Ibland får man offra sig för den goda saken. Se det så här: Om jag aldrig kommer med något gott till Vinvännen Göran i Cannes, kanske han slutar kasta löjligt dyra och unika viner på mig. Kort sagt ska man understundom taktikbjuda och endast undantagsvis låta snålheten bedra visheten.
Taktikval
Således har jag under flera år lagrat en Krug Cuvée du Mesnil 1988 avsedd för Vinvännen Göran i Cannes – ett vin han visat vissa svagheter inför. När vi så nu sammanstrålade i Sverige tyckte jag att det var lämpligt att kasta flaskan på honom. Såvitt jag kan bedöma fick det avsedd effekt eftersom han snart började stampa nervöst och skrapa med fötterna och strax sprang ner i sin svenska källare och plockade upp en Grande Dame 1986, som förvisso var rund och fin på hustypiskt vis, men som fick rejält med pisk av den smöriga, friska, komplexa, smakrika, mineraliga, rena, långa och… purunga Krugen. Möjligen ska man till Grande Dames försvar säga, att vi mellan de båda skumporna åt rikliga mängder av Hjälmare-kräftor – snudd på lika bra som Klangahamns Vättern-kräftor – samt avsmakade ett par snapsar, av diverse ursprung, och öl från det utmärkta bryggeriet i Nynäshamn och en Château d´Yquem 1989 (ganska ”smal”, lite murken som Guiraut brukar kunna vara, men bra för att vara Yquem).