Quizz: Vilket land producerar mest druvor?

Länge sedan vi delgav våra HR senaste nytt från OIV (Organisation International de la Vigne et du Vin eller Office International de la Vigne et du Vin som det hette 1924 då den här internationella organisationen bildades med syfte att hålla ordning på världens vinproduktion och samla de senaste rönen inom vitikultur och önologi). Nu är det äntligen dags, häromdagen kom ny statistik avsedd att lysa upp oss i vår förvirrade och mörka okunskap. Till saken:

Den totala odlade ytan med vinrankor i världen ligger fortsatt runt 7,5 miljoner hektar. 50% av odlingarna återfinns i fem länder: Spanien 13%, Kina 11%, Frankrike 10%, Italien 9% samt Turkiet. Kanske något förvånande. Skälet till att Kina och Turkiet inte är mer kända i vinsammanhang, trots de omfattande odlingarna, är att majoriteten av deras rankor ger bordsdruvor och russin (i Kina används bara drygt 10% av druvorna till vin, att jämföra med Frankrike där 99% går till Bacchus nektar).

Kina i topp

Kina toppar för övrigt statistiken över var mest druvor odlas mätt i vikt (och är alltså rätt svar på quizzet ovan). Sedan några år tillbaka ligger landet stadigt mellan 13,5 och 14 miljoner ton druvor/år, närmast följer USA och Italien (vanligtvis Italien, men statistiken påverkas av fluktuationer mellan åren, 7 – 8,5 miljoner ton), nästa par ut är Frankrike och Spanien (5 – 7 miljoner ton). Turkiet producerar runt 4 miljoner ton per år och Indien ganska stabilt 2,6 miljoner ton.

När det gäller vin byter de producerande länderna plats mellan åren. Enligt de senaste siffrorna för 2018 hamnar Italien i topp med 48,5 miljoner hl följt av Frankrike (46,4), Spanien (40,9), USA (23,9), Argentina (14,5), Kina (uppskattad volym mellan 13 och 14) , Chile (12,9), Australien (12,5), Tyskland (9,8), Sydafrika (9,5), Portugal (5,3), Rumänien (5,2), Ryssland (3,9), Ungern (3,4), Brasilien (3,4), Nya Zeeland (3,0), Österrike (3,0), Grekland (2,2), Moldavien (2,0), Georgien (2,0), Bulgarien (1,1) och Schweiz (1,1).

USA största marknaden

Världens största vinmarknad är fortsatt USA (32,6 miljoner hl 2017), följt av Frankrike (27), Italien (22,6), Tyskland (20,1), Kina (17,9), UK (12,7), Spanien (10,5)… Sverige (2,4).

Störst vinexport i volym står Spanien för (23,2 miljoner hl), följt av Italien (21,4), Frankrike (14,9), Chile (9,8), Australien (7,8), Sydafrika (4,5), Tyskland (3,8), USA (3,3), Portugal (3,0). I värde är dock Frankrike störst på export (9 miljarder euro), följt av Italien (5,9), Spanien (2,8), Chile (1,7), Australien (1,7), USA (1,3), Nya Zeeland (1,1), Tyskland (1,0). Störst på import är Tyskland (15,2 miljoner hl), följt av UK (13,2), USA (11,8), Frankrike (7,6), Kina (7,5)… Sverige (2,2-2,4).

Kvalitet vs bulk

Siffrorna i förra stycket ger vid handen att Frankrike exporterar väldigt mycket kvalitetsvin medan Spaniens export är inriktad på bulkvara. Kanske höjer också någon på ett ögonbryn över den stora franska vinimporten, ”det finns ju inga utländska viner att köpa i Frankrike”, glöm inte att en hel del vin, inte minst spanskt, paketeras om i Frankrike och säljs som något billigt varumärke och (förhoppningsvis) ”europeiskt vin”, sådant som den kan få som köper skräpvin av, såvida den inte bara missbrukar eller inte har ett öre på fickan, snålhet eller dumhet. Detta med vad fransmännen gör med sin import understryks av att landets inköp i värde är mycket liten (0,8 miljarder euro), att jämföra med mästaren USA (5,2) och de därpå följande importländer: UK (3,5), Tyskland (2,5), Kina (2,5), Kanada (1,7)… Sverige (0,6).

Sist men inte minst: enligt websajten curosity toppas vinkonsumtionen per capita och år av Andorra (57 l/capita och år), följt av Vatikanstaten (54 l) och därefter, på mer modesta nivåer, följer Frankrike, Italien och Schweiz. Sverige klarar sig bra (beroende på hur man nu ser på den saken) med sina 22-24 l/capita och år.

PS En anekdot: under några år på 90-talet satt jag med i OIV som representant för Sverige.

Musik.

