Förutsättningarna för Michael Minas krog på California Street i San Fransisco – han har krogar även på annat håll – var, när Twosonkolleganoch jag häromdagen slank in där, inget vidare. Kort sagt hade vi just landat in från Europa och cirka 18 timmars resande, dygnsrytmen var satt ur spel och klockan var 22.00, ett klockslag då medelamerikanen redan ligger och
sover eftersom han tror att han mår bra av att gå upp före sex på morgonen. Trots att vi var trötta och att vi blev de sista, kvardröjande, för personalen irriterande gästerna och trots att våra ögon gick i kors och att vi pratade med varandra mellan allt tätare och mer ihållande ögonblick av mikrosömn, var stället alldeles förträffligt. Bra, vällagad mat, trevlig och kunnig personal som bland annat tyckte att vi skulle prova den ”europeiska och moderna” Copain Chardonnay Brosseau från Chalone och 2009. Vinet visade sig vara åtstramat så till den milda grad att vi såg oss nödda och tvungna att komplettera med en Puligny- Montrachet från Louis Carillon och 2002 – ett barnarov, men det var ett faktum som bekom oss lika lite som personalens alltför diskreta och väluppfostrade försök att få oss att inse att vi nu suttit själva i matsalen den senaste timmen.
Ja de e tufft att ligga på topp
Ja, det ska gudarna veta, men någon måste göra det också.