Uppdraget på Krim går framåt. Resan i förra veckan resulterade framförallt i att en organisation för arbetet i vinkällaren nu finns klar. Åtminstone i teorin. Den närmaste tiden ska lite förändringar göras och ett par personer anställas (jag intervjuade dem i Kiev på vägen till Krim). Teoretiska kunskaper finns en masse, däremot är det sämre med praktisk erfarenhet – särskilt från tillverkning av torra viner. Kul är att personalen i vinfabriken (Zavod Koktebel) är motiverade att genomföra nödvändiga förändringar. På marknadssidan har arbetet också gått framåt, slutrapport kommer i augusti och utifrån den kan vi slutgiltigt sätta portföljen. Årets skörd kommer inte att resultera i en revolution eller ens nya viner, däremot genomför vi mängder med förändringar, som kommer att göra om grundstilen en hel del (mer frukt – inte så svårt… – och mer munfyllnad och rondör). Nu ska jag sätta ihop inköpslistan för de produkter vi behöver i år och när vi ses igen i mitten av juli ska vi bland annat gå igenom arbetsplanen för årets skörd, som jag då ska ha med mig. Vid sidan om detta filar jag på en mer långsiktig utvecklingsplan avseende såväl vingård som viner – en plan som vi ska arbeta efter de kommande åren. Bara så ni vet, alla ni som satt och tuggade på naglarna och undrade: men hur går det i Ukraina då?
Klart man undrar om läget i Ukraina! 🙂 Jag måste saga att det känns allt lite småspännande att sitta här och läsa om något som nu har börjat jäsa och som kan bli tidningsrubriker vad det lider. Schuchmann´s saperavi har jag provat men undrar förstås om det finns andra druvsorter som man tänker använda i moderniseringen. Eller kanske det är företagshemligheter än så länge? Apropå saperavi kan jag läsa på SB´s sajt att den odlas även i Oz. Nr 6802, Regatta Bay shiraz innehåller 6% saperavi. Se där, den druvan var inte så ”rysk” som jag inbillade mig.
Nu har jag konsumerat en flaska Muga Blanco. Det var inte riktigt som jag hade hoppats på. Det fanns en ton av beska i smaken som jag inte gillar så värst. Dock försvann beskan helt till dag 3. Eftersom jag inte gärna kan trycka i mig en hel flaska själv på en enda kväll får ”mina” viner regelmässigt pausa i svalskåpet. Nästa alla viner tycker jag blir bättre dag 2. Doften kan någon gång bli aningen svagare men smakerna tycker jag snarare utvecklas efter något dygn i en öppnad flaska.
Det som jag mest fastnade för hos Luis Canas fanns det inte så mycket av hos Mugan, dvs den lite vaxartade och kryddiga smaken. Jag läser på baksidesetiketten på Mugan att de krossade druvorna legat 12 timmar (felöversatt?) och gottat sig innan de hällts över på 225 liters fat där de fått stanna i 3 månader. Canas uppger på sin hemsida att deras vita ”time of fermentation” är 17 dagar och sen 3,5 månader på fat. 12 timmar vs 17 dagar är en viss skillnad – om det nu är korrekt.
Nåja, jag får nog också prova en viura som inte legat på fat. Sen tipsar ju du om Dame Clotilde ovan och det väcker också intresse. ”När jag dör skall jag inte begravas – jag skall hällas tillbaka på flaskan.” Ha f.ö. en Glad Midsommar! Det finns väl löksill i Frankrike?
Njae, än så länge har vi inga hemligheter där i österled. Utöver Saperavi ska jag titta lite på Shabash och Kocur också, men jag tror inte att det är en framkomlig väg. Faktum är att vingårdarna sedan länge mestadels består av ”internationella” druvor (bl a mycket Pinot Noir, eller Pinot Franc som man säger där, Chardonnay o s v)
Aj, synd du inte gillade Mugan fullt ut. Jag ser två skäl till beskan: 1. Vinet är relativt nybuteljerat och har därför en ganska hög halt fritt svavel, som ger en viss beska, går bort om du luftar vinet, t ex slår det på karaff eller låter en halvfull butelj stå en eller ett par dagar i svalskåpet. 2. Återigen: vinet är nytappat och har gått direkt från fat av ny ek i flaskan, då finns alltid ett övergående beskt inslag av s k elagitanniner. Försvinner om du lagrar vinet några månader.
De 12 timmarna är en s k ”maceration peliculaire”, d v s skalmaceration före jäsningen. Detta görs för att addera doft och smak och är ett gammalt trick från i första hand Bourgogne. Så medan Cana talar om tiden för jäsning talar Muga om tiden för skalurlakningen (görs vanligen inte på vitt vin). (Jag hoppas ingen på svenska skrivit att vinet jäst under 12 timmar..? Har tidigare sett att man i Sverige understundom talar om att vinet fått ”skaljäsa” eller ”jäsa med skalen” under t ex 12 timmar, men det är alltså inte fråga om en jäsning.)
Clothilde Davenne: superbra vinmakare, varför man vågar rekommendera hennes viner överlag. Som jag nämner i inlägget bör alla upptäcka hennes Saint-Bris, kul, och riktigt bra, med Sauvignon blanc i Chablis, för det är vad det är i denna relativt nya appellation. Har du fått en bonus av din snälla chef kan jag även rekommendera supervinet Les Clos från henne.
Avseende midsommar så firas den i Barcelona så det får bli tapas och sherry istället för löksill…
Aaahhh, Barcelona! Vi firade firmans 20-års jubileum just i Barcelona för tre år sedan och jag blev totalt förälskad i staden. Att vi sen gick på Camp Nou och kollade på fotboll gjorde ju inte saken sämre. Jag gillar cognac men fick där också upp ögonen för spansk brandy. Torres 20-åriga är definitivt okej. Muga Blanco´n var från 2009 och säkert pinfärsk, Canas vin från 2007. Alltså köper jag två Muga till och lägger den ena i skåpet ett år eller så och den andra får en rejäl luftning vid lämpligt tillfälle.
Ang. Saint-Bris skall jag trycka in en beställning på denna tillsammans med en av Luis Patos Vinhas Velhas. Och så förstås stödköpa några Q-rious semillon som bör funka fint till kräftskivan i augusti. Aha, nu förstår jag det där om 12 timmar, maceration peliculaire. Päron och äpple s.a.s. Min bonus kom faktiskt redan till senaste julfesten och den har jag för avsikt att omsätta i ett par röda viner. En Domaine de Pegau, Cuvée Laurence har redan inköpts. Sen vill jag ha en riktigt bra Bordeaux men får tyvärr (host-host) ”nöja mig” med en deuxieme cru, där jag står i valet och kvalet. Som sista bonusnummer spelar orkestern förmodligen Penfolds 707. Dels för att den ofta anses vara bästa cabernet från Oz (och dels för att min koll på USA, RSA och sydamerika är ännu sämre. Det finns givetvis kanonviner därstädes för samma peng – men min tre-enighet hänger lite ihop med det Håkan Larsson skriver sist i sin bok ”Rött, vitt och rosé”, några förslag på viner du måste ha druckit innan du tar ner skylten. Jag tycker om Ch9dp så Pegau är väl Bull´s eye. Självklart måste en riktigt bra bordeaux också finnas med. Mitt vinintresse tog fart för en del år sedan med Australiska rödviner. Därför är en bra aussie-red ett troligt val. Grange är lite väl dyr men 707 har jag råd med. Vin och litteratur har mycket gemensamt. För båda gäller att jag aldrig kommer att hinna med allt som jag vill kolla på. Visst är det väl fiiint!