Tordesillas är en vid första anblicken ganska läcker liten by, där den på håll stoltserar på en kulle som står och plaskar med fötterna i floden Rueda. Vid ett närmare studium av Tordesillas, upptäcker man emellertid snart att de till synes oskuldsfulla byborna en gång om året begår ”Toro de la Vega”, då de meddels spjut har ihjäl en tjur, som man släppt lös i byn bara för att ha något att döda.
Nedanför byn, på andra sidan floden, ligger ett fult litet rött hotell – jag har dessbättre lyckats förtränga dess namn, men det går inte att missa – som på håll ser lika oskyldigt ut som byn det hör till, men saken är den att på det här hotellet är inte rökning för- utan påbjuden. Med andra ord är alla rum rökrum och korridorerna är så rökfyllda att man ibland måste krypa för att få syre.
Frukosten intas i ett utrymme som kombinerar reception med bar och, just, frukostmatsal. Det är också traktens rökruta, varför frukosten inmundigas till ljudet av skrovliga röster, rosslande skratt och astmatiska flämtningar, vilka hörs från spridda håll i den ogenomträngliga dimma som får ögonen att tåras och väggarna att bågna.
Om man inte bara överlever vistelsen på rökhotellet utan också hittar sortin och väl ute i friska luften sätter sig i bilen och kör till staden Rueda några kilometer bort, ska man nästan med detsamma som man angör Rueda titta åt höger och stanna vid den lilla baren Bar de Leones. Förvisso en hel del rök även här, men också en massa hygglig tapas som hjälper den ensamme och inrökte resenären att överleva fram till lunch.