Hustrun stack till mig en bok, sa ”Ru, av Kim Thúy, läs den, den kan göra dig gott”. Självklart svarade jag ”Har redan läst den, klart överskattad”. Så snart tillfälle gavs såg jag
emellertid till att införskaffa ett, annat, exemplar av Ru. Hade den sedan gömd under madrassen och läste den då och då när Hustrun inte var hemma. Just Ru lämpar sig för sådan läsning. Boken är uppdelad i korta texter, som längst en helsida. Ofta är de bara en tredjedels sida. Det handlar om krig, en fred som är kriget förvillande lik, att mista allt, fly och skapa sig en ny tillvaro i ett nytt land. Intressant för oss doftofiler är att just Kim Thúy hittar sitt hem i tillvaron via en doft. Vilken får ni själva ta reda på genom att läsa den här emellanåt lätt smöriga och lätt sökta, men allt som oftast bara fina, och uppriktiga, lilla sak. Om jag sagt detta till Hustrun? Icke. Däremot måste jag komma ihåg att göra mig av med madrassexemplaret nu när det är utläst.