Nyårsfrossan 2015-16

Det vore er utsände bland de friskt nyårsfirandes bubblande och yrande nattsudd främmande att inte bistå med en skräppig resumé av det som förevarit haver i det forna årets sista skälvande skålar och som vanligt beror inte detta på vänlighet utan en ren och skär önskan om att alla andra druckit så mycket sämre. Dessvärre är årets rapport inte så mycket att skryta med då vinerna genomgående var lågmält storslagna snarare än etikettkända eller sanslöst gamla eller intill det mystiska och mytiska okända för gemene hen. Nog av, låt oss ta oss an den sistlidna Nyårsaftonens nektarer:IMG_0398

Vranken ”La Demoiselle de Champagne brut Grande Cuvée” (brödig, lite väl hög dosage men bra för den som gillar stilen), CH Martel ”Victoire” 2008 (ganska stor, fruktig doft, rondör från ek, ett rejält och kraftfullt vin), Alexander Bonnet Brut (hustypisk), Pol Roger Brut (hustypiskt både tillgänglig och snygg, som vanligt bra), Heidsick & Co Monopole Brut ”Cuvée des Fondateurs” (helt okej i sin tillgängliga stil, fullträff för den som söker en skumpa med röndör men utan påtagligt hög dosage), Heidsick & Co Monopole 1er Cru Brut (riktigt bra, snygg och tillgänglig),IMG_0399 Champagne Michel Turgy ”Reserve Sélection (äpple, mineral, ganska enkel, ung, blanc de blancs-stil, okej i enkel stil), Krug Grande Cuvée (ytterligare en av de gamla flaskorna från 1960-talet, brun färg, inte en bubbla, oerhört spännande doft och smak, mogen, oxidton, djup, nötter, mycket lång eftersmak, klar oloroso-känsla som helhet, ett vin som delade allmänheten, för eller emot, självklart var alla med smaklökarna på plats för även om den här flaskan inte nådde samma höjdare som tidigare buteljer ur samma lager), Champagne Jacquart Rosé (inte alltid mitt favortihus men den här är jättebra, snygg, läcker rosé med fräscht pinot noir-genomslag), Menger-Krug Méthode Rurale Chardonnay 2012 (rund, jästig, gul frukt, m-y-c-k-e-t god), Menger-Krug Méthode Rurale Riesling 2012 (frisk, fräsch, riesling-inspirerad doft, behaglig, lugn mousse som håller vinet gående), Champagne H Blin 2004 (fortsatt ung, mineral, frisk, läcker, god),IMG_0411

Domaine de Chevalier 1986 (alltså, så mycket roligare blir inte gammalt vitvin och definitivt inte gammal sémillon och då ska vi hålla i minnet att gammal sémillon blir sjukt bra), Clotilde Davenne Bourgogne Blanc 2014 (inget Nyår utan Clotilde, är 2014 hennes bästa årgång någonsin? sannolikt, missa inte det här utmärkta budgetvinet: hustypiskt, elegant och disciplinerad stil med oerhört rent druvuttryck – skolbokschardonnay! –, mineral och en korg blandade äpplen, okokta snabbmakaroner, god, stram men ändå lättillgänglig smak, mycket ren, lång eftersmak, drick nu eller lagra länge), Côtes du Rhône (E Guigal) 2014 (lite blyg, ung, ursprungstypisk vit Rhônare, hygglig frukt, inslag av smulpaj på äpple (!), ganska runt), Apud Sariacum 2012 (klassisk Sancerre från Philippe Raimbault, stor, mumsig med begynnande mognad, uttrycksfullt, bra tryck i smaken), Brocard 1er Cru ”Beauroy” 2013 (inget höjdarår från Chablis, här får vi krutrök och flinta och årgångstypisk rondör men inte riktigt rätt stringens), Montagny 1ere Cru ”Les Coères” (Feuillat-Juillot) 2013 (fortsatt ung, ändå ganska stor doft med djup och komplexitet, gula äpplen och mycket väl integrerad ek och lätt anslag av lie-uppfostran, ren, lång eftersmak), IMG_0405Château Gazin 1998 (kork), Château André-Bellevue 1994 (Lalande-Pomerol i återhållen tämligen klassisk och ursprungstrogen stil, ren, snygg, lätt volatil), Côtes du Rhône (E Guigal) 2011 (klassiskt rödtjut från Rhône varken mer eller mindre och därmed helt okej, ren och snygg), Rioja Bordón Reserva 2009 (ren reserva i traditionell stil, frukt, en hel del komplexitet), Domaine de Nalys 2011 (åh den är så god den här Châteauneuf-du-Papen, snyggt grenache-dominerad, komplex, en hel del (grenache-)frukt, väl integrerad ek, smak som doft, lång, ren eftersmak),IMG_0406 Bosquet des Papes 2013 (ung, grenache-anstruken, stram, snygg, god men med en liten orenhet som stör, kanske gamla foudre), Miguel Merino Reserva 1995 (ganska ljus, tegelröd färg, hyggligt stor och mumsig Rioja med bra frukt efter 20 år, lätt dillinslag, lång eftersmak med Rioja-fat), Amarone Tommasi 2011 (kvällens bottennapp, extraherad intill det uttorkade, halvtaskigt ekad, sötma och obalans, oren, borde säljas på billig box men kostar pinsamt mycket), Kunde Reserve Century Vines Zinfandel 2011 (stor, fruktig doft, kraftfullt och smakrikt i äkta zinfandel-trogen stil), Tignanello 2001 (bara så bra som Tignanello kan vara), Rioja Bordón Gran Reserva 2006 (klassisk gran reserva i högform), Bertola Amontillado 12 Años (brun, klar och tydlig amontillado, nötinslag, komplexitet, tjära, visst drag åt fino, lite volatil, fin till dagens kräftbaserade soppa, lång eftersmak).IMG_0424CCR.