Med tanke på att mobiltelefonen och datorn blivit ett obligatorium för samtidsmänniskan, är det illa nog, att dessa attiraljer med jämna, och för konsumenten kostsamma, tillfällen ”uppdateras”, vilket är det samma som att avsändaren hittat på nya mjukvaror som är så omfattande att de kräver en mer potent hårdvara, som sätter den arma samtidsmänniskan i den prekära situationen, att antingen pyntar den upp eller så är den inte så himla samtida längre, och därmed att dels betrakta som en kuf, dels, då den tidigare nämnda människotypen missat två uppgraderingstillfällen, som en byfåne. Men, vilket inledningen på den förra meningen antyder, är det mycket, mycket värre än så (se nästa mening).
Döm om vår förvåning då vi, efter att ha inhandlat en ny laddare till vår hårdvara, öppnar lådan till denna del av hårdvaran och sliter plasten av tingesten (av avsändaren kallad device) och slås till marken av en fullkomlig orkan av korkdoft! En doft så stark att folk i närheten vänder sig om i förundran och skräck: varifrån kommer detta korkdoftande moln och hur farligt är det? tänker de och kniper till om näsan och flyr från den arme sate som ligger kvar där på marken inhöljd i ett oroväckande arommoln av trikloranisol. Nu är vi inte särskilt pipiga av oss så vi lämnar den arme stackaren där och överlåter till läsarens fantasi att själv tänka ut hur hemsk den där upplevelsen skulle vara för en känsligare individ och nöjer oss med att kräva ett omedelbart förbud mot korkinfesterade appledevicer! 
Den som tillverkar, säljer eller på annat vis bidrar till att sprida de korkinfesterade appledevicerna ska med omedelbar verkan tas om hand av särskilt utbildade och utrustade korkpoliser och sättas i fängsligt förvar och det i för ändamålet i Skärblacka särskilt uppförda anstalter för korkspridare. Där ska de sistnämnda sitta och lukta på pappersmassafabriken och ångra sitt tilltag under en tidsperiod som inte får understiga två år och fyra månader.