Om Bolaños inte helt fullbordade roman 2666 varit 250 sidor istället för drygt 1000, hade den kanske rent av fördjupats, men också smalnats av på ett betänkligt sätt och vid närmare eftertanke: hur skulle alla de vindlande

Mäster Bolaño

historierna i boken då fått plats? Nu är den uppdelad i fem delar, eller böcker om man så vill. Fristående och ändå sammanflätade å det grövsta och läsaren hinner ta sig till många platser i världen och tidpunkter i 1900-talets historia innan det är över. Inte så många skratt, men en hel del lågmäld humor, många infall, ändå fler härliga, och emellanåt förskräckliga, historier och udda öden att sugas in i, ett flertal överrumplande eller på annat vis välformulerade meningar. Nej, det är nog en himla tur att han lät 2666 svälla ut till det gigantiska mästerverk det nu blivit. Sa jag att det är kraftig läsrekommendation här? Perfekt sommarbok att läsa från pärm till pärm. Påstådd Mapuche-musik från den kringflackande Bolaños hemland.