Théophraste – se där ett namn gott som något nästa gång du ska namnge en unge, egen eller annans – Renaudot föddes i Loudon 1586 och dog i Paris 67 år senare. Under sin livstid hann han med både det ena och det andra och bland annat kan nämnas att han var läkare, rent av kunglig livmedikus, och som sådan konsulterade han fattiga gratis och blev därför känd som ”le commissaire aux pauvres du royaume”. Utöver detta kan han sägas vara den franska journalistikens fader och under lång tid hade han utgivningsmonopol för sina editioner, framförallt ”La Gazette”. Vissa problem fick Renaudot då hans beskyddare, Louis XIII och Richelieu, gick bort och ”Fronden” (La Fronde; borgare, parlament och högadel i väl vald bandning) satte sig upp mot centralmakten (kungen och kyrkan (nu kardinal Mazarin) och deras påhejare), dock inte värre än att han kunde dö en naturlig död, La Gazette överleva och han själv så småningom bli odödlig genom det litteraturpris som tio journalister och litteraturkritiker 1926 instiftade i hans namn och som ett komplement till Prix Goncourt.
Nu behöver man inte veta allt det där, men den som är det minsta litteraturintresserad ska veta att de litterära priserna är stora nyheter här i Frankrike, inte bara för bokmalar, och ska man bemötas med någon form av respekt i de dagliga samtalen så här års gäller det att ha koll på de olika priserna och pristagarna. Således kommer den mot Frankrike snart siktande HR:en, vi bara utgår från att sådana finns, ha stor glädje av den här lilla recensionen av årets Renaudot-vinnare, Babylone av Yasmina Reza:
Som sig bör är det här en synnerligen välskriven roman och det var lite frestande att skriva recensionen så som boken är uppbyggd, med långa stycken, där händelserna trycks ihop på ett många gånger dråpligt vis. Textens uppbyggnad går hand i hand med innehållet, som är… dråpligt, lätt makabert och aningen burleskt och absurt. Ingen bok för socialrealismens tillskyndare, men väl något för oss som ser en linje bakåt till Vian och rent av Molière och hjärtliga möten med andra kvinnliga författare som varför inte härliga Martina Montelius? Ja, hursom, bra, välskrivet, originellt, franskt och underhållande är det i alla fall och den som läser franska kan med fördel införskaffa romanen nu och ni andra ska hänga på låset när den översatts till ett mer begripligt språk.