Äsch, glöm Rudisha, Farah och Bolt… The Who tog hem spelet. Med blott halva manskapet på banan (och trots Daltreys lite misslyckade gestikulatur 24 sekunder in i matchen).
Äsch, glöm Rudisha, Farah och Bolt… The Who tog hem spelet. Med blott halva manskapet på banan (och trots Daltreys lite misslyckade gestikulatur 24 sekunder in i matchen).
Här satt jag och var besviken på avslutningen…
Elton, Bowie, Kate Bush, Pretenders, Rolling Stones , Eusytmics o.s.v. Var var dessa ikoner?
The Who, eller resterna av dem, kändes som en nödlösning. Kvällens topp var väl ändå resterna av Queen!
Såg inte hela avslutningen, men både Annie Lennox (på plats) och Bush var väl med? Och visst var rest-Queen, som alltid, utomordentliga, men jag tycker det är trist att John Deacon inte vill uppträda med dem, inte ens i ett sådant här sammanhang, och då blir det, med tanke på alla låtar de har i sitt fina skafferi, extra trist när de kör en Deacon-låt; hade de kört ”We are the champions” hade det varit pricken över i.
Och innan du hinner påminna mig om att jag blandar ihop ”Another one bites the dust” och ”We will rock you” ska jag påminna mig själv om det och med tanke på att May skrivit ”We will rock you” (väl?) var det, förstås, ett utmärkt låtval, nästan lika bra som ”We are the champions” skulle ha varit och jag måste uppgradera min missuppfattade syn på Queens uppträdande i samband med Olympiadens avslutning…
Vad jag menade var att det måste ha funnits många mer kvalificerade och trevliga alternativ till de slätstrukna The Who som väl inte har varit i närheten av sin storhet på måååånga år..!!
Fast om vi talar ikoner är det vad de är och som ”modssymboler” är och förblir de ”very British”, vilket passade in bra i det allmänna upplägget den här aftonen.
Som symboler förvisso, men musikaliskt mest som en unken ”Vino Tinto”.
Såg visserligen inte avslutningen och borde egentligen inte uttala mig. Men kunde man till invigningen släpa upp en helt ”frånvarande” Ali (vars storhetstid också ligger i det förgångna) så är det helt i sin ordning att ställa resterna av The Who på scenen, de kunde åtminstone röra sig för egen maskin. Det de (Who och Ali) har åstadkommit är och förblir klassiskt.
En måhända larvig anekdot, men likväl en anekdot som kan vara värd att nämna i sammanhanget är att Doug Frost, amerikansk MW , TV-man och besatt av musik , och jag satt i Stellenbosch och siade om vad som skulle få avsluta Olympiaden. Han gissade, helt rätt, The Who. Jag gissade, ganska modigt och väldigt fel, på ett återförenat The Jam eller i vart fall Paul Weller. Båda önskade vi att det skulle bli PJ Harvey, men ingen av oss trodde ens, helt riktigt, att hon skulle få vara med överhuvudtaget.