Igår hade det gått 18 dagar sedan jag öppnade den här på vinifierat omskrivna flaskan Domaine de Brescou ”Blanc Vin Nature” – ett vin från Languedoc, gjort på chardonnay och endast tillsatt 1 g/hl svavel och med en total svavelhalt <20 mg/l. Nyöppnat bjöd det på en ”ren, lätt 
återhållen men vital och ganska bred fruktpalett, gula äpplen, ett lätt tropiskt inslag och ren druvkaraktär av chardonnay, en rejäl och ganska kraftfull och ren, fruktig smak med snygg balans i syran som får en hjälpande hand av lite CO2 som befinner sig på en högre halt än vad som är brukligt i stilla viner” – just det där med koldioxiden är för övrigt ett problem för den som vill transportera orörda varor, d v s viner som i allt väsentligt gjorts hands off och därmed aldrig flyttats mellan jäsningen och buteljeringen, enär koldioxiden lätt trycker korken ur buteljen (någon form av grimma kan behövas). När buteljen stått halvfylld i kylen i tio dagar var vinet bättre än då det var nyöppnat. ”Samma frukt… men renare. Inte trött någonstans.”, skrev jag då. Igår, på artonde dagen, var vinet fortsatt i utmärkt form med en ren och rejäl doft dominerad av vad jag skulle vilja sammanfatta som gul frukt, alltså typ gula plommon i olika varianter, dock var det nu en aning avslaget i smaken, kort sagt slog igår
den relativt höga alkoholhalten (>13,5 %) igenom med sin beska och mognaden med sin baktunga platthet; fräschören saknades nu när all CO2 luftats ur, vilket indikerar koldioxidens – och/eller den naturliga syrans – vikt för den här typen av produkt. Har alltid hävdad att alla försök jag gjort med osvavlat vs svalat har utfallit till det svavlade vinets fördel, men det här visar att det inte alltid behöver vara så; så länge koldioxiden fanns där matchade det här vinet väl gårdens konventionella chardonnay (som för övrigt också ligger lågt i svavel). Faktum är att Brescous ”Blanc Vin Nature” hade varit lika fräscht nu efter 18 dagar som då det var nyöppnat, eller rent av fräschare med tanke på hur vinet var efter tio dagar, om bara koldioxiden räckt till. Fault Line/The Painter.
Dela “Osvavlade vinet två veckor senare, koldioxidens vikt & Deep Purple MK1” på Twitter
Så skönt för oss ”nördar” att vi alla kan falla tillbaka på tester av detta slag (god och saklig information om än på ett vin). Diskussionerna går ju ”höga” i detta ”träsk” där ”för” och ”emot” stångas mot varandra (konventionellt vin, ”naturvin”, ”eko”, ”lågsvavlat”, ”osvavlat” etc.) Vad brukar vi i Svedala säga – lagom är ”bäst”. Själv gillar jag att lyssna till människorna bakom vinerna – och varför de tagit vissa beslut…..
Tyvärr har alldeles för många med det enda gemensamt att de desperat famlar efter respekt och kanske också ibland att de har ett falerande doft- och smaksinne stått på den ena barrikaden medan små själar – ibland kryddade med testosteron – som känt sig hotade stått på den andra och då går det lätt åt fanders med dialogen.
Ingen sann vinälskare eller, framförallt, människa med öppet sinne målar in sig i ett hörn i en så här på det stora hela taget totalt oviktig fråga.
Vad sedan gäller svavel är det väl så att inget vin i sig blir bra därför att du använder lite svavel, medan, å andra sidan, ett bra vin inte behöver mycket svavel och till syvende oh sidst är bra viner bra och dåliga dåliga och med det sista avser iallafall jag sådant jag upplever som defekt, utspätt, ointressant eller slarvigt gjort samt viner som producerats på bekostnad av någon annan.