Koppar & vin

Häromdagen publicerades i olika editioner en TT-artikel om eko-viner och hur miljövänliga de egentligen är. Ett flertal HR:are och andra har med anledning av artikeln hört av sig med några frågor om framförallt koppar i vinodlingen och för att bara behöva svara en gång kommer responsen från er utsände i de besprutade vinmarkernas dimhöljda värld här på vinifierat.IMG_0495Som tidigare påpekats är ett återkommande problem i vindebatten att allt så lättvindigt blir svart eller vitt. Till och med då professorer uttalar sig. Det är lite skumt det där för i botten brukar fundamentalistiska uttalanden grunda sig på osäkerhet och bristande kunskap. Hursomhaver, i artikeln går någon till storms mot koppar i vinodlingen och menar att syntetiska bekämpningsmedel alltid är bättre än tungmetallerna i ekologisk odling och vips så är det svart och vitt så att eko-odlingen är direkt skadlig för miljön.

Om vi nu lugnar ner oss lite och tittar på fakta så ser det ut ungefär så här:

1.Ja, ekologisk odling är inte så bra som folk i allmänhet tror och ja bekämpning av mjöldagg med kopparbaserade medel är ett måste för den som odlar ekologiskt (eller biodynamiskt eller natur) – glöm det där med att man aldrig besprutar eller att man inte använder gifter i eko-odling; det ligger i sakens natur, om uttrycket tillåtes, att bekämpningsmedel allt som oftast är av giftig art. Slutligen: ja, användandet av koppar är ett problem och utgör en risk både för bristande biologisk mångfald i odlingen och direkt döda jordar.

2.Nej, det ovanstående innebär inte att de ekologiska odlarna sprutar koppar i besinningslösa mängder eller att de inte är måna om sina jordar och den biologiska mångfalden. Det går inte att skilja på ekologiska (och biodynamiska och natur) och konventionella bönder så lätt. I samtliga läger förekommer seriösa och skickliga odlare liksom mot miljön om inte hänsynslösa så i vart fall nonchalanta och i största allmänhet mindre skickliga och kunniga odlare. Glöm det där med att seriösa och skickliga odlare låter sin jord dö – och det gäller oavsett etiketten.IMG_2038

3.Skälet till att man använder koppar i för övrigt inte bara ekologisk (och biodynamisk och natur) odling utan i förekommande fall även i konventionell odling är att det inte finns några andra kontaktverkande medel som är verksamma mot mildiou (Plasmopara viticola). Många arbetar på att ta fram ett fungerande skydd (läs till exempel här om försöken med sniglar) men där är vi inte ännu. Den som vill undvika koppar i marken kan inte vara ekologisk (eller biodynamisk eller natur). Samtidigt förtjänar det att påminna om det som punkten två avslutades med ovan: Glöm det där med att seriösa och skickliga odlare låter sin jord dö – och det gäller oavsett etiketten.

4.Kan man lita på ekologiskt alls? Ja, det kan man och det är inte så att det är förkastligt i sig, på samma sätt som man inte kan döma ut alla konventionella odlare eller biodynamikerna eller naturvinsproducenterna. Det handlar inte om etiketter utan skicklighet och individuella målsättningar och ansvarstagande hos de enskilda producenterna.

5.Men är då alltid eko rätt? Nej, det är det inte och ”eko” är en mycket grov kategorisering. Alltfler blir idag ekologiskt certifierade därför att det hjälper dem att sälja vinerna. Men samtidigt som de då går över från handelsgödsel och syntetiska bekämpningsmedel till ekologisk fårdynga och bland annat kopparbaserade medel fortsätter de övergöda och överbevattna i syfte att ta ut stora skördar för att kunna sälja billiga volymviner, något som tvingar dem att bespruta hårt och därmed överanvända koppar på ett för miljön skadligt vis. Vi är alltså tillbaka där vi alltid hamnar: undvik de billigaste vinerna så ökar du chansen för att din producent arbetar miljö- och människoklokt – om inte annat så av den enkla anledningen att den har råd att göra det.IMG_1651

6.Det finns (europeiska) regler för hur mycket koppar man får använda varje år och ramregeln gäller alla odlare oavsett etikett. Behovet av de här medlen varierar från växtplats till växtplats och från år till år. Därför tillåts också kvantiteten använd koppar variera från år till år. Skickliga odlare använder inte maxdosen ens nederbördsrika år. Mindre skickliga odlare har en tendens att använda maximal mängd varje år och ibland hjälper inte ens det: de får dessutom dras med minskad och försämrad skörd till följd av de mjöldaggsangrepp de inte klarat av att stoppa eftersom de besprutat vid fel tillfällen och/eller inte arbetar med en adekvat gödning och gallring av rankorna. Den sistnämnda typen av vinbönder gör sannolikt mindre skada om de är konventionella förutsatt att de klär sig ordentlig, använder hytt på sin traktor och bara besprutar då det är helt vindstilla så kringliggande bostäder, skolor och liknande inte drabbas.

7.Är det okej att jag köper eko då? Ja, det är det, men tro inte att det är den enda sanningen eller att professorn som varnar för koppar är helt ute och cyklar. Särskilt inte om du köper de billigaste vinerna för då ger du knappast bonden en ärlig chans att vara korrekt mot miljön, sig själv och sina medarbetare. Ungefär som det där med priset på mjölk och fläskfilé.

Lera Lynn!

