Visst har det någon gång, ibland när du inte alls är beredd på det, jag menar, det är klart det kan hända när du, uttråkad, går och letar efter påstortellini i snabbköpet eller när du i din ensamhet äter asfalt på Autobahn, men ibland kommer det, tämligen olämpligt, över dig mitt i ett intressant gruppsamtal om Edward Snowden och Barack Obama eller när du egentligen borde sjunga ”Ja må hon leva” på Mors Dag och missar både ingången och
utgången på låten för du står där och tänker så det knakar och, det värsta, det hör de andra, de säger ”Men vad är det som knakar?” och du måste då snabbt sluta knaktänka och istället titta misstänksamt på någon annan person i rummet alternativ peka mot taket och mumla något om att ”det är nog dags att sätta ut fällorna igen”, hänt att du funderat, till och med så det knakar, på när Santana hade sitt finaste ögonblick, i alla fall sitt finaste ögonblick hittills? För att undvika framtida pinsamheter och för att bespara dig vidare funderingar på saken har vinifierat efter mycket vägande fram och tillbaka kommit fram till att det här är Santanas finaste ögonblick, i alla fall hittills (OBS! måste avnjutas på mycket hög volym).
Mm. Minns första gången jag hörde denna låt – kunde inte vara still, kroppen levde sitt eget liv – raskt till skivaffären och köpa… Hela plattan är sagolikt bra. Lyssnar själv just nu på en annan ”gamling”; Emerson, Lake and Palmer ”Tarkus” (med startspår av samma ”tyngd”). Båda dessa plattor skulle av övriga familjen klassas som ”Oljud”. Vi som ”diggar” kallar det för något annat… och gärna på ”Hög” volym!! PS. Det är ganska kul att följa ”trådarna/tentaklerna” av medlemmar i Santana. Några av grabbarna från detta album startade senare en annan ”stor” grupp nämligen Journey som gjort många bra låtar med härliga musiker (och haft vissa influenser från Santana) för att inte tala om alla fantastiska musiker Carlos spelat med!! Fint att du håller ”fanan” högt med gamla ”godingar”!!
Tarkus en höjdare! Journey gjorde en och annan bra grej också men varken Journey eller ”rest-Santana” nådde de höjder som de nådde tillsammans på III, tycker jag. III är en milstolpe (dock ej vit sådan)! (Och Batuka är bara en av många rysare på den skivan)
Batuka, här hittade du en bortglömd guldklimp. Suveränt.
Inte ofta spelad, blir bara ju Samba pa ti, Blach magic woman, Oye como va m m.
http://www.youtube.com/watch?v=7Gwb6IYoao4
Inte samma röj som i Batuka, lite mer sommarsoft.
Ja, lite mer soft och väldigt vacker och som gjord för att Carlos live ska stå och hålla tonen i evigheters evigheter!