Det bästa Svenska Vinakademien har gjort är att den instiftade Vinets Dag. Idén uppkom vid en sammankomst på Kanelbullens Dag, 2012 om jag inte missminner mig, och frågan blev då ”Varför inte en Vinets dag?”. Datumet var självskrivet. Ledamoten och folklivsforskaren med mera Bengt af Klintberg föreläste kort om Sankt Vincent, vinodlarnas skyddshelgon som egentligen inte var det kanske men som ändå blivit det, och som 22 januari är Sankt Vincents dag var datumet skrivet i sten redan innan vi hunnit fundera på saken.

Nu är Vinakademien en förvisso illuster men tämligen kraftlös grupp – jo, vi var definitivt delaktiga i att få igång diskussionerna på allvar om det omoraliska i alltför låga vinpriser och en del annat men ändå, medel saknas, liksom tid – så för att se till att Vinets dag verkligen blev något att räkna med och den samling kring vinet som kulturbärare vi ville se dagen som, tog vi kontakt med andra vin-grupperingar, som sommelierföreningarna, Systembolaget och Munskänkarna. Att kroniskt trötta Sprit & Vinleverantörsföreningen inte skulle vara att räkna med, trots att detta borde vara deras mammas gata, var givet. Men de andra?

Jodå, de hängde på, allihop. Systembolaget i något mindre mån, vilket är förståeligt, och allra mest Munskänkarna som sett till att Vinets Dag verkligen blivit den manifestation som tänkt var. Nu arrangeras en underhållande och spännande, nationell tävling i att prova vin dagen till ära (bland annat deltar lag från Munskänkarna, Systembolaget, vinskribenterna, vinskolorna och sommeliererna), Munskänkarnas olika sektioner ute i landet arrangerar provningar och i förekommande fall middagar. Sommelierföreningarna och dess försänkningar med flera har sett till att landets restauranger och vinbarer presenterar flotta erbjudanden för sina gäster och allt detta har gjort att gemene hen inte sällan följer uppmaningen att spola boxen den här dagen för att istället satsa på ett lite bättre vin.

vinifierat vill å det bestämdaste uppmana sina HR att slå på stort på söndag, på Vinets Dag. Gå ihop ett gäng och införskaffa något riktigt dyrt och fint och njut under den självklara devisen ”Hellre bra än för mycket”.

Lim Kek Chiang ger sig på Mascagni och det slutar med ett intermezzo!