Rugby är nästan lika stort som fotboll här i Frankrike, ja, i södern rent av den största sporten. Det går alltså inte att bo här utan att dras in i den ovala läderkulans, för oss svenskar tämligen okända, värld. Rugby är en mer intressant och mer ärlig sport än kusinen fotboll därför, att spelarna inte piper så fort de får en skråma och de filmar sig definitivt inte till domslut, att rugby är ett mer taktiskt spel och ställer större krav på coacherna, att rugby är, tro det eller ej, ett skönare spel med en finess och en skirhet som fotbollen saknar. VM-finalen idag, mellan hemmafavoriterna All Blacks och Les Bleus, alltså Nya Zeeland och Frankrike, var en ren njutning. Ingen trodde väl på allvar att All Blacks, världens bästa lag nästan jämt, men som nästan aldrig lyckas vinna VM, skulle förlora den här gången, men Les Bleus spelade smart och med spelare som François Trinh-Duc och Thierry Dusautoir på planen finns det skäl även för nyzeeländarna att se upp med Frankrike. Det slutade 8-7 till hemmafavoriterna. En välförtjänt och efterlängtad trofé för All Blacks, all heder åt dem – de är verkligen världens bästa rugbylag. (Hade det här varit en fotbollsmatch hade bortalaget definitivt klagat en del på domaren, men nu är det rugby och då nöjer vi oss med att gratulera segraren (England fick ett försök bortdömt i förra VM-finalen, protesterade någon? nej, man menar på fullt allvar i den här sporten att ”domaren dömer”.))