Pinot noir & ek

Har i veckan varit på Domaine de Brescou och bland annat tittat till vinerna från 2009. Klart är att Syrahn här, i likhet med den på Château L´Arnaude i Côtes-de-Provence, kommer att bli utmärkt. Gissningvis den bästa sedan vi inledde samarbetet (gäller båda gårdarna). Frågar ni mig finns det tre skäl: 1. Det tar cirka tre år att ”hitta rätt”. 2. Året i sig var bra. 3. Inga misstag har begåtts. Båda de här vinerna buteljeras senare i år och kommer sannolikt ut på marknaden (i Frankrike) under 2011.

Annat som skörden 2009 blev riktigt bra på Domaine de Brescou är Viognier. Även denna den bästa hittills. Skillnaden mot tidigare år är att den nu är ännu ett snäpp smäckrare och elegantare utan att för den skull göra avkall på sin druvtypiskhet. Också syran sitter som smäck i år; en Viognier ska, som ni säkert har råkoll på, vara rund men inte platt, och det, det är en utmaning för oss vinmakare, tro mig (här hanterar vi det genom att skörda i två omgångar).

Men nu är det en gång för alla Domaine de Brescou vi talar om och då måste, förstås, Pinot noir särskilt omnämnas. Hur går det för vinet från 2009, det som jag tidigare talat så väl om? Jotack, det går väldigt bra. Jag är mycket nöjd. Som tidigare nämnts kan vi inte konkurrera med vem som helst, men jag vågar påstå att det är en riktigt bra Pinot noir från Languedoc (hur många sådana har ni provat?). Skillnaden på 2009 och 2008 är i första hand inte bättre druvmaterial eller att vi prickade skörden bättre utan att vi börjar hitta rätt i ek – hanteringen (f ö är skälet till att 2008 är bättre än 2007 att vi tog vinet ett steg i rätt ek-riktning även då).

Någon undrar kanske då vad detta med att hitta rätt i ek – hanteringen innebär och hur man gör. Tja, det är, dessvärre, bra att ha många års erfarenhet av att kombinera vin och ek. Har man det kan man i bästa fall ha en uppfattning om hur ett visst vin bör hanteras för att bli så bra som möjligt, eller, enklare, bli på ett visst sätt (t ex mycket kaffetoner som viner som Café Culture). I det här fallet har jag gått från en ganska rå (”lätt rostad”), fransk ek mot en rundare mix av franska fat som rostats för att ge mjukare viner och lite amerikansk ek. Vi arbetar också i första hand med fat på 500 liter och ytterst få barrique (225 l).

Lite feistmusik att förgylla helgen med.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *