Lilla Estartit på Costa Brava, inte så långt från Girona, är ett mecka för den som gillar att dyka och snorkla. För den som nu är mindre road av det nyss nämnda finns en för Medelhavet ovanligt djup och tillräckligt lång sandstrand att få grus i skorna på och den som reser med besvärliga barn har inte långt till nöjesfält, go-kart och andra panikåtgärder. Bland näringsställena vill vinifierat slå ett slag för N’gruna nere i hamnen, schyssta tapas, bra service. Drick lika gärna öl som vin. Inte långt från Estartit ligger den än så länge genuina byn Torroella de Montgri (med, inom parentes, en utmärkt vinbutik). Den har fått namn efter berget Montgri, som är ett paradis för den som tycker om att vandra, ja, ni har förstått: hela området är gjort för dykare, hurtbullar och barnfamiljer. Den som vill smita undan från allt detta – låt vara att en del bergscykelcyklister ränner runt i korridorerna i sina dumtajta och stinkande lycraoutfits – är ”ekohotellet” Moli del Mig. Ekologiskt, snyggt, läckert, bra. Medan ni på Moli del Mig kan passa på att lära er spela padel, en långsam och snäll variant av tennis, och äta deras frukost kan ni skippa middagarna, som är onödigt dyra och… det slarvas med råvarorna! En skamfläck på detta annars fina hotell. Jahaja, men hur är det nu med Dwight Twilley, han som for runt i en ganmal PV i L.A. på sin tid och spelade melodiös pop och sedan förföll i glömska, är inte han värd att uppmärksammas i ett sådant här sammanhang? Jovisst är han det, vi kör hela Scuba Divers.
Estartit, N’gruna, Moli del Mig & Dwight Twilley
Svara