Karin Tidbecks Amatka är sci-fi och dystopi. Två saker som inte direkt tilltalar er utsände i de påhittade världarnas alltifrån uppsluppna till mer lugubra tinnar och torn och prång. Uppförsbacke för den här boken alltså. En bok som kom som en ”läs-den-här” efter ha hamnat i händerna på givaren på en så avlägsen plats som Peking. Kanske är det internationella perspektivet rätt och riktigt då det verkar som att författaren först lyckats på engelska och sedan editerats på svenska. Nåväl, hur är då boken? Med förbehåll för de tidigare nämnda förbehållen så ja, jo, inte så tokig. Hade kanske föredragit en mer otydlig psykologisk vinkling av storyn, men en fantasifull läsare kan hitta på själv och den som nu är inne på sci-fi eller som gärna låter sig fångas av och i dystopier får rimligtvis sitt lystmäte här. I korthet har människor hamnat i parallellvärldar med varandra och frågan är huruvida Amatka faktiskt är den bästa av världar med sina hårda rutiner, äckliga mat och trista levnadsutsikter, en värld där saker blir vad du säger åt dem att vara och där allt sker inom ramen för kollektivets bästa och individens värde endast finns då den har betydelse för kollektivet. Brilars Vanja Essre Två (alltså, sci-fi-namn och sånt…) upptäcker revor i ridån och det blir riktigt spännande på slutet. Kanske inte en bok jag läser en gång till men definitivt något för er som gillar sci-fi och/eller dystopier. Tveklöst bygger Tidbeck upp en intagande parallellvärld för den som är villig att bli del av den.

Groundhogs.