Det är illa nog med taxichaufförer, frisörer och andra som oombedda berättar sitt livs lidandes historia samt bistår med ointressant information om sina ätteläggar och andra oss totalt egala människor och händelser, men nu, i spåren av de sociala mediernas och informations- och det nya övervaknings- samhällets kartlägganden av oss, står vi plötsligt inför det som är värre: de frågvisa taxichaufförerna, frisörerna och andra! De som tror att de har rätt att fråga och att vi har en skyldig att svara. De som vill
veta allt om oss och våra ätteläggar och som oblygt frågar om det mesta. Igår, mot slutet av min senaste resa, ställdes jag dels mot en frågvis taxichaufför, dels en dito hotellreceptionist. I båda fallen började jag min vana trogen och precis som jag gör på sociala medier och i andra liknande sammanhang ljuga hejdlöst i mina svar. Dock är inte detta helt problemfritt då man står inför levande människor som inte ger sig utan följer upp sina frågor, vilket igår bland annat ledde till att jag fick ljuga ihop något om min i verkligheten obefintliga bindning till Karlstad sedan jag lurat i taxichauffören att jag skulle köra hyrbil från Arlanda till den värmländska metropolen, till slut, när han ville veta vad mina påhittade nära släktingar var för ena bad jag honom hålla klaffen vilket ledde till en mycket frostig stämning i bilen. Nog av. Ni har förstått. Denna nya frågvishet måste kvävas i sin linda och ett omedelbart förbud är ett oavvisligt krav från oss som fortsatt värnar integriteten och menar att uttryck som ”det ska du bara skita i” och ”skit i det du” åter måste komma till heders. Moody Blues.
Moody Blues det var längesedan. Härligt. Lite bortglömda.
Kan du inte bemöta frågvisheten med med kort lite högljudda norrländska inandningar som påminner om ”hjo” och ”hä”? Den förvetne borde ju då begripa att här finns inte mer att hämta.
Det är en bra idé, det gäller bara att komma ihåg att tala så där redan då du stiger in i bilen/möter receptionisten/stiger in i annan ny situation som kan urarta i förvetna frågor och problemet då är att om man personen ifråga ändå ställer en massa frågor måste du fortsätta säga jo på inandningsluften eller tala hemsnickrad indonesiska eller vilket trick du nu kört med till dess resan är över/hotellrummet ska checkas ut och betald/t och det är väl inga problem så länge allt förflyter väl men det räcker med att ditt betalkort refuseras för att du ska sitta i skiten då du ska förklara det på inandningsluft och hemsnickrad indonesiska. men visst, för det mest torde det fungera utmärkt och om du plötsligt tvingas tala normalt och taxichauffören/annan då dristar sig till att högljutt fundera över vad som hände så får man helt enkelt förklara att indonesiskkursen är över för idag. Jo, det borde fungera.
Jag ler samtidigt igenkännande och syrligt… Ja, man blir ju alldeles STÄLLD inför tämligen eller helt obekanta människors fräckhet. ”Har de någon form av empatistörning? En skruv lös?” brukar jag tänka och då går det lite lättare att hantera. Istället för att känna sig inträngd i ett hörn så intar man Den Bättre Vetande Och Förstående’s visserligen överlägsna men ändå i grunden välvilliga hållning. Ett slags psykologiskt försvar, vilket man dessvärre numera ständigt måste vara beredd att koppla på.
Utmärkt taktik! Kort sagt ska vi ge igen med samma mynt!
– Vart ska du åka?
– Ja, det det skulle du allt bra gärna vilja veta, va?
– Ja, det underlättar.
– Det kan man ju tycka, särskilt om man är i din situation.
– Hur menar du?
– Såså, nu ska vi inte hänga upp oss på detaljer här. Det är mycket vi inte vet. Kör nu bara.
Jag löser ofta överskottskommunikationen genom att å mitt huvud montera ett par ganska så iögonenfallande hörlurar. Gula. Nej GULA! Om man dessutom, semirytmiskt, utstöter nasala hummanden (som för ett otränat öra) kan tas för sång, begriper de flesta att kommunikation får ske medelst tecken. Jo, i taxin får man ju lyfta den ena kåpan och säga ”Centralstationen, tack!”. Sen raskt ner med kåpan över örat och så börja med nynnhummandet.
Jamen där har vi ju lösningen! Tack! Sätter härmed upp rejält tilltagna hörlurar på önskelistan inför den stundande julen (fram till dess har jag hörselskydden till gräsklipparen jag kan ta med på resorna).
Jag har kollat varje dag på den här tråden för att se om någon reagerat på det vackra fotot av en motorgondol å ett Scandinavian tillhörigt flygplan.
Men icke ett ljud. Eller ens en rad.
Har de ärade läsarna då icke sett FÖRBUDSSKYLTEN i det nedre högra hörnet?
En Gudomlig tillfällighet?
Skulle inte tro det..
Det är helt enkelt det nya internationella förbudsmärket mot orerande Ordningsmän, Småpåvar och allmänna Rappakaljare.
Sådant oknytt får således inte transporteras av nämnda flygbolag!
Så fint gjort av Scandinavian!
Hear hear!