Liten vinfrossa hos Vinvännen Göran i Cannes & Neil Young & Pearl Jam

Den som troget följer vinifierat.se vet, att Vinvännen Göran i Cannes, bortsett från att han inte har alla hemma, den givmilde token, är en riktig filur och upptågsmakare. I år ringde han, inför Långfredagslunchen, och förvarnade: ”Infinn er i förväg och ni får något extra

Cannes

gott!” Vi hängde, förstås, på låset klockan åtta i fredags morse. När Vinvännen Göran i Cannes så äntligen släppte in oss när solen närmade sig zenit, var vi både uttorkade, småförbannade och redo att svepa en treliters Laurent Perrier om det skulle vara så. Det var det nu inte. Där stod istället en Dom Ruinart 1996 och väntade, i solskenet, på terrassen. Ett riktigt läckert vin med en stor, härlig, smått fantastisk doft, bra mousse, mycket god syra, sköna mognadstoner, bra husstil och ja, det var mycket bra. När vi så klarat av det fick vi… en trelitare från Laurent Perrier. Lagrad i Vinvännen Göran i Cannes källare de senaste sju åren och som det så ofta går med LP hade lagringen gjort underverk med vinet: fin mognad, härlig mineral-stil, snudd på lite animaliska toner (!), fin LP-syra, en del lie, god. Sedan ville Vinvännen Göran i Cannes att vi skulle hjälpa honom att kolla av lite gamla flaskor för att ”se om de går att dricka”. Vin-Anders – som sedan flera år flyttat tillbaka till Sverige men som är lika vingniden som jag och inte för sitt liv vill missa en Långfredagslunch i Cannes – och jag, tog oss an den digra och viktiga uppgiften, att skilja druvorna från stjälkarna och, än viktigare, hitta på trovärdiga lögner om varför de bästa vinerna inte längre skulle vara drickbara så att övriga gäster, när de strax dök upp, skulle ge sig i lag med de mindre bra pannorna. Detta lyckades vi med. Folk kastade sig över de nu väl bedagade, men en gång i tiden ytterst stiliga, vinerna från Leroy (Pommard 71, Beaune 1er Cr 72, Chambolle-Musigny 80) och vit Clos des Mouches 97 (Drouhin) samt flaska nummer två av Drouhins Meursault En Luraule 99 och flaska tre av Château Grand Puy Ducasse 95 och Château Gloria 89 (drick nu, mogen, klassisk, stall, blivit påtagligt kort i smaken), medan vi försökte dölja att vi serverade oss Meursault En Luraule 99 ur den magnifika, först öppnade buteljen (Meursault i kvadrat, ren, ny ek, fräsch, snudd på för ung, ett fåtal väl inpassade mognadstoner, härlig frukt, ändå bättre syra, strålande!), Pic Chablis 1er Cru 89 (mogen, exotisk frukt överraskar i mognaden, petroleum, fin syra, kvardröjande frukt i smak och eftersmak, bra) och butelj ett av Château Grand Puy-Ducasse 95 (klassisk, begynnande mognad, stall, integrerad ek, börjar torka lite, bra). På allmän begäran Neil Young.

Clotilde Davenne Chablis 2010 & Bourgogne Blanc 2010

Sedan en tid finns ”Folkets Vin 2011”, Clotilde Davenne Chablis, i Systembolagets T9- sortiment. Det innebär att vissa butiker har vinet i lager medan man fortsatt får beställa det till andra – dock tar även sådana butiker in Clotildes Chablis i sitt sortiment om man märker att det finns en konstant efterfrågan. Hursomhelst så har vinet i dagarna bytt årgång. Nu är det den hyllade årgången 2010 som gäller. Bara en detalj innan ni rusar åstad och köper/beställer: tänk på att en ny årgång Clotilde alltid innebär ett purungt vin som mår bra av att kastrulleras eller att öppnas ett par dagar innan det ska serveras (öppna buteljen, tappa av ungefär ett glas och ställ flaskan i kylen och låt den stå där i väntan på att inmundigas ). Även Clotildes Bourgogne Blanc är sedan en tid från årgången 2010.  Det här vinet är betydligt mer öppet och tillgängligt idag, men även det mår bra av att åtminstone dekanteras. Bourgogne Blanc har för övrigt klarat att ta steget från T9 till T3, vilket innebär att det kommer att finnas i betydligt fler butiker framöver – vänner av disciplin, elegans och syra gläder sig! Passande musik, väl?

Clotilde Davenne, Annette Peacock & Saint Bris

För ett år sedan gjorde Clotilde Davennes Saint Bris entré som en ”tillfällig produkt” på Systembolaget. Trots sin korta tid i rampljuset röstades vinet i november 2011, av ett 40-tal svenska vinjournalister, fram som det fjärde bästa vitvinet under året. Det många missat är, att Clotildes Saint-Bris, denna krispigt, friska och druvtypiska Sauvignon Blanc-fläkt från Chablis, finns i beställningssortimentet. Enligt uppgift finns även Annette Peacocks en gång så nyskapande ”I´m the one” att beställa på CD numer, dock inte från Systembolaget.

