Idag har det nästan gått en och en halv månad sedan jag öppnade flaskan med Domaine de Brescou ”Blanc Vin Nature” 2013 – har tidigare skrivit om det här, här och här. Den som precis gjort sig besväret att läsa det tredje här:et i meningen innan och den som blev så fascinerad av inlägget den 23:e juli, som är samma sak det tredje här:et i meningen 
innan, vet att det här från början urläckra vinet blev ändå bättre efter att ha stått öppet i tio dagar för att sedan börja lacka ur lite på den artonde dagen, dock utan att på något vis falla ihop eller oxidera sönder. Nu efter att den nästan tömda flaskan stått i det provencalska köket i ytterligare en knapp månad provade jag dels en skvätt rumstempererad, dels en kall skvätt sedan flaskan fått stå i kylen ett par timmar. Färgen har mörknat/oxiderat något och är nu gyllengul. Den rumstempererade skvätten är fascinerande nog fortsatt vital – låt vara avslagen och med en mycket lätt oxidton och en liten anstrykning av acetaldehyd – och smaken är ungefär som för en månad sedan, det vill säga helt okej även om den tappat i fräschör sedan koldioxiden luftats ur. I den här varmare versionen slår också alkoholen igenom en aning (13,5%). Den kylda versionen är som sig bör betydligt
fräschare och här dominerar fortsatt gula frukter med plommon i spetsen, mycket bra doft efter att ha stått öppet 1,5 månad! Den oxidton och lätta anstrykning av acetaldehyd som märks i den rumstempererade versionen lyser med sin frånvaro i den kylda. Smaken är också fräschare och fortsatt ren och snygg, men även om alkoholen inte märks av annat än möjligen genom en beska som sannolikt blir mer påtaglig när andra skavanker försvinner med kylan så saknar, självklart, också den kylda versionen sin ursprungliga fräschör, men inte på grund av oxidation utan brist på syra och koldioxid. Är själv ytterst fascinerad av det här vinet. Har dessvärre nu bara en bottenskyl kvar i flaskan så rimligtvis kan det bara bli en hållstation till i den här provningen. Åker dock till Brescou i morgon för att sparka igång skörden på måndag och ska då försöka få med mig ytterligare ett par flaskor av det vita och det sedan förra besöket buteljerade röda syskonet för fortsatta studier till alla HR:ars fromma. Surftones vs Pixies. Bonus: Pixies – Bossanova.
Dela “Osvavlade vinet efter 1,5 månad & Surftones vs Pixies” på Twitter
Hej Lars! Tack för ännu ett intressant inlägg. Gick faktiskt inte in och läste de gamla blogginläggen igen (läste dem när de var nypublicerade, men kommer dessvärre inte ihåg innehållet särskilt väl), så risken är att du här får upprepa dig. Jag undrar nämligen om detta vin går att beställa på Systembolaget? Vidare undrar jag om du kan precisera hur vinet kan vara fortsatt vitalt samtidigt som det är avslaget? Kan för övrigt meddela att Baltos gör sig väldigt bra tillsammans med lammfilé och potatisgratäng.
Hej Viktor,
tack själv för kommentaren.
Vinet går dessvärre inte att beställa via SB eller någon annan, säljs bara på plats. Ett skäl är att vi hittills gör så få buteljer (bara några hundra), ett annat är att vi förmodligen måste sätta en grimma på korken om vi vill behålla den naturliga koldioxiden, som i ett sådant här ”orört” vin finns i något högre utsträckning än i ”ompumpade” viner dock utan att göra vinet mer än lite spitzigt, alltså inte alls bubbligt, samtidigt räcker den koldioxidhalten för att korken ska riskera att skjuta ur helt eller delvis vid (omskakande) transport varför buteljen måste förses med någon form av grimma som håller korken på plats. Gissningsvis gör vi vinet i år igen men i större skala så kanske kommer några buteljer av en senare årgång till Sverige vad det lider. I år säljs de bara på plats.
Vinet är avslaget i förhållande till hur det var då flaskan var nyöppnad. Koldioxiden bidrar till att ge vinet fräschör och när den sakta men säkert luftats ur har också den där extra fräschören försvunnit. Hade vinet skördats lie tidigare så vi haft mer naturlig syra i det och det också hjälpt att hålla fräschören bättre. Det ska vi försöka ändra på i år. Samtidigt är vinet i sig fullt vitalt, alltså fritt från oxidation o d. M a o fortsatt vitalt men utan den första fräschören.
Kul att höra att Baltos sköter sig till lammfilé och poatisgratäng!
PS en annan lösning för transporten av ett vin med lite ”för mycket” CO2 är att försluta med skruvkapsyl – däremot kommer en del av koldioxiden att ha ”luftat ur” hursomhelst och det märker konsumenten genom det ”pys” som kommer höras när kapsylen öppnas.