Det här med vinspråket kommer då och då upp på tapeten. Problemet, om det nu alls finns något problem, är att alla inte förstår allt och att vinmänniskor ägnar sig åt ett esoteriskt hittepå – språk.
Det här har en del ambitiösa personer försökt lösa med hjälp av sensorisk tematik, smaksymboler och annat. Kvarstår gör då, förstås, problemet att alla måste ha samma utbildning i sensorik och sensorisk tematik, symboler och annat för att detta nya inte ska bli samma mumbo jumbo i gemene mans öron.
Vara hur det vill med detta, den som vill sälja sitt vin förstår snart att klä sig i en språkdräkt som säljer vinet och konsumenten tror på de orden som förför bäst och mest och vi vinmakare, ja vi pratar ett oerhört torftigt vinspråk, ett språk som är så basalt att helst ingen utanförstående ska höra det. I alla fall inte om vi ska kunna sitta kvar på våra höga hästar.
Läste häromdagen en vinskribent som använde uttrycket ”höstmulliga smaker” (tror jag det var). Ett utomordentligt uttryck, tycker jag. Eller, jag tror att jag förstod precis. Dessutom låter det verkligen bra. Jag ska anamma det.
Däremot undrar jag vad som avses med ”kryddig syra”. En importör beskrev själv ett vin i oktober-släppet just så: ”… och kryddig syra”. Öh?