 

Nyårsvinfrossan: Dagen efter-testet

Ingen seriös provning med mindre än att vinerna även provas dagen efter och gärna ett par dagar efter dagen efter. Syftet är, förstås, att utröna dels hur de olika dryckerna utvecklas över tid, dels hur väl de klarar lite syre och lagring i fria luften. Rödvinerna brukar lämnas okorkade i rumstemperatur medan vit- och rosévinerna korkas och sätts i kylen. Det är ogörligt att här närmare redogöra för hur alla de vinerna som provades över helgerna varit dagen efter, men här följer en uppräkning av ett antal tappra buteljer, som inte bara höll bra utan rent av var bättre och mer uttrycksfulla dagen efter än dagen före dagen efter och det även dagen efter dagen efter: Bel´ Villa Vineyard Syrah (Goedhart) 2007 (låt vara att den flyktiga syran ökade efter ett dygn i det fria), Mumm 2002, Malhadinha 2008, Guy Charlemagne Brut Nature, Six Vineyards Pinot Noir (Lemelson) 2007, Clos Dière blanc 2003 och 2000, Clos Dière rouge 2003, Clos Dière ”Cuvée I” 1999 och 1998, Ententa 2004, Chablis 2010 (Clotilde Davenne), Bourgogne Blanc 2010 (Clotilde Davenne), Piper-Heidsick, Viña Collado 2010, Domaine Serene ”Coeur Blanc” 2007, Mazuelo de la Quinta Cruz 2009 och Tavel Les Lauzeraies 2010.

Nyårsvinfrossauppladdning: Bourgeuil 1969 mm

  • Efter Clos Dière-provningen övergick vi så till en diverseprovning, där bland annat följande viner dissekerades för er skull: Domaine Serene ”Coeur Blanc” 2007 (vitt på Pinot noir, gjorde succé, riktigt bra med väl sammansatt frukt och ek och med en egen personlighet som inte är svår att ta till sig, hamnar lätt i skymundan för gårdens röda viner, förtjänar mer uppmärksamhet), Gewurztraminer SGN (Muré) 1989 (l-y-s-a-n-d-e!, elegant, nedtonad, snygg Gewurz, väl avvägd syra-sötma, ett litet mästerverk och en stor njutning), Clotilde Davenne Saint-Bris 2009 (visst, beställningssortimentets mest prisvärda Sauvignon blanc, oerhört snygg, god, vältrimmad och användbar), Clotilde Davenne Chablis 2010 (nya årgången, om möjligt snäppet upp från 2009, som för någon månad sedan utsågs till ”Folkets vin 2011”), Clotilde Davenne Bourgogne Blanc 2010 (lika bra som alltid och bättre och bättre ju mer ålder den får), Bourgeuil (Lamé-Delille-Boucard) 1969 (dessvärre övermogen, men snyggt död), Château Haut-Brion 1989 (separat inlägg kommer), Malhadinha 2008 (ung, snygg, ren, sjungande Alentejo-frukt), Bel´Vila Vineyard Syrah (Goedhart) 2007 (fortsatt lite ung, men bra uttryck för Syrah från Red Mountain), Six Vineyards Pinot noir (Lemelson) 2007 (börjar öppna sig nu, snygg, mumsig Pinot från Oregon), Guy Charlemagne Brut Nature (ett stålbad för mesen, en njutning för syrafreaken), Tavel Les Lauzeraies (vinner, som all bra Tavel, på lagring, mycket god nu, perfekt i vår), Charles Heidsick ”Mise en Cave 1996” (utmärkt, överraskande mogen), Batard-Montrachet (Domaine Leflaive) 1990 (gyllengul, mogen, kanske väl mogen, lite låg syra (året), lång, mycket god eftersmak).

Folkets vin 2011: Clotilde Davenne!

I samband med att de dryga 40-talet vinskribenterna utsåg ”Årets vinare” korade de också ”Folkets vin 2011”. Det går till så att juryn röstar på de viner som från Beställningssortimentet kvalat in i det ordinarie sortimentet under året – alltså viner som konsumenterna själva letat upp och köpt i sådana mängder att Systembolaget valt att uppgradera dem. Trea i den här klassen kom av vinifierat.se omhuldade Chablis-drottningen Clotilde Davenne med sin Bourgogne Blanc och etta kom samma Clotilde med sin Chablis! Som om det inte räckte med de här framgångarna passade vinskribenterna dessutom på att placera Clotilde Davenne och hennes i sammanhanget pyttelilla Les Temps Perdus som tvåa i klassen ”årets vinhus”, visserligen med runt 40 poäng upp till ettan, Alegrini, men också med runt 30 poäng ner till trean Ricasoli. Det är i sanningen glädjande att den svenska vinvärlden hittat fram till denna de stringenta vinernas mästarinna, som gör det ena skolboksexemplet efter det andra på hur ett vin med elegans och stramhet ska se ut och, framförallt, smaka.

Clotilde & snuskhumrarna

De goda humrarna blev som vanligt snuskdyra på premiären i år. Å andra sidan torde det öppna för Clotilde Davennes Les Clos. Snuskbilligt jämfört med hummern. Och den som köper hummer för över 30 TSEK/kilo kanske kan tänka sig att koka hummern i Clotilde Davennes Les Preuses? Övriga får väl trösta sig med att Clotilde Davennes Chablis också är ett fantastsikt bra ackompanjemang till hummer och andra läckerheter ur havet. Och den som vill vara lite så där mittemellan kan ta sig en funderare på Clotilde Davennes Montmains.