåtandsklämmor i öronen och, måste vi tro, därmed anser sig sända en signal om viktighet, varmed de avslöjar sig själva som exceptionellt oviktiga, är en fråga som sannolikt kräver en mer djupgående psykologisk analys och en text längre än vad denna utrymmessnåla blogg tillåter. Av det alldeles nyss, i slutet på första satsen, nämnda skälet avstår vi alltså från att analysera varför och fokuserar istället på hur vi ska få stopp på eländet ity ett elände är ofoget att gå runt med blåtandsklämmor i öronen i syfte att se viktig ut.Bortsett från den olyckliga impulsen att slita blåtandsklämman ur örat på missbrukaren fylls lätt blåtandsklämmebärarens iakttagare av medkänsla då de ställs inför den avgrundsdjupa intighet som måste ligga bakom driften att gå runt med en blåtandsklämma i örat – ja, vi är där inne på den bakomliggande driftens ursprung men kan inte avhålla oss från att nämna den mest uppenbara delen i den diagnos som en djupare analys ofrånkomligen kommer utmynna i. Så vad göra? Dessvärre kan vinifierat inte se någon annan väg ut ur denna för samhället otrevliga situation än att med omedelbar verkan förbjuda blåtandsklämmor.

Viktigt är, förstås, också att samhället utdömer kännbara straff för den som, om uttrycket tillåtes, inte hörsammar blåtandsklämmeförbudet. Exakt vilka straffen ska vara föreslås bestämmas genom en tävling där hela folket får vara med och föreslå straff. Strafförslag ska skickas direkt till Justitieutskottet (Riksdagen, Stockholm). Glöm inte motivera varför just Ditt straff ska gälla. En jury bestående av justitieminister Morgan Johansson, Justitieutskottets medlemmar, Rikspolischef Dan Eliasson samt FRA:s generaldirektör Dag Hartelius – det sistnämnda eftersom FRA kommer få till uppgift att söka och fånga in blåbandsklämmor som rör sig i samhället utan att lagens långa arm kan hitta dem – kommer utse en vinnare som belönas med ett par rejält tilltagna öronmuffar i gredelint.