9 reaktion på “Koppar & vin

  1. PS Blev också ombedd att ge några tips på ekologiskt vin i Sverige, här följer fem tips på ekologiska viner från skickliga och seriösa vinmakare:

    Fasoli Gino ”Soave Borgoletto” 2014, nr 12502, 59 sek (375 cl) (säljs bara på halvflaska, ungt, friskt, välbalanserat, ursprungstypiskt).

    Motzenbäcker Marie ”Riesling Weissburgunder Spätlese Trocken” 2014, nr 75997, 139 sek (lättillgängligt allround-vin, allt från prat till räkor).

    Les Lauzeraies Tavel Rosé 2014, nr 2724, 109 kr (rosévinernas rosévin, Tavel, fungerar året runt och till allt från sallader via fisksoppa till ljust kött).

    La Corte del Pozzo ”Valpolicella” 2009, nr 72121, 125 sek (ursprungstypiskt och klassiskt).

    Clos de Magny ”Côtes de Nuits Village” 2011, nr 78527, 249 sek (gött mos från Bourgogne).

  2. Tack! Det kan inte nog understrykas, att eko/naturviner i budgetprisläge ofta använder mer bordeauxvätska och svavel än de noggranna konsthantverkarna i vingården.
    Informationen når nog dessvärre inte huvuddelen av oss konsumenter. Påminner gärna om SlowFoodmaximen
    Gott Rent och Rättvist.

    • Så är det. Här skulle Systembolaget kunna hjälpa till genom att inte köpa in ekologiskt vin under 80 sek/flaskan och låt säga 200 sek/boxen. Det är ju knappast så att man är omedveten om problemet på SB – å andra sidan tar billiga, storsäljande eko-viner snabbt SB mot målet 20 % eko-vin före 2020. En trist inställning som man har råd att inte ha.

  3. Men de seriösa och lågbesprutande odlare som hellre väljer syntetiska bekämpningsmedel än kopparsulfat, med hänvisning till att de förra bryts ned och försvinner snabbare – har de någon poäng?

    • Det kan de ha. T ex kanske bonden vill undvika de för ekologisk odling godkända bekämpningsmedlen mot Flavescence dorée eftersom de till skillnad från vissa syntetiska medel dödar bin. Kanske väljer bonden också att bekämpa mildiou med syntetiska medel för att undvika koppar. Däremot arbetar hen i allt övrigt efter det ekologiska regelverket. Den som arbetar så – vilket t ex min uppdragsgivare Domaine de Brescou gör – kan inte certifiera sig som ekologisk men den är förmodligen mer skonsam mot miljön än en fullt ut ekologiskt odlande granne.

      Om du utläser mitt svar som ett slag för ”lutte raisonnable”/”sustainable”/”IP” så är det inte helt fel tolkat, under förutsättning att bonden arbetar så som i fallet ovan. Tilläggas ska att regelverk som Terra vitis (certifierar lutte raisonnable) omfattar ett bredare fält än det ekologiska såtillvida att även detaljer som spolplattorna för traktorerna, avdunstningsbassänger för spolvatten och annat ingår. Ett allmänt problem för ”sustainable”-varianterna är att de skiljer sig åt sinsemellan och att rent teoretiskt så kan en ”sustainable” bonde genomgående arbeta med syntetiska bekämpningsmedel och att ”sustainable” därför är svårt att kommunicera – detta är sannolikt också skälet till att Systembolaget fortsatt inte vill märka ut ”sustainble-certifierade” produkter på sina hyllor.

      • Visst är det lite lätt rörigt med vad som är eko, hållbart, natur och allt annat. Det känns bara som om alla som försöker producera enligt certifiering ifrågasätts och ska ställas mot väggen. Är det inte fel på regelverk i sådant fall? Vilka är det som sätter upp regler, jag hoppas att det är ganska kompetenta personer som sätter ramar för ekologisk produktion. Jag vet att det är fel forum(alla vi gillar hållbart produktion) att säga detta men visst borde vi sätta luppen på det som inte är certifierat. Så mycket skräp det finns där ute………..
        Jag bara älskar enkelhet när det finns en tydlig märkning och vi skapar ett säkert och bra kontrollsystem, detta borde bekostas av de som har en icke hållbar produktion.
        Rock on

        • Du har definitivt en poäng i att det bör vara den som inte odlar hållbart som bekostar certifieringar och liknande, inte som idag de som försöker odla och certifiera sig för hållbart jordbruk. Och visst är det fel att den som är certifierad på ett eller annat sätt lite oförskyllt allt som oftast ställs mot väggen.

          Tyvärr beror en del av det där på vinvärlden själv, där det finns dödgrävare lite varstans: naturvinsromantiker som obetänksamt slänger ur sig floskler och felaktigheter om ”ekologisk” odling i syfte att framställa naturvin som det enda rena och äkta (”inom ekologisk odling får man tillsätta 60 olika ämnen”), konventionella odlare som förlöjligar kollegor som arbetar ekologiskt (eller biodynamiskt eller natur) med historier som ”så snart solen gått ner hör man hur de startar sina traktorer och ger sig ut och sprutar” och så vidare.

          Kontentan av de där omogna och ogenomtänkta och med sanningen föga överensstämmande beteendena är att hela vinbranschen tar stryk och framförallt så gör de seriösa kvalitetsodlarna det då de dras över samma kam som skräpvinsproducenterna, alltså de som verkligen bör skärpa sig och vilka egentligen inte borde ha någon plats alls i vinvärlden eftersom vin är en lyxvara och det bara är dumheter att ha en undermålig lyxvara som skadar miljön och sannolikt även den som arbetar med att odla den och i värsta fall även konsumenten i betydelsen på annat vis än alkoholrelaterade skador.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *